”Vetenskapen lär av naturen”

SÅ LÖD en rubrik i The New York Times för 31 augusti 1993. Artikeln framhöll att fler och fler vetenskapsmän som försöker få fram nya syntetiska material har kommit in på ett område som kan kallas biomimetik. Times definierade biomimetik som ”studiet av uppbyggnaden och funktionen hos biologiska material som förebilder för artificiellt framställda sådana”.

Artikeln tillstod att lägre havsdjur och spindlar framställer material som är överlägsna de likartade ämnen som våra dagars vetenskapsmän kan framställa. Havsörat, för att nämna ett exempel, tar upp kalciumkarbonat, den pulverformiga beståndsdelen i krita, ur vatten och framställer därav mycket tunna skikt. Sedan fogar den samman en mängd sådana skikt med hjälp av ett murbruk som består av protein och sockerarter. Filosofie dr Mehmet Sarikaya säger att det här snäckskalets konstruktion är 30 gånger starkare och hårdare än det vanliga kalciumkarbonat som man framställer i laboratoriet. ”Vi har inte de tekniska förmågor som skulle kunna göra materialskikten så tunna som de är i snäckskal”, medger han.

På liknande sätt är silket i spindelväv starkare än stål och hållbarare än nylon. Vetenskapsmän studerar detta silke i hopp om att kunna tillverka fibrer som är starkare än Kevlar, det material som används till att göra skottsäkra västar. Men än så länge kan människor inte tillnärmelsevis reproducera spindelns komplicerade tillverkningsprocesser.

Filosofie dr Christopher Viney vid University of Washington i Seattle konstaterar: ”Spindlar använder vatten som lösningsmedel när de framställer silke i det fria under den temperatur och det lufttryck som råder för tillfället. Produkten går igenom alla dessa stadier och blir så en stabil, vattenbeständig väv med stor hållfasthet. Men när vi skall tillverka en stark och hård fiber som Kevlar, måste vi göra det under kraftigt tryck och därvid använda koncentrerad svavelsyra.” Följaktligen tillstår denne vetenskapsman: ”Vi har massor att lära.”

Tänk efter. Om den mänskliga tekniken när den är som bäst inte kan klara av något som lägre havsdjur och spindlar lyckas med, är det då inte rimligt att tro att dessa varelser är ett verk av en överlägsen intelligens? Om vi är förståndiga kommer vi att ge äran åt den store Formgivaren — vars verk våra dagars vetenskapsmän strävar efter att efterlikna — för hans ojämförliga vishet fyller jorden med vad han har frambringat. — Psalm 104:24.