Miljoner kvinnor lider — Kan de få hjälp?

Från en korrespondent för Vakna! i Afrika

OM DU hade makt att utplåna allt lidande bland människor, skulle du då utnyttja den? Ja, naturligtvis — om du verkligen hade en sådan makt! I verkligheten finns det ingen människa som har möjlighet att utplåna all smärta och all vånda i världen.

Men du kan ha den makten att du kan bidra till att något av lidandet omkring dig minskas eller rentav hindras. Det beräknas, till exempel, att tiotals miljoner kvinnor i olika länder får lida svårt av den smärta och de kval som följer med en gammal och djupt inrotad tradition. Enligt denna tradition ordnar välmenande föräldrar så att delar av eller det mesta av deras döttrars genitalier (yttre könsorgan) avlägsnas. Det har kallats kvinnlig omskärelse.a Men de flesta experter kallar det nu FGM (female genital mutilation, dvs. stympning av kvinnans könsorgan), en term som mera exakt beskriver vad man gör.

I Hosken Report som tar upp FGM får vi den upplysningen att stympning av könsorganen är en sedvänja som utövas inom ett stort område från Östafrika till Västafrika och i några områden däromkring. Denna smärtsamma stympning av kvinnor medför hälsoproblem och kan vara livshotande.

Röster har höjts

Det har inte varit lätt att säga vad man tycker om denna sedvänja. I den kenyanska tidningen The Standard konstaterades det att FGM ”i hög grad har sekretessbelagts. Det har varit svårt och ibland farligt för dessa kvinnor eller män som vill stoppa operationerna att säga sin mening om sedvänjan. De blir ofta anklagade för att vara mot traditionen, mot familjen, mot religionen och mot nationen eller också att de förkastar sitt eget folk och dess kultur.”

I samma afrikanska tidning förklaras det att FGM ”inte är en ’ofarlig kulturell sedvänja’, utan en stor orsak till permanent fysisk skada och död för kvinnor och små flickor. ... Det är en sedvänja som våldför sig på varje flickas rätt att utvecklas fysiskt på ett friskt och normalt sätt.”

Över hela Afrika och även internationellt är det många andra som höjer sina röster i ett försök att ge människor undervisning om denna sedvänja. Den gör att flickor redan i mycket unga år utsätts för svår smärta och stympning, och den kan inte heller rättfärdigas medicinskt.

Genom att så många har fått bestående och smärtsamma skador och så många rapporteras ha dött har hälsovårdsmyndigheter och regeringar i många länder känt sig alarmerade. Den tanken har till och med väckts att FGM kan spela en viss roll i överförandet av aids i Afrika. Och genom att så många har emigrerat från Afrika och Mellersta Östern till Australien, Canada, Europa och Förenta staterna har denna stympning av kvinnor blivit ett stort hälsoproblem inom sjukvården i vissa delar av västvärlden. Något som inte får förglömmas är kostnaderna för den fortgående behandlingen av de fysiska komplikationerna och, i många fall, av de psykiska skadorna.

Lagar har antagits och är på väg att antas för att stävja denna sedvänja. England, Frankrike, Italien och Sverige är några av de europeiska länder där FGM är förbjudet. I den kanadensiska tidningen The Globe and Mail hette det att FGM ”har förbjudits av det organ som har tillsyn över Ontarios läkare”. Det hette vidare: ”Även om den kanadensiska lagen inte direkt nämner kvinnlig omskärelse eller infibulation (dvs. tillslutning av slidans öppning), har federala myndigheter sagt att sådana seder borde betraktas som en form av barnmisshandel eller grovt övervåld.”

Ett antal internationella organisationer, som Världshälsoorganisationen, har arbetat för att stoppa FGM. En milstolpe nåddes i september 1990, då världens ledare, däribland presidenterna i sådana afrikanska länder som Senegal, Uganda och Zimbabwe, träffades i New York för att underteckna konventionen om barnens rättigheter. I detta dokument fördöms kvinnlig omskärelse som tortyr och sexuellt övergrepp.

I londontidskriften The Economist hette det: ”Kvinnlig omskärelse — som mera korrekt kallas genital stympning— förblir en av de värsta onämnbara ohyggligheter som finns i Afrika. Enligt en rapport från Aktionsgruppen för minoriteternas rättigheter, som har sin bas i London, ... drabbas tiotals miljoner flickor varje år.”

I denna publikation hette det vidare: ”Operationen kan ge smärtor som varierar från milda till hemska och kan innebära att clitoris och andra organ skärs bort med knivar, glasskärvor och rakknivar — oftast utan bedövning. Den kan leda till svåra menstruationsbesvär, problem med det intima umgänget och med barnafödandet, psykiska störningar och till och med döden. ... Sedvänjan lever kvar på grund av vidskeplig fruktan för kvinnans sexualitet, gammal vana och vanföreställningen att den är hygienisk.”

Sedvänjan lever vidare

I ett land i Afrika, där många kvinnor har blivit omskurna, infördes år 1947 lagar som förbjöd det värsta slaget av stympning. Men ritualen lever kvar. Varför? Därför att miljoner välmenande människor fortsätter att vara felunderrättade och bedragna till att tro att FGM är en god sak. Äldre bykvinnor tror till exempel att omskärelse är till flickans bästa. Det är därför, heter det i den nigerianska tidningen The Guardian, som Aktionsgruppen för minoriteternas rättigheter förklarar att det är nödvändigt att ”ändra tänkesättet hos de äldre kvinnor som håller seden vid liv”.

I tidskriften Nursing Times resonerade man på liknande sätt: ”Undervisning och utbildning är enda möjligheten att verkligen bekämpa kvinnlig omskärelse.” Och längre fram hette det i denna tidskrift: ”Hela problemet kan bekämpas enbart genom att man väcker medvetenheten om farorna med omskärelsen och ger männen, såväl som kvinnorna, utbildning.” Varför skall man utbilda männen också? Därför att många fäder betalar operationen, så att de kan gifta bort sina döttrar med män som inte accepterar oomskurna kvinnor.

Ett annat skäl till att denna stympning fortsätter har med pengar att göra. I The American Journal of Nursing förklaras det: ”Omskärelse är en viktig inkomstkälla för dem som utför den. Dessa människor har därför ett kapitalintresse i att hålla sedvänjan vid liv.” Det är inte bara äldre kvinnor som får betalt för att utföra denna operation, utan också barnmorskor och barberare. Sjuksköterskor och läkare vid vissa medicinska kliniker utför också den i ett försök att skydda flickorna mot några av riskerna och det trauma som hälsovådliga operationer medför. Men operationen innebär ändå stympning, vem som än utför den.

I vissa fall har vuxna kvinnor underkastat sig denna operation om och om igen under sina barnafödande år. I The New York Times International konstaterades det att ”många kvinnor underkastar sig en smärtsam serie uppskärningar och omskärningar efter varje förlossning. Ärrbildningar efter omskärelser skärs upp före förlossningen, och slidan sys sedan ihop efteråt. Detta leder till svåra blödningar, förlängd förlossning och ökad risk för att barnet får hjärnskador.”

I tidskriften New Scientist rapporteras det att många ”små flickor förblöder därför att klumpiga ’kirurger’ har skurit in i blygdartären eller clitorisartären åt ryggen till. Andra dör av chock efter operationen, eftersom ingen vet hur de skall få liv i dem igen och sjukhuset ligger för långt bort, eller också dröjer de inblandade för länge med att söka hjälp därför att de skäms över de klåparaktiga operationerna.”

Trots detta lever sedvänjan kvar. Rapporter och artiklar om FGM fortsätter att dyka upp i afrikanska och europeiska tidningar. I en afrikansk tidskrift sades det nyligen att ”de flesta av offren för stympning av kvinnans könsorgan är spädbarn och flickor. Även om föräldrar omskär sina döttrar i tron att det är rätt och nödvändigt, är operationen och dess efterverkningar att jämföra med tortyr.” Enligt londontidningen The Independent (7 juli 1992) visade en nyligen gjord undersökning att ”sedvänjan var mer allmänt spridd i Storbritannien och Nordirland än man tidigare trott”. I Storbritannien beräknas mer än 10.000 flickor, ”av vilka de flesta är åtta år eller yngre, vara i riskzonen för kvinnlig omskärelse”.

En tradition som grundar sig på osanningar

En del tror på osanningen att kvinnans könsorgan är orena och måste renas genom att skäras bort. De tror att bara män har rätt att få njuta av sexuell tillfredsställelse. Man tror också att FGM ökar fertiliteten, hindrar sexuell omoraliskhet och ökar en flickas chanser att bli gift. ”Ironiskt nog leder stympningen till frigiditet eller ofruktsamhet, vilket i sin tur leder till att många män flyr från sina brudar”, noteras det i tidskriften Time.

De som deltog i en konferens som den interafrikanska kommittén höll i Lagos i Nigeria för en tid sedan visade att de inte tror att kvinnlig omskärelse hindrar kvinnor från att vara promiskuösa, utan att tidig moralisk fostran gör betydligt större nytta. Orätta handlingar kan förhindras genom utbildning, inte genom stympning. För att ta en illustration: Skulle vi skära av armarna på spädbarn för att hindra dem från att växa upp och bli tjuvar? Eller skulle vi skära av tungan på dem för att hindra dem från att säga något ont?

Ett nigerianskt par vägrade att låta omskära sin dotter. Detta gjorde mannens mor rasande, eftersom hon ansåg att barnet då skulle växa upp och bli promiskuöst. Men flickan fick en god moralisk uppfostran och förblev kysk. Däremot växte några andra barn, som den här familjen kände och vars föräldrar inte tog sig tid till att ingjuta goda moralprinciper i dem, upp och blev ganska promiskuösa, trots att de var omskurna. Nu har farmodern blivit övertygad om att det viktiga är att inpränta Guds morallagar i barnen, inte att omskära dem.

Om vi älskar våra döttrar, kommer vi att tänka över vilka dåliga följder FGM får på deras liv och inte på något sätt förespråka eller uppmuntra utövandet av denna sedvänja. Detta kräver mod, eftersom det på vissa platser kan vara lätt att börja frukta för den intensiva press som samhället utsätter dem för som inte vill följa denna tradition.

Ett religiöst samband

Den kvinnliga omskärelsens historia är upplysande. Sedvänjan är flera hundra år gammal och kan också tydligt ses bland mumierna i det forntida Egypten. I tidskriften Plastic and Reconstructive Surgery konstateras det: ”Kvinnlig omskärelse utövades i det forntida Egypten och förbinds med faraonernas tro på gudarnas bisexualitet.” Ända fram i vår tid har den värsta formen av denna stympning kallats faraonsk omskärelse.

På vissa platser är FGM förbundet med gamla religiösa ceremonier. En afrikansk auktoritet förklarade att en viss ceremoni betraktas som en handling av gemenskap med en gammal stamgud, vars beskydd man nedkallar för att hjälpa flickorna att klara den aktuella operationen och samtidigt ge dem deras förfäders vishet. — Jämför 2 Korinthierna 6:14—18.

Det är inte svårt att förstå varför sanna kristna som lever i länder där FGM utövas inte följer denna tradition. Det finns inget i Bibeln som ens antyder att man behöver utföra en sådan stympning på kvinnor. Det är tydligt att Skaparens avsikt var att kvinnor skulle kunna få njuta av sexuell tillfredsställelse inom äktenskapet. Stympning av kvinnans könsorgan är inte i harmoni med principerna om kärlek, empati och resonlighet i Bibeln. — Efesierna 5:28, 29; Filipperna 4:5.

Och viktigast av allt — kärlekens Gud, Jehova, känner bedrövelse över denna oresonliga stympning och det lidande som miljoner kvinnor och små flickor utsätts för till följd av denna operation. Vi kan sannerligen vara glada att han har utlovat en ny värld där ingen behöver lida. — Uppenbarelseboken 21:3, 4.

[Fotnot]

[Ruta på sidan 21]

Hur är det då med omskärelse av män?

Några kanske frågar: Är inte omskärelse av män också en stympning av kroppen? Bibeln förklarar att Gud under en tid påbjöd att alla män skulle omskäras. Senare, då den kristna församlingen bildades, var omskärelse inte längre något krav, även om det inte var förbjudet. Var och en fick själv avgöra om han ville låta sig eller sina söner omskäras.

I vår tid praktiseras omskärelse av män på många platser. Det är sant att operationen innebär att hud skärs bort, men den är ingen som helst motsvarighet till FGM. Som regel upplever inte män några biverkningar av omskärelsen. Hos kvinnor däremot leder FGM ofta till att det med sådana normala funktioner som menstruation, sexuellt umgänge, förlossning och urinering följer livslånga, svåra och plågsamma smärtor. Extremt komplicerade förlossningar har också lett till att barnen fått allvarliga defekter vid födelsen och att många nyfödda rentav har dött.

Hur många män skulle vilja stympa sin eller sina söners penis för att förhindra hela känsloupplevelsen under samlaget och få ihållande värk och andra hälsoproblem under resten av sitt liv? Det är tydligt att det inte går att jämföra omskärelse av män med FGM.

[Ruta på sidan 23]

En afrikansk flicka talar ut

”Jag var åtta år då jag blev omskuren. Jag är 11 år nu, men jag minns fortfarande operationen mycket väl. Bara jag tänker på den känner jag mig uppriven, och ibland får jag hemska drömmar. För det mesta känner jag mig glad och lycklig, men när jag börjar tänka på den, känner jag mig död inombords.

Jag var verkligen lycklig, då jag först hörde att jag skulle få gå igenom den. Min familj och mina släktingar skulle ge mig många presenter. Jag visste inte då vad omskärelsen innebar, men jag trodde inte att det skulle göra ont.

Min hänförelse försvann. Jag började skrika och blev verkligen skräckslagen. Det var fyra kvinnor som höll fast mig i armarna och benen. En kvinna lade handen för munnen på mig. Jag försökte göra mig fri, men de var starkare än jag och tvingade ner mig igen. Det gjorde fruktansvärt ont.

När de skar i mig med kniven, kom det blod överallt. Jag hade aldrig kunnat tänka mig att något kunde göra så ont. Efteråt lade de en blandning av ägg och socker över såret. Sedan band de ihop benen på mig. Jag bars tillbaka till bilen. Jag grät och skrek hela vägen tillbaka till byn.” — Utdrag ur den kenyanska tidningen The Standard.

[Bildkälla på sidan 20]

WHO/OXFAM