Abortfrågan — Är 60 miljoner mord lösningen?
FÖRVIRRAD, rädd och gråtande ser en 15-årig flicka sin pojkvän gå sin väg i vredesmod. Han tyckte att hon var dum som blev med barn. Hon trodde att de älskade varandra.
En kvinna blir förtvivlad när hon märker att hon väntar sitt sjätte barn. Hennes man är arbetslös, och hennes småttingar får gå hungriga till sängs varje kväll. Hur skall de kunna ta hand om ännu ett barn?
”Det kunde inte ha kommit olägligare”, förklarar en elegant klädd kvinna för sin läkare. Hon är äntligen färdig med sin ingenjörsexamen och skall just påbörja sin nya karriär. Hennes man är helt uppslukad av sitt arbete som advokat. Hur skall de få tid med ett barn?
Dessa tre kvinnor lever i olika världar och ställs inför olika problem, men de väljer samma lösning: abort.
Abort är en av de mest brännbara tvistefrågorna under det här decenniet, en som har väckt våldsam debatt på de politiska, sociala, medicinska och teologiska områdena. I Förenta staterna demonstrerar förkämpar för de oföddas rättigheter under parollen ”pro-life” (”för liv”). Abortförespråkarna, som kallar sig ”pro-choice” (”för valfrihet”), står på frihetens och den kvinnliga valfrihetens mark. De båda lägren kämpar mot varandra i politiska val, i rättssalarna, i kyrkorna och till och med på gatorna.
Miljontals människor vet inte på vilken sida de skall stå i denna dragkamp, bombarderade som de är av lidelsefulla argument från ömse håll. Själva termerna ”pro-choice” och ”pro-life” är omsorgsfullt valda för att fria till de obeslutsamma. Vem är inte ”för valfrihet” i detta frihetens tidevarv? Men vem är, å andra sidan, inte ”för liv”? Abortförespråkarna viftar med klädhängare för att åskådliggöra hur förtryckta kvinnor dött då de underkastat sig farliga illegala aborter. De abortfientliga visar upp burkar med aborterade foster som en makaber påminnelse om miljontals ofödda barns död.
Detta tragiska, dödsbringande dilemma beskrivs på ett träffande sätt av Laurence H. Tribe i boken Abortion: The Clash of Absolutes: ”Många som har lätt att föreställa sig fostrets konkreta mänsklighet, som håller dess fana högt och gråter, ser knappast kvinnan som bär det och hennes situation. ... Många andra, som har lätt att föreställa sig kvinnan och hennes kropp, som högljutt kräver att hon skall ha rätt att bestämma över sitt eget livsöde, ser knappast fostret i kvinnans moderliv och kan inte föreställa sig det liv som det skulle ha haft möjlighet att leva.”
Medan detta moraliska krig rasar, offras årligen mellan 50 och 60 miljoner ofödda barns liv på rättigheternas slagfält.
Vilken ståndpunkt intar du i denna känsloladdade debatt? Hur skulle du besvara följande viktiga frågor: Är det en kvinnas självklara rättighet att träffa detta avgörande? Är en abort berättigad under vilka som helst omständigheter? När börjar en människas liv? Och den viktigaste frågan av alla, även om den inte ställs så ofta: Hur ser vår Skapare, upphovet till livet och barnafödandet, på abort?
Aborter är inget nytt. Bland antikens greker och romare var sådana ingrepp vanligt förekommande. Under medeltiden och renässansen var aborter tillåtna i Europa fram till den tidpunkt då fostret ”kvicknar i moderlivet”, det vill säga då modern börjar känna de första fosterrörelserna. I och med den sexuella revolutionen fick man också skörda konsekvenserna — miljontals oönskade graviditeter.
Under 1960-talet vann kvinnorörelsen allt större inflytande, och en av grundstenarna i denna rörelse är kvinnans rätt att själv råda över sin fortplantningsförmåga. Somliga menar att abort bör tillåtas för kvinnor som blivit gravida genom våldtäkt eller incest samt då moderns hälsa står på spel. Den medicinska tekniken har gjort det möjligt att kika in i livmodern och uppdaga eventuella sjukdomar hos barnet och även fastställa dess kön. Många havandeskap avbryts enbart på grund av en läkares pessimistiska prognos. Kvinnor som är över 40 år gamla kanske oroar sig över att barnet de bär skall vara missbildat.
I fattiga länder, där människor har begränsad tillgång till preventivmedel, tycker många kvinnor att de inte kan ta hand om fler barn. Och somliga havande kvinnor tänjer ytterligare på principen om valfrihet och väljer att abortera ett foster bara för att de tycker att tidpunkten för graviditeten inte är den rätta eller därför att de har fått reda på det ofödda barnets kön och helt enkelt inte vill ha det.
Många av de hätska argument som avfyras i denna konflikt har att göra med frågan om när livet börjar. Få människor förnekar att en befruktad äggcell lever, men frågan är: som vad lever den? Är den bara ett stycke vävnad? Eller är den en mänsklig varelse? Är ett ekollon en ek? Är ett foster en människa? Har det några rättigheter? Hårklyverierna fortsätter i all oändlighet. Hur ironiskt är det inte att läkare på ett och samma sjukhus kan göra frenetiska ansträngningar för att rädda ett förtidigt fött barn, samtidigt som de tar livet av ett foster som är lika gammalt! Lagen kan tillåta dem att döda ett barn inne i livmodern, men det är mord om barnet befinner sig utanför livmodern.
De mest högljudda kraven på legala aborter kommer från moderna, ”frigjorda” kvinnor, som har obegränsad tillgång till preventivmedel av olika slag. De gör lidelsefullt anspråk på rätten att bestämma över sina fortplantningsförmågor, när de i själva verket redan har gjort bruk av sin förmåga att fortplanta sig och frambringa avkomma. Vad de egentligen kräver är rätten att omintetgöra denna fortplantning. Under vilken förevändning? ”Det är min kropp!” Men är det verkligen det?
Boken Abortion—A Citizens’ Guide to the Issues förklarar att under de 12 första graviditetsveckorna är ”den lilla geléartade vävnadsanhopningen ... mycket lätt att avlägsna”. Är en abort verkligen detsamma som att ”avlägsna en vävnadsklump” eller ”eliminera resultatet av befruktningen”? Eller är dessa förskönande omskrivningar avsedda att göra den obehagliga sanningen mer lättsmält och döva oroade samveten?
Detta oönskade vävnadsfragment är ett växande, pulserande liv med en egen kromosomuppsättning. Som en profetisk självbiografi ger den en detaljerad skildring av en unik individ i vardande. Den kände forskaren och professorn i fetologi, A. W. Liley, förklarar: ”Från biologisk synpunkt sett kan vi inte i något skede skriva under på att fostret är blott och bart ett bihang till modern. Genetiskt sett är modern och barnet åtskilda personer alltifrån befruktningen.”
Ett ansvarslöst beteende
På platser där det är lätt att få abort känner emellertid många inte något större behov av att skydda sig mot oönskade graviditeter. De föredrar att använda sig av abort som ett sätt att gardera sig mot de små ”olyckshändelser” som kan inträffa.
Statistiken visar att pubertetsåldern har sjunkit under detta århundrade. Följden har blivit att allt yngre barn blir i stånd att sätta barn till världen. Har de blivit upplysta om det stora ansvar som följer med detta privilegium? Genomsnittsamerikanen förlorar sin oskuld vid 16 års ålder, och 1 av 5 gör det före 13 års ålder. Omkring en tredjedel av alla gifta män och kvinnor har eller har haft utomäktenskapliga förbindelser. Bland promiskuösa finns många som gärna företar abort. Ibland framförs det krav på en legalisering av prostitutionen för att minska spridningen av aids. På liknande sätt har legaliseringen av aborter kanske bidragit till att ingreppen blivit mindre riskabla medicinskt sett, men de har i ännu högre grad bidragit till att skapa en miljö i vilken moraliska sjukdomar kan grassera — och gör det.
Offer för våld eller olyckliga omständigheter?
Intressant nog visar rapporter att graviditeter på grund av våldtäkt är mycket sällsynta. I en undersökning som omfattade 3.500 våldtäktsfall i Minneapolis i USA blev inte ett enda av offren havande. Av 86.000 aborter som utfördes i det forna Tjeckoslovakien under en viss tid förekom endast 22 våldtäktsfall. Det är således bara en liten del av alla abortsökande som åberopar sådana skäl.
Hur är det då med alla skrämmande förutsägelser om svårt missbildade barn med obotliga fysiska defekter? Vid första tecken på problem är många läkare snara att rekommendera abort. Men kan de vara absolut säkra på att de ställt rätt diagnos? Många föräldrar kan intyga att sådana dystra förutsägelser kan ha varit helt ogrundade, och de har friska, lyckliga barn som bevis för sitt påstående. Andra, som har barn som betraktas som handikappade, är ändå glada över att vara föräldrar. Faktum är att endast 1 procent av alla som söker abort i Förenta staterna gör detta på grund av att de fått veta att det kan vara något fel på barnet.
Under den tid som det tagit dig att läsa den här artikeln har emellertid hundratals ofödda barns liv utsläckts. Varför? Och hur påverkar detta de människors liv som berörs av det?
[Infälld text på sidan 4]
Modern: ”Det är min kropp!”
Barnet: ”Nej! Det är min kropp!”