Kan man köpa lycka?
TILLGÄNGLIGA fakta visar att människor inte blir lyckligare av att ha mycket pengar. I tidskriften Psychology Today sägs det: ”När man befinner sig över existensminimum har inkomstökningar förvånansvärt litet samband med ens egen lycka.”
Detta bekräftades i en dödsruna i The New York Times för 29 oktober 1993, som hade rubriken: ”Doris Duke, 80, arvtagerskan som inte kunde köpa lycka med sina stora rikedomar, är död”. I artikeln stod det: ”Sent en kväll i Rom år 1945 sade Doris Duke, som då var 33 år, till en vän att hennes väldiga förmögenhet på sätt och vis var ett hinder för lycka.”
”Alla dessa pengar utgör ibland ett problem”, anförtrodde sig Duke åt en vän. ”När jag har gått ut med en man några gånger, börjar han förklara hur mycket han älskar mig. Men hur kan jag veta att han verkligen menar det? Hur kan jag någonsin vara säker på det?” The New York Times påpekade: ”Hennes ord den kvällen visade att hennes rikedom hade haft djup inverkan på hennes liv, rentav medfört bestående men.”
Något liknande sade Jean Paul Getty, som en gång ansågs vara världens rikaste man: ”Pengar har inte nödvändigtvis något samband med att man är lycklig. Kanske snarare med att man är olycklig.” Och en av Hollywoods berömda skådespelerskor, Jane Fonda, som under 1970-talet fick fyra miljoner kronor för varje film, sade: ”Jag har fått min andel av rikedom och alla materiella ting. De betyder inte ett dyft. Här ute följer en psykiater med varje swimmingpool, för att inte tala om alla skilsmässor och barn som hatar sina föräldrar.”
Lika lite som enbart rikedom kan medföra lycka kan yttersta fattigdom göra det. Därför sade en vis man som levde för länge sedan: ”Ge mig varken fattigdom eller rikedom.” (Ordspråken 30:8, 9) En annan bibelskribent framhöll att det en person behöver för att vara lycklig är ”gudaktig hängivenhet jämte förmåga att reda sig med vad man har. Vi har ju inte fört med något till världen, och inte heller kan vi föra med något ut. När vi har vad som när och skyler, skall vi vara nöjda med dessa ting.” — 1 Timoteus 6:6—10.