Bibelns syn

Behöver vi egentligen präster?

”FRAMBÄR tacksägelse för prästadömets gåva”, sade påven Johannes Paulus II i sitt årliga brev till prästerna på ”skärtorsdagen” 1992. Inte bara katoliker, utan även andra människor, har varit pinsamt medvetna om sina egna brister. De har känt behov av att ha någon som var godkänd av Gud för att upplysa dem om Guds vilja, frambära offer och tjänstgöra som en medlare mellan dem och Gud. En sådan person kallas präst. Behöver vi verkligen hjälp av en präst för att få Guds förlåtelse?

Tanken på präster och offer härstammar inte från människor, utan har sitt ursprung hos Gud. Om ingen människa syndade mot Gud, skulle det inte behövas några präster. I Eden behövde den fullkomliga människan Adam ingen präst. Han skapades syndfri. — 1 Moseboken 2:7, 8; Predikaren 7:29.

Vilka var de första prästerna?

Alla nu levande människor är behäftade med nedärvd synd, eftersom Adam uppsåtligen syndade mot Gud och vi är hans avkomlingar. (Romarna 3:23) Abel, som var son till den förste mannen, Adam, insåg detta. Det sägs om honom i Bibeln: ”Genom tro frambar Abel [ett offer] åt Gud.” (Hebréerna 11:4) Även om Abel och andra trogna män i forna tider — till exempel Noa, Abraham och Job — inte kallades präster, frambar de ändå offer åt Gud för sig själva och sina familjer. Beträffande Job och hans söner sägs det till exempel i Bibeln: ”[Job] offrade brännoffer efter antalet av dem alla; ty, sade Job, ’kanske har mina söner syndat’.” (Job 1:5) Hur kom det sig då att präster och offer blev en vanlig företeelse i så många kulturer?

Låt oss se vad som hände på den forntida patriarken Noas tid. Noa och hans familj var de enda människor som överlevde den globala översvämningen. När de sedan trädde ut på en renad jord, byggde Noa ett altare och frambar slaktoffer av tacksamhet för Jehovas barmhärtighet och beskydd. Eftersom alla världens folk är avkomlingar av Noa, följde de utan tvivel hans exempel och utvecklade med tiden en mängd traditioner som hade med försoning och offer för synder att göra. — 1 Moseboken 10:32.

Över hundra år senare utbröt ett uppror mot Gud i staden Babel. Gud skapade då förvirring i deras språk, så att de blev kringspridda. (1 Moseboken 11:1—9) Somliga präster, som nu förespråkade förvrängda och depraverade trosuppfattningar, utvecklade avskyvärda riter i de länder till vilka de blev kringspridda. Gud ansåg det därför vara nödvändigt att undervisa sina tillbedjare om behovet av ett sant prästerskap med en överstepräst, underpräster och offer som var godtagbara för honom.

Varför Gud tillsatte präster

Så småningom gav Jehova Israels nation präster som fyllde två grundläggande funktioner. För det första representerade de Gud inför folket och tjänstgjorde som domare och undervisare i Guds lag. (5 Moseboken 17:8, 9; Malaki 2:7) För det andra representerade de folket inför Gud genom att frambära offer åt honom för deras räkning. Aposteln Paulus skriver i sitt brev till hebreiska kristna: ”Varje överstepräst uttagen bland människor tillsätts till förmån för människor över de ting som hör Gud till, för att han skall frambära offergåvor och slaktoffer för synder. ... Ingen tar sig självmant den äran, utan endast när han blir kallad av Gud.” — Hebréerna 5:1, 4.

Paulus fortsätter sedan med att förklara att det israelitiska prästadömet inte var Guds medel att slutgiltigt försona människor med sig själv. Prästernas uppgifter var symboler som pekade fram emot något bättre, ”de himmelska tingen”. (Hebréerna 8:5) När dessa himmelska ting väl hade kommit, skulle symbolerna inte längre behövas. Låt oss belysa det med en illustration: Du kanske har klippt ur och sparat en annons om en produkt som du är i stort behov av. Men när du väl fått tag i produkten, skulle du då inte kasta bort annonsen?

Långt innan Israels nation kom till, hade Gud gjort anordningar för ett prästerskap som skulle komma att välsigna inte bara Israel, utan hela mänskligheten. Israel fick först det stora privilegiet att tillhandahålla medlemmarna av detta prästerskap. När Israels nation bildades, sade Jehova till israeliterna: ”Om ni noggrant lyder min röst ..., då kommer ni sannerligen att bli ... mig ett kungarike av präster och en helig nation.” (2 Moseboken 19:5, 6; jämför 1 Moseboken 22:18.) Sorgligt nog lydde nationen mycket sällan Guds röst. Jesus sade därför till prästerna och fariséerna: ”Guds kungarike skall tas ifrån er och ges åt en nation som frambringar dess frukter.” Vilka är det då som tjänar som präster i våra dagar, till mänsklighetens välsignelse? — Matteus 21:43.

Vilket slags prästadöme behöver de kristna?

Eftersom vi har ärvt vårt syndfulla tillstånd från Adam, är räddning med utsikt till evigt liv möjlig endast genom det fullkomliga offer som Jesus tillhandahöll. (1 Johannes 2:2) I egenskap av överstepräst lägger sig Jesus själv ut för oss hos Gud, precis som det var förebildat genom det israelitiska prästadömet. Det är precis som det sägs i Hebréerna 9:24: ”Kristus gick inte in till en helig plats gjord med händer, som är en efterbildning av verkligheten, utan in i själva himlen för att nu träda inför Guds person för oss.” Kristi vida överlägsna tjänst som överstepräst avlägsnar följaktligen behovet av mänskliga präster som fungerar som medlare. Trots detta är tjänsten som underpräst fortfarande aktuell. På vilket sätt?

Bibeln visar att präster skall ”frambära andliga offer godtagbara för Gud genom Jesus Kristus”. (1 Petrus 2:5) Aposteln Paulus förklarar vilket slags offer det rör sig om: ”Låt oss alltid genom honom frambära till Gud ett lovprisningens offer, det vill säga frukten av läppar.” (Hebréerna 13:15) De som skall utgöra detta kungliga prästerskap måste således, medan de ännu befinner sig på jorden, representera Gud inför människorna som hans vittnen, inte som medlare. Längre fram, när de befinner sig i himlen tillsammans med Jesus Kristus, kommer de att representera människorna inför Gud, låta gagnet av Kristi offer komma dem till del och bota alla skröpligheter. — Jämför Markus 2:9—12.

Under det att alla kristna har ansvaret att vittna, är det endast relativt få som kommer att tjäna i detta himmelska ”kungarike av präster”. Jesus sade: ”Hys ingen fruktan, du lilla hjord, eftersom det har behagat er Fader att ge er kungariket.” (Lukas 12:32; Uppenbarelseboken 14:1) Dessa kommer att uppväckas till himmelskt liv och ”skall vara Guds och Kristi präster och skall härska som kungar tillsammans med honom de tusen åren”. — Uppenbarelseboken 20:6.

I enlighet med Guds uppsåt skall dessa himmelska präster göra sådant i såväl andligt som fysiskt avseende som inget prästadöme hittills har kunnat åstadkomma. När de inom kort tillämpar gagnet av Jesu lösenoffer i full utsträckning, kommer de att få vara med om att återföra hela det troende människosläktet till mänsklig fullkomlighet. Då kommer orden i Jesaja 33:24 att få en strålande uppfyllelse. Det sägs där: ”Ingen som har sin boning där kommer att säga: ’Jag är sjuk.’ Folket som bor i landet kommer att ha fått förlåtelse för sin missgärning.”

[Bildkälla på sidan 26]

”Välsignandet av vetet i Artois”, målad av Jules Breton, Frankrike, år 1857 / Giraudon/Art Resource, New York