Bibelns syn

Hur fullständigt förlåter Gud synder?

”Jag tror aldrig att Gud kommer att förlåta mig mina synder. Han kommer aldrig att vilja ha en sådan som jag, så som jag har handlat.” — Gloria.

GLORIA hade inga problem med att tala om för andra att Jehova kan förlåta dem deras synder.a Men när hon tänkte på sina egna fel och brister, kände hon sig domfälld. Jehovas förlåtelse verkade ouppnåelig.

När man inser att man har gjort något orätt, kan ens samvete oroas. ”Mina ben [försmäktade] vid min ständiga klagan”, skrev David sedan han hade syndat. ”Min livssaft förtorkades.” (Psalm 32:3, 4, 1982; jämför Psalm 51:3.) Lyckligtvis finner Jehova behag i att förlåta missgärningar. Han är ”redo att förlåta”. — Psalm 86:5; Hesekiel 33:11.

Men Jehova ser till hjärtat. Hans förlåtelse är inte grundad på enbart känslor. (2 Moseboken 34:7; 1 Samuelsboken 16:7) Syndaren måste öppet erkänna sin orätta handling, visa äkta ånger och förkasta sitt dåliga handlingssätt som något motbjudande och förhatligt. (Psalm 32:5; Romarna 12:9; 2 Korinthierna 7:11) Först då kan syndaren få förlåtelse och erfara ”vederkvickelsens tider” från Jehova. — Apostlagärningarna 3:19.

Men en del känner sig ändå domfällda, trots att de har ångrat sig. Måste de bära tunga skuldkänslor för alltid? Vilken tröst finns det i Bibeln för dem som har ångrat sina synder och lämnat dem bakom sig men ändå känner sig plågade i sitt hjärta? — Psalm 94:19.

Bördan kan lyftas bort

David kände sig hårt ansatt av sina missgärningar och bad därför till Jehova: ”Se mitt betryck och min vedermöda, och förlåt alla mina synder.” (Psalm 25:18) Här ber David Jehova göra något mer än att överse med hans synder. Han ber Jehova ”förlåta” honom hans synder, vilket enligt grundtextens hebreiska ord, som har återgetts med ”förlåt”, betyder att han ber Jehova lyfta, bära eller föra bort hans synder. Synd får kännbara följder, och för Davids del innebar det utan tvivel att han fick bära bördan av ett plågat samvete.

Varje år fick israeliterna en synbar påminnelse om att Jehova kunde föra bort nationens synder. På försoningsdagen lade översteprästen händerna på en bocks huvud, bekände folkets synder över bocken och sände sedan i väg den långt ut i vildmarken. Vem som helst av de närvarande kunde för sin inre syn tydligt se borttagandet av nationens synder. — 3 Moseboken 16:20—22.

De som har ångrat sina synder kan därför känna sig tröstade. Det som hände under försoningsdagen förebildade något mycket mera storslaget när det gällde bortförandet av synder, nämligen Jesu Kristi lösenoffer. Jesaja skrev profetiskt om Jesus: ”Det var mångas synd han bar.” (Jesaja 53:12) Följaktligen behöver tidigare begångna synder inte tynga samvetet. Men kommer Jehova att påminna om dessa synder vid ett senare tillfälle?

Skulden avskrivs

I sin mönsterbön sade Jesus: ”Förlåt oss våra skulder.” (Matteus 6:12) Det grekiska ord som här översatts med ”förlåt” är en form av ett verb som betyder ”låta gå i väg”, ”sända bort”. Förlåtandet av synd liknas således vid att man låter en skuld gå i väg, dvs. avskriver den. — Jämför Matteus 18:23—35.

Petrus utvecklade detta närmare då han sade: ”Ändra därför sinne och vänd om, för att få era synder utplånade.” (Apostlagärningarna 3:19) Det ord som återgetts med ”få ... utplånade” har innebörden ”tillintetgöra”, ”stryka ut”, ”torka bort”. Det för tanken till att något skrivet raderas ut eller att en griffeltavla suddas ren. — Jämför Kolosserna 2:13, 14.

De som har ångrat sig och ändrat sinne behöver därför inte frukta att Gud skall kräva betalning för en skuld som han har avskrivit. Han säger: ”Dina synder kommer jag inte ihåg.” (Jesaja 43:25; Romarna 4:7, 8) Vad betyder detta för den ångerfulle?

Fläcken tas bort

Jehova sade genom profeten Jesaja: ”Även om era synder skulle visa sig vara som scharlakan, kommer de att göras vita alldeles som snö; även om de skulle vara röda som karmosinrött tyg, kommer de att bli alldeles som ull.” — Jesaja 1:18.

Att försöka ta bort en djupt sittande fläck från en klädnad är ofta fåfängt. I bästa fall kan man matta ner den, men spåren av den finns ändå kvar. Då är det verkligen trösterikt att tänka på att Jehova kan ta synder som är lika skarpt lysande som scharlakan eller karmosin och göra dem vita som snö! — Jämför Psalm 51:7.

En ångerfull syndare behöver därför inte känna att han under resten av sitt liv måste bära på en fläck. Jehova mattar inte blott och bart ner missgärningar för att sedan låta den ångerfulle leva med ständiga skamkänslor. — Jämför Apostlagärningarna 22:16.

Stöd från andra

Även om Jehova lyfter bort bördan, avskriver skulden och tar bort fläcken av synd, kan den ångerfulle ändå ibland känna sig överväldigad av samvetskval. Paulus skrev om en ångerfull syndare i församlingen i Korinth som hade blivit förlåten av Gud men som skulle ha kunnat bli ”uppslukad av sin alltför stora bedrövelse [”alldeles går under i sin djupa sorg”, Ur Svenska Folkbibeln, NT del 3, provöversättning]”. — 2 Korinthierna 2:7.

Hur kunde den här personen bli hjälpt? Paulus fortsätter: ”Jag [uppmanar] er att bekräfta er kärlek till honom.” (2 Korinthierna 2:8) Det ord som har återgetts med ”bekräfta” är en juridisk term som betyder ”stadfästa” eller ”göra giltig”. Ja, de som har ångrat sig och har fått Jehovas förlåtelse behöver också få en bekräftelse eller ett tecken på godkännande från sina medkristnas sida.

Som vi förstår tar detta tid. Den ångerfulle måste leva så att minnet och skammen av synden utplånas och så att andra övertygas om att han vill leva ett rättfärdigt liv. Han måste tålmodigt uthärda de känslor som alla de som har påverkats av hans tidigare begångna synder bär på. Men han kan ändå under den tiden vara övertygad om att Jehova fullständigt har förlåtit honom, precis som David var: ”Så långt bort som soluppgången är från solnedgången, så långt bort har han [Jehova] avlägsnat våra överträdelser från oss.” — Psalm 103:12.

[Fotnot]

[Bildkälla på sidan 18]

Den förlorade sonens återkomst, målad av Rembrandt (1609—1669): Scala/Art Resource, New York