”Staden är full av betryck”
NÄR den bibliske profeten Hesekiel talade om en stad som var ”full av betryck”, visste han ingenting om de problem som hemsöker dagens storstäder, och inte heller var hans uttalande något kryptiskt sätt att förutsäga dessa problem. (Hesekiel 9:9, An American Translation) Inte desto mindre kan hans ord sägas vara en träffande beskrivning av vår tids storstäder.
I boken 5000 Days to Save the Planet heter det: ”Våra storstäder har blivit dystra och sterila, tråkiga att bo i och tråkiga att titta på. ... De byggnader som i allt högre grad dominerar våra storstäder har byggts med föga eller ingen hänsyn till dem som måste bo och arbeta i dem.”
Dystra fakta om världens storstäder
Nio städer, belägna i olika delar av världen, har beskrivits på följande sätt i tidningar och tidskrifter. Kan du identifiera dem?
Stad A, som ligger i Latinamerika, är känd för sina lejda mördare och sin höga mordfrekvens. Den är också känd som hemort för en narkotikakartell.
Stad B är ”[Förenta staternas] värsta stad vad gaturån beträffar”. Under de två första månaderna år 1990 ökade antalet mord ”med 20 procent över samma tidrymd” året före.
”Världen runt flyttar varje år flera miljoner människor till städerna i Sydamerika, Afrika och Asien ... på vandring mot det som är deras föreställning om det utlovade landet.” Men det är få som finner ett sådant, och många tvingas leva i fattigdom och måste tigga eller stjäla för att överleva. Hälften av invånarna i Stad C i Afrika och Stad D i Asien sägs bo i slumområden, och i Stad E i Asien är siffran 70 procent.
”Även om [Stad F] är en av de säkraste storstäderna i Nordamerika, har växande arbetslöshet, stigande brottslighet och etniska motsättningar fått invånarna att börja undra över välfärdens baksida. Brottsligheten ... har fått stadens invånare att tappa modet. Sexuella övergrepp har ökat med 19 %. ... Morden har ökat med närmare 50 %.”
”Varje dag flyttar 1.600 personer till [Stad G i Latinamerika]. ... Om [den] fortsätter att växa i samma takt som hittills, kommer 30 miljoner människor att bo där innan seklet är slut. De kommer att krypa genom staden i snigelfart i 11 miljoner bilar och sitta fast i trafikstockningar i timmar i sträck. ... Luftföroreningarna ... är hundra gånger större än den godtagbara nivån. ... Fyrtio procent av alla invånare lider av kronisk bronkit. ... Under rusningstid stiger bullernivån i stadens centrum till mellan 90 och 120 decibel; redan 70 decibel anses vara outhärdligt.”
”Varje dag plockar man upp 20 ton hundexkrementer från gatorna och trottoarerna i [Stad H i Europa]. ... Förutom kostnaderna och obehaget har en allvarligare faktor kommit i dagen. Hundavföring är källan till en sjukdom som orsakas av parasiten Toxocara canis. Hälften av barnens lekplatser och sandlådor i [staden] visade sig vara förorenade med de mycket motståndskraftiga mikroskopiska äggen från parasiten, och dessa följer med in i hemmen på skosulor och på sällskapsdjurens tassar. ... Trötthet, buksmärtor, allergier och hjärt- och kärlproblem är tidiga symptom på sjukdomen.”
”Även om [Stad I i Asien] hemsöks av alla de problem som kännetecknar en överexploaterad storstad i ett underutvecklat land — fattigdom, brottslighet och föroreningar — har den börjat skapa sig en ställning som en av 2000-talets viktigare huvudstäder.”
Regel eller undantag?
Kunde du identifiera dessa städer med deras rätta namn? Förmodligen inte, eftersom inga av de problem som omnämndes är unika för någon viss stad. De är i stället symptom på att något är på tok med nästan alla större städer i världen.
Stad A är, enligt den tyska dagstidningen Süddeutsche Zeitung, Medellín i Colombia. Även om antalet mord sjönk från 7.081 år 1991 till ”bara” 6.622 år 1992, rapporterar den colombianska tidningen El Tiempo att närmare 45.000 personer där i staden har dött en våldsam död under de tio senaste åren. Olika medborgargrupper försöker därför rensa upp i staden och förbättra dess rykte.
Den beskrivning som The New York Times ger av New York som Stad B kommer förmodligen inte som någon överraskning för människor som har besökt staden de senaste åren och säkerligen inte för dess invånare.
De sifferuppgifter som den tyska tidskriften Der Spiegel anger beträffande hur många fattiga människor det finns i Nairobi i Kenya (C), Manila i Filippinerna (D) och Calcutta i Indien (E) visar att fler människor tvingas bo i undermåliga bostäder enbart i dessa tre städer än hela antalet invånare i vissa rika europeiska länder, till exempel Danmark och Schweiz.
Stad F — Toronto i Canada — beskrevs år 1991 av tidskriften Time i en artikel, och den beskrivningen var något mindre smickrande än den som publicerats i samma tidskrift tre år tidigare. Den första rapporten, betitlad ”Äntligen en stad som fungerar”, uttalade sig mycket positivt om staden och förklarade att den ”imponerar på nästan alla människor”. Den citerade en besökare som uppgavs ha sagt: ”Det här stället får mig nästan att börja tro på städer igen.” Tyvärr tycks denna ”fungerande” stad nu ha fallit offer för samma problem som hemsöker andra degenererande städer.
Även om Stad G i tidskriften Time beskrivs som ”en av de vackraste och modernaste städerna på den amerikanska kontinenten och en av de mest sofistikerade, erkänner dock tidskriften att detta naturligtvis gäller ”turisternas och de rikas Mexico City”. Men samtidigt, konstaterar World Press Review, bor de fattiga hopgyttrade ”i något av huvudstadens 500 slumområden”, i ruckel som ”snickrats ihop av industrisopor, pappkartonger, skrotade bilar och stulet byggnadsmaterial”.
Stad H identifieras i den franska veckotidningen L’Express som Paris, som enligt The New Encyclopædia Britannica ”i hundratals och åter hundratals år på ett svårförklarligt sätt ... har utstrålat en tjuskraft som miljoner människor runt om i världen funnit oemotståndlig”. Till följd av de allvarliga problem som nu hemsöker staden har emellertid den tjuskraft som tidigare kännetecknade ”det glada Paris” i stor utsträckning förbleknat.
Beträffande Stad I sägs det i tidskriften Time: ”Denna änglarnas och de gyllene templens stad, som av västerlänningar en gång romantiskt betraktades som ’Österns Venedig’, det gamla Siams sömniga, drömska huvudstad, är i dag en av Asiens mest föränderliga och snabbast expanderande storstäder.” Inte ens dess änglar och tempel har kunnat förhindra att Thailands huvudstad, Bangkok, åtminstone för tillfället, har blivit ”sexindustrins världsmetropol”.
En granskning av världens städer
För omkring tio år sedan konstaterade en journalist att även om världens storstäder tycks ”brottas med samma problem, har de alla sina särdrag och för därför sin egen speciella kamp för att överleva krisen”. I dag, år 1994, kämpar de fortfarande, var och en på sitt sätt.
Det är inte alla som anser att kampen är förlorad. Ett exempel är en tidigare borgmästare i Toronto, som optimistiskt sade: ”Jag tror inte att staden håller på att klappa ihop. Den har visserligen sina problem, men jag tror att vi kan lösa dem.” Det är sant att vissa städer med framgång har klarat av, eller åtminstone lindrat, en del av sina problem, men detta har krävt mycket mer än bara optimism.
I januari förra året skrev journalisten Eugene Linden: ”Världens öde är intimt förknippat med dess städers.” Städerna har, på gott och ont, format vår värld och fortsätter att göra det. De har också påverkat oss personligen, såväl i forntiden som i nutiden — kanske mer än vi föreställer oss. Det är därför deras överlevnad är så intimt förbunden med vår.
Avsikten med att syna städerna i sömmarna är inte bara att öka vår allmänbildning, utan vad som är ännu viktigare är att det kommer att göra oss uppmärksamma på den brydsamma situation som världen nu befinner sig i. Låt oss därför göra ”En granskning av världens städer”. Vi hoppas att denna artikelserie i sex delar kommer att intressera, bygga upp och uppmuntra våra läsare. Trots alla problem — som tydligt kommer till synes i våra storstäders kamp för överlevnad — är situationen inte hopplös!
[Infälld text på sidan 6]
”Världens öde är intimt förknippat med dess städers.” — Författaren Eugene Linden
[Bild på sidan 7]
Att färdas från den ena staden till den andra kanske är lätt, men att lösa deras problem är inte lika enkelt