Varför denna spända förväntan på den nya världen?
Världens ände — hur nära?
VAD betyder det att den här världen når sitt slut? Att jorden förintas genom eld, som somliga religioner lär? Nej, hur skulle det kunna vara så, när Psalm 104:5 säger: ”Den kommer inte att bringas att vackla till obestämd tid, eller för evigt”?
Svaret får vi när vi ser tillbaka många hundra år på en värld som föregick den nuvarande världen. Den hade blivit fördärvad och gjort uppror mot Gud, så ”världen på den tiden [drabbades] av förintelse då den översvämmades av vatten”. Men när den världen, som då bestod av både himlar och jord, förintades genom översvämningen på Noas tid, försvann inte de bokstavliga himlarna och den bokstavliga jorden. Inte heller den här världens slut kommer att innebära en förintelse i eld för de stjärnbeströdda himlarna eller planeten jorden. — 2 Petrus 3:5, 6; 1 Moseboken 6:1—8.
Ibland används i Bibeln orden ”himlar” och ”jord” symboliskt. ”Himlar” kan betyda Satan, den här världens gud, världshärskare som står under hans kontroll och onda andemakter i det himmelska — och alla dessa utövar demoniskt inflytande över mänskligheten. (2 Korinthierna 4:4; Efesierna 6:12) ”Jorden” används ofta när människor på jorden åsyftas. (1 Moseboken 11:1; 1 Kungaboken 2:1, 2; 1 Krönikeboken 16:31; Psalm 96:1) Det är dessa symboliska himlar och denna symboliska jord i den nuvarande onda världen som 2 Petrus 3:7 säger skall förintas av ”eld”. — Galaterna 1:4.
Petrus ger sedan de glädjande nyheterna att den här gamla världen skall ersättas av en ny: ”Det finns nya himlar och en ny jord som vi väntar på enligt hans löfte, och i dessa skall rättfärdighet bo.” — 2 Petrus 3:13.
En ny värld utan vare sig tårar eller död
Petrus’ förklaring om att rättfärdighet skall bo i den nya världen är välkomna nyheter, men det Johannes tillägger om den kan göra oss fullständigt hänförda! I Uppenbarelseboken 21:3, 4 säger han om den: ”Och jag hörde en hög röst från tronen säga: ’Se! Guds tält är hos människorna, och han skall bo hos dem, och de skall vara hans folk. Och Gud själv skall vara hos dem. Och han skall torka bort varje tår från deras ögon, och döden skall inte vara mer; inte heller skall sorg eller skrik eller smärta vara mer. De förra tingen har försvunnit.’”
I stället för att förinta jorden genom eld avser Jehova att låta den vara bebodd för evigt: ”Detta är vad Jehova har sagt, himlarnas Skapare, Han, den sanne Guden, jordens Formare och den som har gjort den, Han, den som fast grundade den, som inte skapade den rätt och slätt för ingenting, som formade den, ja till att bebos.” — Jesaja 45:18.
Rättfärdighet kommer att bo där, eftersom det inte kommer att finnas några orättfärdiga människor där: ”Det är de rättrådiga som kommer att bo på jorden, och det är de klanderfria som kommer att lämnas kvar på den. Vad de ondskefulla angår, kommer de att avskäras från själva jorden; och vad de förrädiska beträffar, kommer de att ryckas bort från den.” — Ordspråken 2:21, 22.
Under inspiration vittnade psalmisten David också om detta: ”Bara en liten tid till, och den ondskefulle är inte mer; och du kommer sannerligen att ge akt på hans plats, och han är inte där. Men de saktmodiga, de kommer att besitta jorden, och de kommer helt visst att finna sin rika förnöjelse i överflödet av frid.” — Psalm 37:10, 11.
Jesus själv bekräftar detta med orden i sin bergspredikan: ”Lyckliga är de som är milda till sinnes, eftersom de skall ärva jorden.” Som regering över dessa saktmodiga kommer de att välsignas med de rättfärdiga nya himlar som de ber om: ”Må ditt kungarike komma. Må din vilja ske, såsom i himlen så också på jorden.” — Matteus 5:5; 6:10.
Den enastående frid som invånarna i den nya världen kommer att åtnjuta sträcker sig även till djurriket: ”Vargen kommer verkligen att bo en tid tillsammans med bagglammet, och tillsammans med killingen kommer rentav leoparden att lägga sig ner, och kalven och det manprydda unga lejonet och det välgödda djuret, alla tillsammans; och en liten pojke kommer att leda dem. ... De kommer inte att göra skada eller vålla fördärv någonstans på hela mitt heliga berg; ty jorden kommer sannerligen att vara full av Jehovas kunskap, liksom vattenmassorna täcker havets botten.” — Jesaja 11:6—9.
Hur nära?
Om du är benägen att avfärda allt det här som en önskedröm, för bra för att vara sann, stanna då till och tänk efter. Förutom detaljerna i det sammansatta tecknet på Kristi Jesu närvaro pekar Bibelns kronologi på året 1914 som det år som markerade början på hans närvaro. Jehovas vittnen förkunnade året 1914 som ett betydelsefullt år i den historia som leder fram till Jehovas kungarikes styre över jorden, och de gjorde det i tidskriften Zion’s Watch Tower (Vakttornet) redan i juli 1879. Många historiker och andra som har studerat världshändelserna har lagt märke till att året 1914 inledde en fullständigt annorlunda och betydelsefull period i människans historia, vilket framgår av rutan på nästa sida.
En annan händelse som Jesus angav kan vi finna i Matteus 24:21, 22: ”Då skall det vara en stor vedermöda, en sådan som inte har förekommit sedan världens början intill nu, nej, inte heller på nytt skall förekomma. Ja, om inte de dagarna förkortades, skulle inget kött bli räddat; men för de utvaldas skull skall de dagarna bli förkortade.”
Jesus visade också att detta sammansatta tecken skulle fullbordas under den generations livstid som såg dess början år 1914. I Matteus 24:32—34 sade han: ”Lär er nu följande genom en liknelse hämtad från fikonträdet: Så snart som dess unga gren blir mjuk och får löv att spricka fram, vet ni att sommaren är nära. Likaså vet ni också, när ni ser allt detta, att han är nära vid dörrarna. Jag säger er i sanning att denna generation visst inte skall försvinna förrän alla dessa ting inträffar.”
Att se den här gamla världen — med dess krig, hungersnöd, farsoter och död — undanröjd kommer att vara en orsak till glädje. Att se den ersatt av Jehova Guds nya rättfärdiga värld — som gör slut på sorg, tårar, sjukdomar och död, kommer att ge orsak till ett ändlöst högtidlighållande och glädje och eviga lovprisningar av Jehova Gud, den store Skaparen och universelle Suveränen.
Det är inte att undra på, med tanke på dessa framtidsutsikter, att många är så spänt förväntansfulla på att Jehovas nya rättfärdiga värld skall komma snabbt och ersätta den här gamla världen som är fylld av sorg, brottslighet, sjukdomar och död! Det är inte konstigt att deras förväntan är så stor att de är benägna att nämna tidiga årtal för dess ankomst! Nu ser vi dock inte bara små isolerade detaljer av tecknet på dess ankomst, vilka skulle kunna fresta oss till att låta falska alarm ljuda. Nu kan vi se hela det sammansatta tecknet uppenbaras, vilket ger oss en fast grundval för vår spända förväntan på slutet för den här onda världen och på Jehovas nya värld som skall ersätta den.
[Ruta på sidan 11]
1914 — en vändpunkt i historien
ÄVEN efter andra världskriget är det många som talar om året 1914 som den stora vändpunkten i den nutida historien:
”Det är sannerligen året 1914 snarare än Hiroshima som markerar vändpunkten i vår tid.” — René Albrecht-Carrié, The Scientific Monthly, juli 1951.
”Ända sedan år 1914 har alla som är medvetna om tendenserna i världen varit djupt bekymrade över vad som förefallit vara en oundviklig och förutbestämd marsch mot allt större olycka. Många uppriktiga människor har börjat inse att ingenting kan göras för att hejda fallet ner mot undergången. De ser människosläktet, precis som hjälten i en grekisk tragedi, drivas vidare av vredgade gudar utan att självt längre vara herre över sitt öde.” — Bertrand Russell, The New York Times Magazine, 27 september 1953.
”Den moderna eran ... började år 1914, och ingen vet när eller hur den kommer att sluta. ... Den skulle kunna sluta i massförintelse.” — The Seattle Times, 1 januari 1959.
”Hela världen exploderade faktiskt under första världskriget, och vi vet ännu inte varför. ... Utopien var inom synhåll. Det var fred och välstånd. Så exploderade allting. Vi har befunnit oss i ett tillstånd av skendöd ända sedan dess.” — Doktor Walker Percy, American Medical News, 21 november 1977.
”År 1914 förlorade världen en sammanhållning som man inte har lyckats återställa sedan dess. ... Detta har varit en tid av extraordinär oordning och våld, både tvärs över nationella gränser och innanför dem.” — The Economist, London, 4 augusti 1979.
”Allting skulle bli bättre och bättre. Detta var den värld jag föddes i. ... Men plötsligt och oväntat blev det en morgon år 1914 slut på alltsammans.” — Den brittiske statsmannen Harold Macmillan, The New York Times, 23 november 1980.
[Bild på sidan 10]
Enastående frid för alla i den utlovade nya världen