Bibelns syn
Är ”Nya testamentet” antisemitiskt?
EN AMERIKANSK evangelist sade en gång: ”Den hävdvunna kyrkan har syndat under en stor del av sin tillvaro och har mycket att svara för vid Domen, i synnerhet för den antisemitism som den har utövat mot det judiska folket.”
Varför har antisemitismen haft en sådan lång och hemsk historia — till och med ända in på 1900-talet? En del skyller på de kristna grekiska skrifterna, det så kallade Nya testamentet. Krister Stendahl påstod under den tid då han var dekanus vid teologiska fakulteten vid Harvarduniversitetet: ”Att ... Nya testamentet och vad som sägs i det har fungerat som en ’gudomlig’ sanktion för hat mot judarna är välkänt och ett faktum som är allmänt accepterat.” Detta är kanske allmänt accepterat, men är det verkligen sant?
Vilka fick skulden för Jesu död?
Ett skriftställe som ofta anförs som bevis för antisemitism i ”Nya testamentet” är Matteus 27:15—25. Där får vi veta att en skara judar krävde att den romerske ståthållaren Pontius Pilatus skulle se till att Jesus blev hängd på pålen, och de ropade och skrek: ”Hans blod må komma över oss och över våra barn.” Lär ”Nya testamentet” här att alla judar under det första århundradet var ansvariga för Jesu död och att judar i all framtid skulle vara kända som mördare av Kristus?
Först av allt kan man fråga: Vad tyckte de flesta judar om Jesus under den tid då han utförde sin tjänst? ”Nya testamentet” avslöjar att Jesus var mycket populär bland flertalet judar, i synnerhet i Galileen, där han utförde det mesta av sin tjänst. (Johannes 7:31; 8:30; 10:42; 11:45) Bara fem dagar innan han greps och avrättades välkomnade en skara judar honom till Jerusalem som Messias. — Matteus 21:6—11.
Vilka var det då som ville att Jesus skulle dödas? I ”Nya testamentet” märker man att Jesus var illa omtyckt av de främsta prästerna och av många av fariséerna och sadducéerna, eftersom han avslöjade deras skrymteri. (Matteus 21:33—46; 23:1—36)a Översteprästen Kaifas var en av de främsta motståndarna till Jesus. Han hade utan tvivel lidit ekonomisk förlust då Jesus jagade ut växlarna från templet. (Markus 11:15—18) Dessutom fruktade Kaifas att Jesu popularitet hos de stora skarorna av judar till sist skulle leda till romarrikets ingripande och till att han skulle förlora makten. (Johannes 11:45—53) De främsta prästerna och andra religiösa ledare sammansvor sig därför för att få Jesus dödad och överlämnade honom till en romersk domstol för att få honom avrättad. (Matteus 27:1, 2; Markus 15:1; Lukas 22:66—23:1) Vilken ironi att Jesu popularitet bland de stora skarorna av judar ledde till hans död!
Hur kunde en judisk folkskara högljutt kräva att Jesus skulle dödas med tanke på att han var så populär? Eftersom de flesta som stödde Jesus var från Galileen, är det möjligt att den skara som ville få honom dödad huvudsakligen kom från Judeen. Människorna i Galileen var ofta varmhjärtade, ödmjuka och uppriktiga till sin natur, medan människorna i Judeen ofta var högmodiga, rika och högutbildade, i synnerhet i Jerusalem. Matteus avslöjar betecknande nog att folkskaran var uppeggad av ”de främsta prästerna och de äldre männen”. (Matteus 27:20) Vilken lögn kunde de ha lurat i folkskaran för att väcka sådana känslor till liv hos dem? Var det den lögn som de tidigare framförde vid förhöret med Jesus och som de upprepade då han avrättades, nämligen att Jesus hade sagt att han skulle förstöra templet? — Markus 14:57, 58; 15:29.b
Samhällsansvar
Om denna skara judar inte representerade hela det judiska folket, varför sade då aposteln Petrus, då han talade till en stor skara judar som var församlade omkring 50 dagar därefter i Jerusalem för att fira veckohögtiden: ”Denne [Jesus] har ni ... fäst vid en påle genom laglösa mäns händer”? (Apostlagärningarna 2:22, 23) Petrus visste säkert att de flesta av dem inte hade mycket att göra med de händelser som ledde fram till avrättandet av Jesus. Vad menade då Petrus?
Enligt Skrifterna drog ett ouppklarat mord skuld inte bara över mördaren utan också över det samhälle som inte hade fört honom inför rätta. (5 Moseboken 21:1—9) Som exempel kan nämnas att alla i Benjamins stam en gång dömdes skyldiga till blodskuld därför att de inte hade straffat en grupp mördare som de hade ibland sig. Även om de flesta inom stammen inte var direkt inblandade i mordet, visade de genom att se genom fingrarna med brottet att de tolererade det och därigenom bar ett visst mått av ansvar. (Domarna 20:8—48) Ja, det har sagts att ”den som tiger han samtycker”.
På liknande sätt gav den judiska nationen under det första århundradet sitt tysta medgivande till det brott som deras ledare bar på blodskuld för. Alla i nationen fick dela ansvaret genom att de tolererade de mordlystna handlingar som översteprästerna och fariséerna begick. Det var utan tvivel därför som Petrus uppmanade sina judiska åhörare att visa ånger.c
Vad blev följden av att judarna på detta sätt förkastade Jesus som Messias? Jesus sade till staden Jerusalem: ”Ert hus [templet] lämnas åt er själva.” (Matteus 23:37, 38) Ja, Gud drog tillbaka sitt beskydd, och de romerska härarna kunde sedan förstöra Jerusalem med dess tempel. Precis som en mans familj får lida som en följd av att han slösar bort allt han äger, var det inte bara de som krävde att Jesus skulle dödas som förlorade Guds beskydd, utan också deras familjer och släktingar. I denna mening kom Jesu blod över dem och deras barn. — Matteus 27:25.
Men det sägs ingenstans i ”Nya testamentet” att framtida generationer av judar skulle bära någon särskild skuld för Jesu död. Tvärtom tog Gud på grund av sin kärlek till judarnas förfader Abraham särskild hänsyn till dem och erbjöd dem första möjligheten att bli kristna. (Apostlagärningarna 3:25, 26; 13:46; Romarna 1:16; 11:28) När denna möjlighet så småningom utsträcktes till icke-judar, upphörde Gud att handla med någon som helst person på grundval av hans nationalitet. Petrus sade: ”Jag inser i sanning att Gud inte är partisk, utan i varje nation är den som fruktar honom och utför rättfärdighetsgärningar godtagbar för honom.” (Apostlagärningarna 10:34, 35) Aposteln Paulus skrev senare: ”Det är ... ingen åtskillnad mellan jude och grek.” (Romarna 10:12) Judar hade då samma ställning inför Gud som icke-judar, och så är det ännu i dag. — Jämför Hesekiel 18:20.
Varför finns det antisemitism i kristenheten?
Man kan därför konstatera att ”Nya testamentet” inte är antisemitiskt. ”Nya testamentet” skildrar i stället den undervisning som gavs av en man som levde och dog som jude och som lärde sina judiska efterföljare att respektera den mosaiska lagens ideal. (Matteus 5:17—19) Men om ”Nya testamentet” inte bär skulden, varför har det då förekommit en sådan ihållande antisemitism i kristenheten?
Kristendomen bär inte skulden. På samma sätt som falska kristna på Judas’ tid vände ”vår Guds oförtjänta omtanke till en ursäkt för tygellöshet” har till bekännelsen kristna historien igenom dragit Kristi namn i smutsen genom att vara trångsynta och fördomsfulla. (Judas, vers 4) Således har den antisemitism som förekommer i kristenheten berott på de själviska fördomar som sådana människor som varit kristna enbart till namnet har haft.
Det intressanta är att Jesus själv förutsade att några skulle påstå sig ha utfört alla slag av kraftgärningar i hans namn, men i själva verket hade de övat ”laglöshet” och inte varit hans vänner! (Matteus 7:21—23) Många av dessa människor har försökt använda ”Nya testamentet” för att rättfärdiga sitt hat och sina fördomar, men tänkande människor ser det ihåliga i deras resonemang.
Falska kristna kommer att få stå till svars inför Gud för sin antisemitism. Men liksom falska pengar inte är ett bevis för att det inte finns riktiga pengar, är falska, imiterande kristna inte ett bevis för att det inte finns verkligt sanna kristna, människor som är kända för att visa kärlek och inte för att ha fördomar. Varför inte bekanta dig med sådana människor i Jehovas vittnens Rikets sal i närheten av där du bor?
[Fotnoter]
a Den judiske historikern Josef ben Mattias (Flavius Josephus), som levde under det första århundradet, skriver att översteprästerna i Israel under denna tidsperiod kunde tillsättas och avsättas så ofta som en gång om året av romerska ämbetsmän. I detta klimat förföll översteprästens ämbete till en ställning som gav möjlighet till vinst och drog till sig de värsta elementen i samhället. The Babylonian Talmud dokumenterar det moraliskt utsvävande liv som några av dessa överstepräster levde. (Pesaḥim 57a) Talmud visar också att fariséerna hade en tendens att vara skrymtaktiga. (Soṭah 22b)
b Vad Jesus i verkligheten sade till sina motståndare var: ”Bryt ner det här templet, så skall jag på tre dagar resa upp det.” (Johannes 2:19—22) Men, som Johannes framhåller, talade Jesus här om ”sin kropps tempel”, inte om templet i Jerusalem. Jesus jämförde således sin väntade död och uppståndelse med en byggnad som förstörs och sedan byggs upp igen. — Jämför Matteus 16:21.
c Även i vår tid har människor fått ta på sig ett liknande ansvar. Det var inte alla invånare i Nazisttyskland som var direkt inblandade i de grymheter som begicks, men ändå erkände Tyskland sitt samhällsansvar och valde frivilligt att ge skadestånd åt dem som blev offer för nazisternas förföljelse.
[Infälld text på sidan 13]
Antisemitism utövas i kristenheten av sådana som är kristna bara till namnet
[Bild på sidan 11]
Varken Jesus eller hans lärjungar gynnade antisemitism