Att åldras med förstånd
EN AUTENTISK levnadsskildring om en gammal man i Mellersta Östern som hade drabbats av många prövningar och olyckor avslutas med försäkran att han dog ”gammal och mätt [tillfredsställd] av dagar”. Han hade levt till gott och väl 140 års ålder. — Job 42:16, 17.
En annan man, även han i Mellersta Östern, levde till den framskridna åldern av 175 år. Enligt skildringen ”utandades ... [han] och dog i en god ålder, gammal och mätt”, dvs. tillfredsställd. Ja, det är möjligt för människor att leva ett tillfredsställande liv även långt upp i åren. — 1 Moseboken 25:7, 8.
Vid en ålder som vi nu anser vara mycket hög lämnade en av de ovan nämnda männen ett bekvämt stadsliv och flyttade med hela sitt hushåll till ett annat land. Resans första etapp sträckte sig över 970 kilometer, och det utan hjälp av nutida transportmedel. Den andre mannen drabbades av mycket svåra hälsoproblem. Båda fick de barn på äldre dagar.
En av dessa män såg delar av det land i vilket han vistades översvämmas av fyra invaderande kungars förenade härar. Han måste mönstra en styrka på omkring 300 man för att sätta efter dem och undsätta en djupt älskad släkting. Sedan fick han se två blomstrande städer ödeläggas av Gud. Samme man fråntogs tillfälligt sin vackra hustru av mäktiga kungar.
Båda dessa äldre män — Job och Abraham — genomgick framgångsrikt smärtsamma händelser och levde likväl tills de blev ”gamla och mätta”, tillfredsställda. Vad var deras hemlighet?
Vår tids åldersproblem
Är de problem som gamla människor i vår tid ställs inför så annorlunda i jämförelse med dem som gamla tiders människor upplevde? Förlorar inte somliga gamla i vår tid tillgångar och rentav sitt levebröd?
En del förlorar sitt hem och tvingas flytta till obekanta omgivningar. Nära släktingar, vänner och äktenskapspartner dör. Bland de större faktorer man kan behöva kämpa mot är hälsoproblem. Tragiskt nog överger en del barn sina föräldrar, ger dem ingen hjälp och låter dem klara sig själva.
Vi behöver inte behandla dessa problem grundligare, för vi känner alla till dem alltför väl. Men det är förståndigt att söka lösningar.
Inställningar till åldrande
Någon kan behöva rätta till sin inställning; det kan vara den som är själva roten till att han känner sig olycklig. En del äldre kräver till exempel att få ha eget boende fastän de inte på långt när klarar sig själva. En handikappad kvinna som levde ensam i ett stort hus satte upp en skylt på dörren med texten: ”Håll er härifrån!” Hon kände det som om allt man var ute efter var hennes pengar eller ägodelar; hon litade inte på någon.
En sådan person åldras inte med förstånd. Vilken tragisk situation! Det är sant att man inte kan lita på alla. Men hur mycket förståndigare är det inte att acceptera det förhållandet att man kan lita på en del och ta emot den vänskap och det bistånd som dessa uppriktigt hjälpsamma försöker ge!
Somliga äldre kan ha en känsla av att de redan levt sitt liv. Men de lever fortfarande, och det är till nytta för dem att bevara sinnet aktivt och bruka tankeförmögenheterna helt och fullt. De är inte oförmögna att lära sig nya saker, och det kan vara berikande att göra det, även om det kanske tar längre tid än när de var yngre.
Ålderdomen är som en annan värld
På en skola där man undervisar i geriatrik säger man att äldre behöver känna sig självständiga till sinne och kropp. De behöver även känna att de är älskade och behövs, att de är till nytta och kan göra saker och ting på egen hand. I undervisningen framhålls det att de äldre dessutom behöver en sådan samhörighetskänsla som man kan ha i en familj och med vänner och att de kan ha nytta av religiös samvaro.
Vilken inställning bör då åldrande människor ha? En optimistisk inställning kan vara till stor hjälp. En som tydligen betraktade ålderdomen som ett nytt kapitel i livet var en tidigare amerikansk presidents 90-åriga mor. Hon skrev i sina memoarer: ”Ålderdomen är inget att frukta. ... Den kan vara berikande och förverkligande. ... Kvaliteten på våra senare år avgörs av det liv vi redan utformat.” En sådan inställning bidrar till att de senare åren blir meningsfulla.
I de tidigare nämnda instruktionerna för geriatrik framhölls det att de lyckliga åldringarna är de som lyckats lära sig något genom att engagera sig i nya och tillfredsställande intressen, lära sig och ägna sig åt stimulerande hobbyer, uppleva saker och ting och ha vänner som betyder något, lära sig att värdesätta livet och leva med sina fysiska begränsningar.
Hur är det då när det gäller att stå ut med livets oundvikliga problem? I boken On Growing Old läser vi: ”Det behöver knappast sägas att den som har tillgång till högre värden och i synnerhet till den kraft som ligger i en tro är bättre i stånd att uthärda. ... Framför allt äldre människor bör försöka stärka sina religiösa band.”
Det viktigaste för somliga är att få ut det mesta möjliga av livet. En vithårig 61-åring hängav sig åt sin passion för motorstarka motorcyklar genom att vara med i en mc-klubb endast för personer över 40. Vakna! rekommenderar naturligtvis inte motorcyklar för åldringar!
Ett äldre par lever efter mottot: ”Var inte förtvivlad över din ålder — och slå dig inte till ro när du går i pension.” De levde upp till det mottot genom att cykla från Los Angeles till New York år 1980. Under de fyra första åren efter sin pensionering år 1976 cyklade mannen, 69 år, och hans hustru, 64 år, mer än 25.000 kilometer genom Canada, Förenta staterna, Norge, Belgien, Holland, Tyskland, Frankrike och England. Vi rekommenderar inte här att man fyller sitt liv med sådana strävanden att de lämnar bara lite, om ens någon, tid till att lära mer om sann gudsdyrkan och utöva den. Men det här exemplet belyser hur en del äldre har förmåga att hålla sig verksamma.
Att man är produktivt verksam och gör saker och ting för andra kan vara till hjälp att åldras med behag. En grupp pensionerade hantverkare, av vilka en del var över 70, vidmakthöll sina färdigheter genom att till låg kostnad reparera bostäder åt pensionärer i Greater Vancouver i Canada. En man sade beträffande den verkan arbetet hade på hantverkarna själva: ”Det är bra terapi. Det håller dem i gång.” Enligt tidningsreportaget är de ”inte utarbetade, bara utan arbete”. Enligt de här männen är TV-tittande resten av livet endast för de uttröttade.
Uppskattningens betydelse
Uppskattning av livet kommer också in i bilden. En pigg 87-åring från British Columbia i Canada visade stor uppskattning av själva livet. Hans levnadsregel för att åldras med förstånd var: ”Håll sinnet i gång och bevara hjärtat ungdomligt. Ta en dag i sänder.” Han förberedde sig egentligen aldrig på att bli gammal, utan höll helt enkelt bara i gång ute i friska luften med att sköta om sina fruktträd. För att anpassa sig till de förändrade omständigheterna fortsatte han att intressera sig för andra människor och försökte alltid hålla sig à jour med nyheterna.
Även om de äldres ställning i familjen och i samhället genomgår förändringar, behöver de inte tappa allt intresse för livet eller sjunka ner i djup depression. Att vänner och släktingar då ställer upp och hjälper till kan göra mycket gott, för på det sättet kan äldre dela med sig av sina egna erfarenheter och glädjeämnen. En äldre man med eget boende i British Columbia sade: ”Om äldre försummas av sina familjer, har de en benägenhet att leva i det förgångna, och det är inte bra.” Han uppskattar sin kringspridda familj och att de troget håller kontakten. ”Telefonen”, sade han, ”är ett underbart hjälpmedel för de äldre.”
En man som var tvungen att förtidspensioneras på grund av svåra hjärtproblem uttalade sig om faran i att leva i det förgångna. Han hade levt ett verksamt liv, drivit en affärsrörelse som hade gått bra och tjänat som förordnad äldste i en av Jehovas vittnens församlingar. Grämde han sig över att han inte längre var så verksam? ”Nej”, sade han, ”egentligen inte. Jag är nöjd med att jag gjorde vad jag kunde. Jag lade grunden som andra kunde bygga vidare på.”
Allteftersom åren har gått har hans förhållande till de gifta döttrarna och deras familjer blivit, som han själv uttrycker det, en ”förtroligare närhet”. Han och hans hustru uppskattar sina nära och kära och har lärt sig att lämna sina vuxna barns beslut som berör familjen där de hör hemma — hos dessa vuxna. Att inte göra det skulle bara orsaka bedrövelse jämte det välkända problemet mellan svärföräldrar och deras ingifta släktingar.
Hur mycket glädje går inte far- och morföräldrar miste om, ifall man inte uppskattar deras roll! Men hur lyckliga kan de inte bli, om de får höra sådant som denne morfar fick höra efter en längre sjukhusvistelse: ”Mofa! Var har du varit? Vi har saknat dig!”
Eftersom själviskhet och brist på naturlig tillgivenhet är så utbrett i våra dagars värld, får inte alla sjuka och åldrande det moraliska och fysiska stöd som de så väl behöver för att lugnt kunna möta problem. Föreståndaren för ett sjukhem med akutmottagning i Canada bedömde situationen där på följande sätt: ”Många av de äldre lämnar ett fint hem och kommer hit, där de bara har en säng och ett skåp. När de kommer härifrån med begravningsentreprenörens hjälp, är allt som återstår en liten låda med alla deras jordiska ägodelar. Det är en traumatisk upplevelse.” I vissa fall är dock institutionsvård den enda möjligheten för familjer som söker ta hand om sina älskade åldringar.
Att möta framtiden med förstånd
Enligt somliga prognosmakare kommer det en tid då mediciner motverkar åldrandet, alldeles som man får bukt med andra hälsoproblem nu. Men skänker sådana gäckande framtidsvisioner framställda av ofullkomliga människor ett verkligt och varaktigt hopp för en person vars liv redan närmar sig ”sjuttio år” eller ”åttio år”? — Psalm 90:10.
Tusentals äldre människor har funnit ett livsuppehållande hopp i Guds ord, Bibeln. De förtröstar nu på de säkra löften som ”den Gamle av dagar”, Jehova Gud, gett. (Daniel 7:9, 13) Ett av dessa löften är att en äldre människas kött skall ”bli friskare än i ungdomen” och att hon skall ”vända åter till sin ungdomskrafts dagar”. (Job 33:25) Även de som sover i döden skall vakna upp till detta slag av liv i Guds rättfärdiga nya värld, som inom kort skall ersätta den nuvarande otillfredsställande tingens ordning. (Apostlagärningarna 24:15; 2 Petrus 3:13) Det var tack vare detta välgrundade hopp som Abraham och Job kunde leva livet ut ”gamla och mätta”, dvs. tillfredsställda.
Att i våra dagar leva enligt dessa för hjärtat tillfredsställande värderingar är som att lägga upp ett bankkonto inför framtiden. Genom att ha en understödjande familj och vänner och lämpliga aktiviteter kan även äldre blomstra. Framför allt är det ett nära förhållande till den som lovat befrielse från åldrande och död som gör det möjligt att åldras med förstånd. Helt visst kommer de som åtnjuter Guds ynnest ”alltjämt att fortsätta att frodas när deras hår har grånat”. — Psalm 92:14.