Bibelns syn

Måste vi infria våra löften?

ETT annars lyckligt, gift par har ett stort problem. För flera år sedan, när de hade kört fast i ett besvärligt familjeproblem, lovade de att ge en tiondel av sin inkomst till Gud om han hjälpte dem ur deras problem. Nu, när de blivit äldre och fått oväntade penningproblem, undrar de: ”Är vi tvungna att infria detta löfte?”

Deras besvärliga situation framhäver den vise mannens råd mot att göra förhastade uttalanden: ”Det är bättre att du inte ger ett löfte, än att du ger ett löfte och inte infriar det. Tillåt inte din mun att få ditt kött att synda, säg inte heller inför ängeln att det var ett misstag.” — Predikaren 5:5, 6.

Inga klena ursäkter

Även om det är normalt i dagens eftergivna samhälle med tanklösa eder och lättsinniga löften, kan vi inte förvänta att Gud skall tro på påhittade ursäkter. Också människor inom affärsvärlden är medvetna om detta. Affärstidskriften Industry Week framför i artikeln ”Hederlighet och affärer: En omöjlig kombination?” följande klagomål: ”Vi litar inte längre på att människor talar sanning, att de gör det som är rätt hellre än det som är fördelaktigt, att de fullgör sina åtaganden.” Man kanske kan vinna tid hos mänskliga fordringsägare med bekväma lögner, som till exempel: ”Jag har skickat checken med posten”, men man kan aldrig bedra änglarna.

Detta betyder inte att Gud använder änglar för att se till att löften uppfylls på samma sätt som en hänsynslös ockrare kan använda banditer för att få ut ockerränta av olyckliga offer. Gud gör i stället i sin kärlek sina änglar till ”andar till [uppbyggande] offentlig tjänst, utsända för att tjäna dem som skall komma att ärva räddning”. (Hebréerna 1:14) I denna ställning kan änglarna ha en del i att besvara våra uppriktiga böner.

Kan vi med rätta förvänta att få Guds välsignelser om vi fortsätter att avge tomma löften i våra böner? Den vise mannen förklarar: ”Varför skulle den sanne Guden harmas för din rösts skull och behöva förstöra [åtminstone i viss utsträckning] dina händers verk?” — Predikaren 5:6b.

Det är alltså inte fruktan för hämnd från en ängel som skall förmå oss att infria våra löften i stället för att komma med ursäkter. I stället bör vi värdesätta ett gott förhållande till Gud och uppriktigt önska att Gud skall se med välvilja på vår verksamhet. Det par som nämndes i början av artikeln formulerade det på ett fint sätt: ”Vi vill ha ett rent samvete inför Gud och vill handla i överensstämmelse med hans vilja.”

Bevara ett gott samvete

För att kunna ha ett rent samvete när det gäller att infria ett löfte behöver vi vara ärliga mot oss själva. Vi kan illustrera det så här: Anta att någon var skyldig dig en stor summa pengar men att det på grund av en del motgångar var omöjligt för honom att återbetala dig. Vad skulle tilltala dig mest — att han struntade i hela summan, eftersom den var omöjlig att återbetala, eller att han åtminstone gjorde upp om att betala små summor regelbundet allteftersom han hade möjlighet?

Använd detta resonemang och anta att ett löfte som hastigt avgetts om att använda hela sin tid eller andra tillgångar i tillbörlig kristen verksamhet helt enkelt inte kan hållas. Borde vi då inte känna oss förpliktade att, så långt våra nuvarande omständigheter tillåter, göra vad vi kan för att uppfylla vad vi lovat? ”Om nämligen villigheten först finns där”, skrev Paulus, ”är den särskilt godtagbar” vare sig vi har mycket att ge eller bara lite grand. (2 Korinthierna 8:12) Men hur är det med löften som avgetts innan man hade exakt kunskap om Bibelns sanning?

Orätta eller oskriftenliga löften

Om vi blir medvetna om att ett löfte är orent eller omoraliskt, skall vi sky det som pesten! (2 Korinthierna 6:16—18) Här är några exempel på orena löften:

◻ Löften gjorda till falska gudar eller gudinnor som påminner om den babyloniska ”himlarnas drottning”. — Jeremia 44:23, 25.

◻ Löften som innebär brott mot lagen, liknande den ed som 40 män uttalade att inte smaka en bit förrän de hade dödat Paulus. — Apostlagärningarna 23:13, 14.

◻ Löften som innebär avfällighet och som följer ”demoners läror, genom ... män som talar lögn, ... i det de förbjuder att man gifter sig och kräver att man skall avhålla sig från vissa sorters mat som Gud har skapat till att ätas med tacksägelse av dem som har tro och exakt känner sanningen”. — 1 Timoteus 4:1—3.

Det är uppenbart att vi kan behöva ogiltigförklara en del löften vi gjort tidigare. Men om löftena inte innebär något oskriftenligt, varför skulle vi då försöka hitta kryphål? Borde inte vår nuvarande exakta kunskap göra att vi visar större respekt än tidigare för löften vi avgett i det förflutna?

Begrunda dina tidigare och framtida löften

Som vi förstår bör vi tänka över saken allvarligt innan vi lägger något framtida löfte till vår tillbedjan. Löften bör inte användas bara för att motivera en person att göra eller inte göra något, till exempel att öka den tid man ägnar åt den kristna tillbedjan eller att inte äta för mycket. Jesus protesterade inte mot alla eder, till exempel när de är ett krav i en domstol. Men han drog uppenbarligen en gräns vid omdömeslösa eder, för han varnade: ”Det sades till människorna förr i tiden: ’Du skall inte avlägga en ed som du underlåter att hålla, utan du skall infria dina löften till Jehova.’ Men jag säger er: Avlägg inte alls någon ed.” (Matteus 5:33, 34) Varför intog han den ståndpunkten? Hade det blivit mindre lämpligt med löften än tidigare?

Löften som avgavs av forna tiders trogna var ofta villkorliga. I högtidliga böner kunde de avge ett sådant löfte till Jehova som: ”Om du hjälper mig igenom dessa svårigheter, kommer jag att göra det eller det för dig.” Men Jesus sade: ”Ifall ni ber Fadern om något, skall han ge er det i mitt namn.” I stället för att rekommendera villkorliga löften till de trogna på hans tid försäkrade Jesus dem: ”Intill den här stunden har ni inte bett om något alls i mitt namn. Be och ni skall få.” — Johannes 16:23, 24.

Att kunna sätta sin lit till Jesu namn eller uppgift bör också vara till hjälp för var och en som fortfarande känner skuld därför att han — fastän han försöker — inte kan uppfylla vad han ”obetänksamt med sina läppar” lovat Gud. (3 Moseboken 5:4—6) På samma gång som vi inte tar lätt på våra tidigare löften, kan vi inte bara be i Jesu namn, utan vi kan vädja till Gud om att han skall tillämpa Jesu lösenoffer på våra synder, och vi kan anhålla om förlåtelse i Jesu namn. På så sätt kan vi få ”trons fulla visshet, sedan vi ... fått våra hjärtan renade från ett ont samvete”. — Hebréerna 10:21, 22.

[Bildkälla på sidan 24]

Präster avlägger löften i Montmartre