Solvindarnas mystiska ryttare

”Vem förutom Gud kan tänka ut sådana oändligt storslagna scener? Vem förutom Gud skulle kunna sätta dem i verket och måla himlarna med en sådan lysande färgprakt?”

VAD var det som fyllde nordpolsfararen Charles F. Hall med sådan vördnad? Ett av de mest storslagna naturfenomen som människan kan bevittna — aurora borealis, vanligen kallat norrsken.

Människan har i alla tider fascinerats av detta himlafenomen. Redan på 300-talet f.v.t. framförde den grekiske filosofen Aristoteles en teori om det här fenomenet, men det var inte förrän år 1621 som den franske vetenskapsmannen och matematikern Pierre Gassendi introducerade termen ”aurora borealis”, som betyder ”nordlig morgonrodnad”. Aurora, ”den rosenfingrade”, var namnet på morgonrodnadens gudinna i den romerska mytologin. Hon var också vindarnas moder. Nordanvinden kallades Boreas.

Hur uppstår norrsken? Kan det uppstå genom att solstrålarna reflekteras av små iskristaller i luften? Eller genom att solljuset reflekteras av isberg? Eller genom explosioner som inträffar då varm och kall luft kolliderar? Nej, ingen av de här förklaringarna är korrekt. Avancerade vetenskapliga undersökningar har visat att det här fenomenet har ett direkt samband med aktivitet på solen och dess inverkan på jordens magnetfält.

Cirka 150 miljoner kilometer ut i rymden, i hjärtat av vårt solsystem, tar det praktfulla norrskensskådespelet sin början. Kärnexplosioner på och i solen slungar ut enorma mängder gas i rymden med hastigheter som enligt vissa källor kan uppgå till 4.000.000 kilometer i timmen. Dessa stötvis uppkommande solvindar, som innehåller strömmar av högenergetiska partiklar, kan nå de yttre delarna av jordatmosfären inom 24—48 timmar. Vid utkanterna av jordens magnetfält fångas många av de här elektriskt laddade partiklarna upp och dras mot polerna. De kolliderar sedan med kvävemolekyler och syreatomer, vilket gör att de exciteras (blir energirikare) och börjar sända ut ljus. En liknande reaktion inträffar när man tänder ett lysrör.

Ibland ser det ut som om norrskenets ljusdraperier når nästan ända ner till marken, men fenomenet inträffar enbart på höjder mellan 100 och 1.000 kilometer ovanför jordens yta. Kollisioner som inträffar på låg höjd ger upphov till gult och grönt ljus, medan kollisioner på högre höjd resulterar i röda och blå nyanser. Somliga norrsken är enormt stora — mellan 3 och 5 kilometer breda och över 150 kilometer höga — och syns bokstavligt talat hundratals mil.

Var kan man se det, och hur ser det ut?

Tyvärr är det bara en mycket liten del av jordens befolkning som någonsin får möjlighet att se ett norrsken. Det är praktiskt taget okänt för människor som bor i tropikerna. Men om du bor på södra Grönland, på Island, i Nordnorge eller i norra Alaska, kan du få se norrskenet dansa så ofta som 240 nätter om året. Invånarna i norra Sibirien och mellersta Canada har möjlighet att se norrsken omkring 100 nätter per år, medan de som bor i södra Alaska har denna möjlighet endast omkring 5 nätter om året. I centrala Mexico kan man bevittna ett sådant skådespel bara vart tionde år. På södra halvklotet uppträder de här dansande ljusfenomenen, som där kallas aurora australis eller sydsken, huvudsakligen för sälar, valar och pingviner. Nya Zeeland och delar av Australien samt Argentina ligger inom den glest befolkade sydskenszonen, och invånarna där kan således bevittna himlafenomenet.

En klar natthimmel utgör en perfekt bakgrund till det ständigt växlande panoramat av slöjor, bågar och vattenfall som böljar fram och tillbaka över himlavalvet. Ett osynligt bälte, centrerat över den norra respektive den södra jordmagnetiska polen på en latitud av mellan 55 och 75 grader, tycks vara det område där ljusskenet är som starkast. Polarforskaren William H. Hooper erkänner: ”Man kan inte med ord beskriva dess ständigt växlande och underbara faser; ingen penna eller pensel kan återge dess skiftande färger, dess strålglans och dess storslagenhet.”

Kan man verkligen höra norrsken?

Även om vetenskapsmän inte har avfärdat möjligheten att ljud kan uppstå i samband med norrsken, är det oklart om urskiljbara akustiska störningar skulle kunna alstras av fenomenet som sådant. Norrskenet uppträder på avsevärd höjd över jordytan, och eftersom det tar ungefär tre sekunder för ljudet att tillryggalägga en kilometer, skulle störningarna i så fall komma långt efter det synliga ljusskenet.

Det är emellertid intressant att lägga märke till att under ett ljusstarkt norrsken hade man låtit binda för ögonen på en man, och ”vid så gott som varje färgsprakande våg av norrsken utropade han: ’Hör ni inte det?’” En amatörastronom sade: ”Det lät som cellofan och vattenånga. Det var ett av de kusligaste ögonblicken i mitt liv.” En eskimå från Fort Chimo i Ungava i Canada ombads berätta vad han hade hört en klar natt när han var på väg hem med sitt hundspann. Han sade: ”Det lät ungefär som whoo-o-o-sch, whisch, whoo-o-o-sch. Det var inte vinden. Natten var alldeles vindstilla. ... Och hundarna blev rädda. De sprang åt alla håll, så rädda var de.”

Är sådana ljud bara hallucinationer — ren inbillning? Somliga tror det. Men forskaren William Petrie ger en rimlig förklaring i sin bok Keoeeit—The Story of the Aurora Borealis. Han skriver: ”En trasig strömbrytare kan åstadkomma ett svagt väsande eller knastrande ljud, när elektriska laddningar läcker ut i stället för att gå den vanliga vägen genom strömbrytaren. Eftersom norrsken uppstår när elektriskt laddade partiklar tränger in i atmosfären, skulle man kunna förvänta att de elektriska förhållandena i närheten av jordytan förändras. På senare tid har man faktiskt kunnat konstatera att förhållandena förändras i avsevärd grad, vilket får till följd att elektriskt laddade partiklar ’läcker’ ut från jordytan, och när det händer alstras antagligen ett svagt ljud.”

Hur starka är urladdningarna i samband med ett norrsken? I kvartalsskriften Aurora Borealis—The Amazing Northern Lights, utgiven år 1979 av Alaska Geographic, heter det: ”Den elektriska energi som frigörs i samband med norrskensurladdningar är enorm, omkring 1 miljon megawatt, eller 9 biljoner kilowattimmar om året — mer än Förenta staternas hela årskonsumtion av elkraft, som för närvarande är något mindre än 1 biljon kilowattimmar!” Norrsken sänder ut ett slags radiovågor som kan uppfångas av en radiomottagare men som inte kan höras av människor. Lyckligtvis skyddar jonosfären oss mot dessa radiovågor, så att vi kan använda våra radioapparater.

I samband med norrsken har ibland våldsamma jordmagnetiska stormar förorsakat störningar i telekommunikationerna. Vid ett tillfälle kunde man mitt under ett trevligt musikprogram i radio höra oanständiga telefonsamtal. I den rörledning för olja som går tvärs över Alaska inducerades en gång strömmar med en styrka av 100 ampere på grund av ett norrsken. Det har till och med hänt att radarsystem av misstag slagit larm om attacker av kärnvapenbärande missiler. Ett gigantiskt norrsken över Nordamerika år 1941 väckte enligt uppgift fiskmåsar i hamnen i Toronto i Canada.

Oförglömliga upplevelser

Äventyraren och författaren Edward Ellis, som levde på 1800-talet, sade sedan han hade sett ett norrsken: ”Jag beklagar den människa som säger: ’Det finns ingen Gud’ eller som utan att röras i sitt innersta kan bevittna en så storslagen maktdemonstration.” Den som för första gången betraktar dessa solvindarnas mystiska ryttare brukar känna sig manad att tala i superlativer: fantastiskt! imponerande! majestätiskt! Norrsken är en sådan attraktion att människor reser med charterflyg ända från Japan till Yellowknife i Northwest Territories i Canada bara för att få se detta fenomen. En ortsbo sade om en sådan grupp: ”En del av dem grät efteråt, så vackert tyckte de att det var.”

Ja, det är bara vår Skapares mästerliga verk som kan röra våra känslor på ett så underbart sätt. Det är precis som psalmisten kände sig manad att skriva: ”Himlarna förkunnar Guds härlighet; och om hans händers verk berättar utsträckningen.” — Psalm 19:1.

[Ruta på sidan 26]

Vidskepelser och legender om norrsken

”De dödas andar som spelade boll med ett valrosshuvud”

”Ett illavarslande förebud om krig och farsoter”

”Vålnader av slagna fiender”

Ett tecken på att ”vädret skulle förändras till det sämre”

”Eldar över vilka stora medicinmän och krigare ... sakta kokade sina döda fiender i stora grytor”

”En lysande orm som dansade i skyn”

”Andar av barn som dött vid födelsen”

”Ett botemedel mot hjärtbesvär”

[Bildkälla på sidorna 24, 25]

Foto: NASA