Ett oskyldigt nöje eller ett mentalt gift?
Vid en livekonsert stoppade en av rockartisterna in en kvinna i en låda och började hugga i lådan med en yxa. Konstgjort blod sprutade upp i artistens mun, och han spottade ut det över publiken.
År 1984 sköt sig en 19-årig pojke. Hans föräldrar hävdar att han inspirerats till självmordet av texten till en rocklåt med titeln ”Suicide Solution” (”Självmord är lösningen”).
En tonårstidning publicerade skildringar av de perversa sexuella handlingar som en viss rockgrupp ägnade sig åt, i klädlogen såväl som i inspelningsstudion. Ett skivalbum innehöll en obscen affisch som föreställde de manliga och kvinnliga könsorganen.
VÅLD, självmord och sadistiskt sex — detta är bara några av de motbjudande ämnen som figurerar på rockskivor, musikvideor och livekonserter. När frågor som rör sådana nedbrytande musikprogram tas upp till debatt och ibland också dras inför domstol, försöker artisterna och skivbolagen bortförklara dessa anstötliga inslag. En obscen teckning uppges till exempel vara avsedd att illustrera ett uttalande om ”det mentala fördärvet inom det amerikanska samhället och om hur det så småningom bryter ner oss”. På liknande sätt påstås ord som uppenbarligen är metaforer för det manliga könsorganet (t.ex. pistoler eller knivar) nu vara bokstavligt menade.
På detta sätt kanske artister och skivbolag kan slippa undan rättsliga påföljder, men låter människor verkligen lura sig? Gör du det? Kan du förneka att våld, sex och ockulta förehavanden är viktiga ingredienser i den hårdrockmusik som säljer bäst i våra dagar?
Heavy metal och rap
Under årens lopp har det förekommit många olika slag av rockmusik. På senare tid har särskilt två typer, heavy metal och rap, utsatts för skarp kritik på grund av sitt obscena innehåll.
Heavy metal är en typ av elektronisk musik som har starkt markerad rytm och vanligen spelas med mycket hög volym. Enligt tidskriften Time vädjar musikerna till de ”världsfrånvända fantasierna hos den till största delen vita, unga och manliga publiken genom att framställa sig själva som desillusionerade särlingar som har vänt ryggen åt en korrupt civilisation”. En stor del av heavy metal-musiken är avsedd att chockera. En del texter är så obscena att de inte kan återges i tryck. En läkartidning som utges i Texas konstaterade att många textavsnitt glorifierar ”en okonventionell syn på sex, våld, hat och ockultism”.
En annan oroväckande tendens är det våld som ofta förekommer i samband med heavy metal-gruppernas framträdanden. När en föreställning vid ett tillfälle måste avbrytas därför att sångaren blev sjuk, ställde publiken till med ett upplopp och satte till och med eld på lokalen. Vid en annan konsert dödades tre ungdomar, då tusentals fans stormade fram mot scenen och slog ner de framförvarande och sedan trampade på dem.
Rapmusik, även kallad hip-hop, utmärks av att en eller flera vokalister skanderar texten till ett taktfast bakgrundsackompanjemang, som ofta åstadkoms genom en datoriserad teknik som kallas ”sampling”. De flesta rapmusiker är svarta, men musikformen är populär bland både vita och svarta. Ett fåtal texter har ett positivt budskap och vänder sig mot sådant som barnmisshandel och drogmissbruk, men de flesta präglas av upprorsanda, våld, kvinnoförakt och rasism. Många innehåller svordomar och oblyga beskrivningar av sexuella handlingar.
Våld har varit ett problem vid somliga rapkonserter. Vid en konsert gick 300 ligamedlemmar till attack mot publiken, som beväpnade sig med stålrörsstolar och slog tillbaka tills polisen kom och avbröt konserten. Fyrtiofem personer skadades.
Förra året krävde New York State Sheriffs Association (en sammanslutning av polischefer) att alla firmor som ägs av Time Warner, Inc., skulle bojkottas till dess företaget tog bort raplåten ”Cop Killer” (”Snutdödaren”) från butikshyllorna. Polisernas talesman, Peter Kehoe, sade: ”Denna inspelning spyr ut hat och uppmuntrar till och glorifierar mord på polismän. Poliser kommer att dödas som en direkt följd av denna låt.” Så småningom drog företaget in skivan.
Blir människor verkligen påverkade?
När musiker sjunger om våld och ondska eller agerar ut sådana känslor på scenen, vilken verkan har då det på åskådare och åhörare? Lägg märke till följande iakttagelser och erfarenheter:
Doktor Carl Taylor, universitetslektor i kriminalistik vid Michigan State University i USA, hävdar att rockstjärnor ”skapar en livsstil. ... Rockgruppernas medlemmar påverkar verkligen ungdomarna, och detta i mycket hög grad.”
En pojke som överlevde ett självmordsförsök sade att musiken hade invaggat honom och hans vän (vars självmord lyckades) i tron att ”döden är lösningen på livets problem”.
År 1988 dödade tre tonåringar en av sina kamrater bara för skojs skull. En av dem sade att deras intresse för döden hade väckts av heavy metal-musik.
Efter en rapkonsert drog en grupp tonåringar ut på gatorna i staden och krossade alla fönsterrutor de kom åt. Generalkommissarien för den allmänna säkerheten i Pittsburgh i Pennsylvania sade: ”Enligt min mening råder det absolut inget tvivel om att rapmusik stimulerar till våldshandlingar.”
En undersökning rörande ungdomar och satanism avslöjade att många av dem som tar del i djävulsdyrkan missbrukar droger och lyssnar på heavy metal-musik, som glorifierar drogmissbruk och uppmuntrar till sexuell omoraliskhet. Följden har blivit att känsliga unga människor dras till satanistiska grupper.
När ungdomar börjar missbruka droger, blir kriminella eller begår självmord, är det naturligtvis sällan enbart musiken som ligger bakom. Sammanbrottet i familjen och i samhället i stort spelar utan tvivel en viktig roll. Men musiken kan fungera som en katalysator och uppmuntra känsliga unga människor att göra sådant som de kanske annars aldrig ens skulle kunna tänka sig att göra. Vad har människor som redan är nedtyngda av livets problem för nytta av att lyssna på musik som uppmuntrar dem att ge efter för sina destruktiva tankar och böjelser?
Faktum är att dålig musik kan fungera som ett mentalt gift för dem som lyssnar på den. Vi får inte glömma att budskapet i sådan musik har särskilt stor slagkraft, eftersom det framförs av stjärnor, hjältar, som formligen dyrkas av sina fans.
Var står du?
Vad slags musik föredrar du att lyssna på? Du kanske redan är noggrann i ditt val av musik, och det är berömvärt i så fall. Men om du hör till dem som lyssnar på tvivelaktig eller rentav nedbrytande musik, hur har det då påverkat dig? Ditt uppförande kanske inte har förändrats, men kan du ärligt och uppriktigt säga att din inställning inte har påverkats i negativ riktning? Om du gång på gång utsätter dig för skadliga inflytanden, kan ditt samvete till slut bli okänsligt, så att du börjar tycka att sådana ting inte är så orätta när allt kommer omkring.
En ung man försökte förena sitt liv som kristen med att vanemässigt lyssna till heavy metal och rap. Musiken fick honom inte att begå sådana handlingar som mord eller självmord eller ta del i djävulsdyrkan, men lägg märke till hur hans inställning påverkades. Som han själv sade: ”Den här musiken är oerhört djurisk. Den fick mig att agera på ett lugnt och sansat sätt, samtidigt som jag gav uttryck åt de mest förnedrade och våldsamma böjelser. ... Jag levde i en fantasivärld som präglades av hat. Det gick inte en dag utan att jag allvarligt funderade på att begå självmord.” Han beslöt sig för att helt lägga om sina lyssnarvanor. När han gjorde detta, blev det en drastisk förändring till det bättre.
De som försvarar denna typ av depraverad musik försöker vanligen släta över dess negativa sidor. Men vad anser du själv? Kan du blunda för den oerhörda förnedring som präglar innehållet i sångtexterna? Skulle du kunna besöka sådana konserter som nämndes i början av den här artikeln utan att behöva frukta för din säkerhet? Och hur är det med sambandet mellan den här typen av musik och det skamliga uppförande som både artister och fans gör sig skyldiga till?
Om du är rädd om din hälsa, undviker du förmodligen födoämnen som kan vara skadliga, även om de kanske smakar gott. Osund musik — antingen det rör sig om rockmusik eller någon annan typ av musik — utgör ett hot mot din mentala hälsa. Skulle du frivilligt utsätta dig för en form av underhållning som förgiftar ditt sinne? Naturligtvis inte. Vad kan du då göra för att få en sund och balanserad syn på saken? Vi uppmanar dig att ta del av de synpunkter som läggs fram i nästa artikel.
[Ruta/Bild på sidan 6]
Vad är djävulsdyrkan?
Djävulsdyrkan, som en del hårdrocktexter propagerar för, är inte något oskyldigt nöje. Tidskriften Texas Medicine/The Journal konstaterar att sådan dyrkan kan inbegripa allt från ”harmlösa rituella handlingar till att dricka blod från självstympning och djuroffer”. Tidskriften förklarar att de satanistiska grupperna uppmuntrar till ”lojalitet mot djävulen”, och den fortsätter: ”Speciella ritualer utförs för att kanalisera kraft från Satan till anhängarna. ... Dogmen om det fria valet och den fria viljan innebär att man kan göra vad man vill utan Gud, utan skuldkänslor och utan samvete.” Följden blir att somliga kan ta del i kriminella handlingar utan några som helst skamkänslor.
[Bild på sidan 5]
Du skulle aldrig fylla din mage med skräp. Varför fylla ditt sinne med sådant?
[Bild på sidan 7]
Skulle du känna dig väl till mods vid en sådan tillställning?