Ungdomar frågar:

Är självmord lösningen?

”Jag är trött på att vakna varje morgon. Jag är vilsen. Jag är arg. Mitt hjärta värker. ... Jag funderar därför på att ge mig av. ... Jag vill inte ge mig av, men jag känner att jag måste. ... När jag ser in i framtiden, ser jag bara mörker och smärta.” — Peter, 21 år, som begick självmord, lämnade detta meddelande efter sig.a

EXPERTER på området hävdar att så många som två miljoner unga människor i Förenta staterna har försökt begå självmord. Tragiskt nog är det ungefär 5.000 varje år som lyckas. Men självmord bland ungdomar är knappast något unikt för Förenta staterna. I Indien begick cirka 30.000 ungdomar självmord år 1990. I länder som Canada, Finland, Frankrike, Israel, Nederländerna, Nya Zeeland, Schweiz, Spanien och Thailand har självmordsfrekvensen bland unga människor stigit dramatiskt.

Hur är det om någon känner sig överväldigad av nedstämdhet — eller känner sig insnärjd i en ond cirkel av ångest och inte ser någon utväg? Självmord kan kännas lockande, men i verkligheten är det bara ett tragiskt sätt att kasta bort sitt liv. Efteråt åstadkommer det ingenting annat än förtvivlan och smärta för vänner och familj. Hur mörk framtiden än kan förefalla och hur högt problemen än tycks torna upp sig, är självmord inte lösningen.

Varför somliga känner det så här

Den rättfärdige mannen Job visste vad förtvivlan ville säga. Efter att ha förlorat sin familj, sina ägodelar och sin goda hälsa sade han: ”Min själ föredrar kvävning, döden hellre än benen i min kropp.” (Job 7:15) Somliga av dagens ungdomar har känt det på samma sätt. En skribent uttryckte det så här: ”Stress ... leder till smärta (då man känner sig sårad och rädd), [vilket] leder till en försvarsreaktion (försök att undkomma smärtan).” Självmord är således ett missriktat försök att till synes undslippa outhärdlig smärta.

Vad är det som framkallar sådan smärta? Den kan utlösas av någon speciell händelse, till exempel ett häftigt gräl med ens föräldrar, pojkvän eller flickvän. Sextonårige Brad sjönk ner i förtvivlan efter det att han hade gjort slut med sin flickvän. Men han talade aldrig om sina känslor. Han gjorde bara slut på det hela genom att hänga sig.

Nittonåriga Sunita gled in i en depression när hennes föräldrar upptäckte att hon hade ett omoraliskt förhållande med sin pojkvän. ”Jag visste att jag inte ville fortsätta att leva som jag gjorde”, erinrar hon sig. ”Så jag kom helt enkelt hem en kväll och började slänga i mig huvudvärkstabletter. Nästa morgon kräktes jag blod. Det var inte mitt liv, utan min livskurs som jag ville göra slut på.”

Skolan kan också vara en källa till stark press. Unge Ashish fick sömnproblem och började dra sig undan från andra, eftersom hans föräldrar (som var läkare) pressade honom till att också bli läkare. När Ashish inte kunde leva upp till föräldrarnas förväntningar när det gällde studieresultat, tog han en överdos sömntabletter. Man påminns om Ordspråken 15:13 i Bibeln: ”På grund av hjärtats smärta kommer en nedslagen ande.”

Familjeproblem

Slitningar inom familjen — till exempel en skilsmässa, en familjemedlems död eller att man flyttar till en ny plats — är en annan faktor förknippad med vissa ungdomars självmord. Brad, som omnämndes ovan, förlorade två nära vänner och en släkting i en bilolycka. Sedan började hans familj få ekonomiska problem. Brad blev helt förkrossad. Han kanske kände det som psalmisten som utropade: ”Min själ har haft nog av olyckor. ... De har inneslutit mig alla på en gång.” — Psalm 88:3, 17.

Ett oroväckande antal ungdomar utsätts för ett annat slag av stress: fysiska, känslomässiga och sexuella övergrepp. I delstaten Kerala i Indien är självmordsfrekvensen för ungdomar bland de högsta i det landet. Ett antal tonårsflickor där har försökt ta livet av sig på grund av övergrepp från sina fäder. Olika slag av övergrepp mot barn har nått epidemiska proportioner över hela världen, och för de oskyldiga offren kan smärtan vara mycket stor.

Andra orsaker till bedrövelse

Men inte alla självmordstankar orsakas av yttre faktorer. I en forskningsrapport rörande ogifta tonåringar heter det: ”Män och kvinnor som inlät sig på sexuellt umgänge och bruk av alkohol löpte större risk [att begå självmord] än de som var avhållsamma.” Sunitas lösaktiga uppförande resulterade i ett havandeskap — som hon avbröt genom en abort. (Jämför 1 Korinthierna 6:18.) Skuldkänslorna plågade henne så att hon ville dö. Brad hade på liknande sätt experimenterat med alkohol sedan han var 14 år och ganska ofta deltagit i fyllefester. Ja, när man missbrukar alkohol, kan den bita ”alldeles som en orm”. — Ordspråken 23:32.

Självmordskänslor kan även uppstå ur en människas egna ”oroande tankar”. (Psalm 94:19) Läkare säger att depressiva tankar ibland har sitt ursprung i olika biologiska faktorer. Peter, som omnämndes i inledningen, hade således fått diagnosen kemisk obalans i hjärnan strax innan han begick självmord. Känslor av nedstämdhet som inte tyglas kan växa i styrka; självmord kan tyckas vara ett alternativ.

Skaffa hjälp

Självmord bör emellertid inte betraktas som ett alternativ. Vare sig vi är medvetna om det eller inte, har vi alla vad de två mentalvårdsexperterna Alan L. Berman och David A. Jobes kallar ”inre och yttre resurser som vi kan använda för att framgångsrikt handskas med stress och konflikter”. En sådan resurs kan vara familj och vänner. Ordspråken 12:25 säger: ”Oro i en mans hjärta böjer ner det, men ett gott ord får det att glädja sig.” Ja, ett gott ord från en förstående person kan förändra situationen totalt!

Om någon känner sig deprimerad eller har ångest, är det alltså inte tillrådligt att han lider i tysthet. (Ordspråken 18:1) Den lidande personen kan utgjuta sitt hjärta för någon som han har förtroende för. Att man talar med någon hjälper till att lugna ner känslorna, och det kan göra att man får en ny infallsvinkel på problemen. Om någon är förtvivlad över förlusten av en vän eller en anhörig i döden, bör den personen tala om saken med någon förtrogen. En människa som erkänner att en sådan här förlust måste få göra ont och låter sorgen komma fram känner sig vederkvickt. (Predikaren 7:1—3) Men det kan vara bra om han lovar att kontakta någon förtrogen, om självmordstankarna skulle återvända.

Det är sant att det kan vara svårt att anförtro sig åt någon. Men eftersom livet självt står på spel, är det då inte värt risken? Driften att skada sig själv kommer förmodligen att gå över, om man talar ut om saken. ”Med vem?” kanske någon frågar. Om du har gudfruktiga föräldrar, varför då inte försöka ”ge [dem] ... ditt hjärta”? (Ordspråken 23:26) De kanske förstår bättre än många tror och kan vara kapabla att ge hjälp. Om det verkar som om det behövs ytterligare hjälp — till exempel en läkarundersökning — kan de ombesörja det.

Medlemmar i den kristna församlingen är en annan källa till hjälp. De andligen äldre männen i församlingen kan stödja och hjälpa dem som känner sig bedrövade. (Jesaja 32:1, 2; Jakob 5:14, 15) Efter sitt självmordsförsök fick Sunita hjälp från en heltidsförkunnare (pionjär). Sunita säger: ”Hon höll fast vid mig vad som än hände. Om det inte hade varit för henne, skulle jag bokstavligt talat ha blivit galen.”

Att klara av svårigheter

Vi har också inre resurser som vi kan begagna oss av. Plågas du till exempel av skuldkänslor på grund av någon orätt handling? (Jämför Psalm 31:10.) I stället för att låta sådana känslor växa bör man arbeta på att ställa saker och ting till rätta. (Jesaja 1:18; jämför 2 Korinthierna 7:11.) Ett positivt steg skulle vara att för sina föräldrar erkänna vad man har gjort. Det är sant att de kanske till en början blir upprörda. Men de kommer antagligen att inrikta sig på att hjälpa dig. Vi är också övertygade om att Jehova ”kommer att förlåta i rikt mått” sådana människor som verkligen ångrar sig. (Jesaja 55:7) Jesu lösenoffer övertäcker ångrande människors synder. — Romarna 3:23, 24.

De kristna har också tro, kunskap från Skriften och sitt förhållande till Jehova Gud att hämta styrka från. Vid flera tillfällen var psalmisten David så svårt betryckt att han sade: ”Fienden ... har krossat mitt liv till själva jorden.” Han gav inte efter för förtvivlan. Han skrev: ”Med min röst började jag anropa Jehova om hjälp; med min röst började jag ropa till Jehova om ynnest.” ”Jag har mediterat över all din verksamhet; villigt höll jag mina tankar sysselsatta med dina egna händers verk.” — Psalm 142:1; 143:3—5.

Om önskan att vålla sig själv skada blir mycket stark, bör man ropa till Jehova i bön. Han förstår smärtan och vill att den som lider skall leva! (Psalm 56:8) Han kan ge den ”kraft som är över det normala” för att hjälpa oss att stå ut med smärtan. (2 Korinthierna 4:7) Man bör också tänka på den smärta som en självförvållad död skulle vålla ens familj, vänner och Jehova själv. Att en människa tänker över sådana saker kan mycket väl hjälpa henne att förbli vid liv.

För även om somliga kan känna det som om det alltid kommer att göra lika ont, kan de vara förvissade om att det finns de som har genomlevt samma slag av smärta. De kan berätta av egen erfarenhet att saker och ting kan förändras och faktiskt också gör det. Andra kan hjälpa en att komma genom en sådan smärtsam tid. De som är deprimerade bör söka den hjälp de både behöver och förtjänar — och fortsätta att leva!

[Fotnot]

[Bild på sidan 24]

Det är bättre att tala ut med någon om sina plågsamma känslor