Ungdomar frågar:

Varför måste pappa dö?

ALLA blev förvånade när Als far, som var känd för att vara en frisk och stark man, blev inlagd på sjukhus. Al var trots allt helt övertygad om att hans pappa snart skulle vara hemma igen. Men hans tillstånd försämrades plötsligt, och han dog. ”Jag vägrade att tro att en så stark människa kunde vara borta”, sade Al sorgset.

Kims far var en kärleksfull kristen man. Han hade legat på sjukhus tidigare för en kronisk sjukdom, men det verkade som om han höll på att bli bättre. Så en dag föll han ihop i badrummet. ”Jag visste att han var död i samma sekund jag såg honom”, erinrar sig Kim. ”Min mor och min storebror gjorde desperata försök till hjärt-lungräddning. Jag sprang till mitt rum och bad: ’Jehova, låt inte det här hända. Snälla, låt honom leva!’ Men han återfick aldrig medvetandet.”

Döden är en hård verklighet i den här världen. Bibeln säger: ”För allt finns det en bestämd tid, ... en tid att födas och en tid att dö.” (Predikaren 3:1, 2) Om du har fått en kristen uppfostran, känner du till Bibelns läror om varför människor dör, de dödas tillstånd och hoppet om en uppståndelse.a

Men förlusten av din förälder kan göra dig förkrossad. En förälders död är en av de svåraste upplevelserna i livet. Den kan få dig att känna dig övergiven och sårbar. Du växer fortfarande, både i fysiskt och känslomässigt avseende, och även om du kan ha uppnått ett visst mått av oberoende, behöver du fortfarande dina föräldrar på många sätt.b

En undersökning visade därför föga överraskande att det som tonåringar främst av allt fruktar är att förlora sina föräldrar. En ung flicka medgav: ”Mina föräldrar är jättejobbiga för det mesta, men jag avskyr ändå tanken på att något skulle hända dem. Jag oroar mig för det.” — The Private Life of the American Teenager.

Om en av dina föräldrar har dött, är det därför inte så förvånande om du befinner dig i ett chocktillstånd. Ja, åtminstone till en början kan du känna dig så känslomässigt förlamad att du inte ens kan gråta. Det här är inget onormalt. När psalmisten vid ett tillfälle befann sig under stark press, förklarade han: ”Jag har blivit känslolös och helt krossad.” (Psalm 38:8) Boken Death and Grief in the Family säger: ”En människa som får ett djupt skärsår eller bryter ett ben drabbas av fysisk chock. Det här chocktillståndet är en skyddsmekanism som hindrar smärtan från att [omedelbart] slå till med hela sin kraft. Sorg fungerar på ungefär samma sätt.” Men vad kan hända när den första chocken släpper?

”Jag känner mig så arg”

I Lukas 8:52 läser vi att när en liten flicka hade dött, ”grät [alla] ... och slog sig själva av sorg”. Ja, när döden drabbar en älskad person, är det bara normalt att man upplever en hel rad starka känslor, inklusive sorg, skuld och rädsla — till och med vrede.

Varför vrede? Det beror på att våra föräldrar får oss att känna oss säkra och trygga. När en av dem dör, är det naturligt att man känner sig rädd och övergiven. Inte så att din förälder lämnade dig med avsikt. Men döden är vår fiende. (1 Korinthierna 15:26) När döden tar en älskad person ifrån oss, är det verkligen en förlust — och en mycket smärtsam sådan. Lägg märke till hur 18-åriga Wendy uttryckte det: ”Jag kände mig rädd och alldeles ensam i världen efter min fars död. Jag önskade många gånger att min far var hos mig så att han kunde hjälpa mig.” När du tänker på vad du har förlorat — din förälders kärlek, stöd och vägledning — är det förståeligt om du känner dig arg.

Unga Debbie stod i ett nära förhållande till sin morbror. Efter hans död skrev hon: ”Det verkade helt enkelt inte rättvist att någon som var så god och så älskad och som älskade Jehova så mycket skulle lida och dö en så kvalfull död som han gjorde. Fast jag hade uppfostrats som kristen och visste varför människor blir gamla och dör och varför goda människor får lida, var jag inte förberedd på den vrede som kom över mig.”

Somliga känner till och med ett mått av vrede mot den avlidne släktingen. Unga Victoria medger: ”Min morfar dog förra året. Jag var så arg på honom för att han dog, och sedan, när ilskan hade försvunnit, var jag så ledsen.” Somliga har faktiskt känt sig frestade att rikta sin vrede uppåt. ”Jag är arg på Gud”, medger 14-åriga Terri, vars far dog i en plötslig hjärtattack. ”Varför måste min pappa dö över huvud taget, när jag älskade honom och behövde honom så mycket?”

”Nu känner jag mig så skyldig”

Att känna skuld är ett annat vanligt sätt att reagera på en förälders död. ”Alla har ju syndat och är i saknad av Guds härlighet”, säger Bibeln. (Romarna 3:23) En följd av detta är att många tonåringar råkar i konflikt med sina föräldrar då och då. Men när en förälder dör, kan det kännas mycket plågsamt att minnas de gamla grälen och konflikterna.

Det kan vara en hjälp att påminna sig att till och med människor som älskar varandra ibland kan ha svårt att komma överens. ”Jag älskade min mor”, erkänner unga Elisa, ”och jag vet att hon älskade mig, men under de sista månaderna innan hon blev sjuk hade vi problem. Jag brukade bli arg på henne — för saker som verkar betydelselösa nu — men som var viktiga för mig då. En gång när jag var väldigt arg på henne, kommer jag ihåg att jag rusade upp på mitt rum och i hemlighet önskade att hon skulle dö. När mamma blev sjuk och plötsligt dog, fanns alla de där ouppklarade känslorna som vi hade för varandra kvar. Nu känner jag mig så skyldig.” Oavsett vad du kan ha sagt eller känt, orsakade du inte din förälders död. Det var inte ditt fel.

Sorgen gör ont

Men trots detta kanske du känner djup sorg och smärta. Hämta tröst ur vetskapen om att trons män och kvinnor på Bibelns tid också hade sådana känslor. När Josef förlorade sin älskade far i döden, föll han ”ner över sin fars ansikte och brast i gråt över honom och kysste honom”. (1 Moseboken 50:1) Även Jesus Kristus ”brast i tårar” när hans vän Lasarus hade dött. — Johannes 11:35.

När man sörjer en förälders död, är det bara naturligt att man ibland känner sig helt överväldigad av sorg. I ett försök att beskriva sin smärta jämförde psalmisten sig med ”en som sörjer sin mor. Sorgsen böjde jag mig ner.” (Psalm 35:14) Du kanske är så överväldigad av sorg att du till och med är ”sömnlös av bedrövelse”. (Psalm 119:28) Du kanske förlorar aptiten eller får plötsliga koncentrationssvårigheter i skolan. Det kan också hända att du drabbas av depression.

Något som kan försvåra saken är att din kvarvarande förälder och dina syskon kanske är så uppslukade av sin egen sorg att de inte kan ge dig särskilt mycket hjälp och stöd. Kim erinrar sig: ”Efter pappas begravning försökte vi återgå till vårt normala liv. Mamma blev nu familjens överhuvud. Men ibland hände det att hon bröt ihop mitt under vårt familjebibelstudium. Jag kunde höra hur hon grät på nätterna och ropade min fars namn.”

Att finna tröst

Profeten Jeremia sade en gång: ”En bedrövelse som det inte finns någon bot för har stigit upp i mig. Mitt hjärta är sjukt.” (Jeremia 8:18) Du kanske också känner det som om smärtan aldrig kommer att försvinna. Men lägg märke till aposteln Paulus’ ord: ”Välsignad vare ... all trösts Gud, som tröstar oss i all vår vedermöda.” (2 Korinthierna 1:3, 4) Gud ger denna tröst först och främst genom sitt skrivna ord, Bibeln. Dessutom kan hans ande driva vänner och familjemedlemmar till att ge den hjälp och det stöd som behövs.

Låt inte missriktad vrede hålla dig tillbaka från att söka denna tröst från Gud. Den rättfärdige mannen Job begick misstaget att klandra Gud för sina smärtsamma förluster. Han förkunnade bittert: ”Jag levde i frid, men Gud grep mig om halsen och slog mig och krossade mig.” (Job 16:12, 13, Today’s English Version) Men Job hade fel. Det var Satan, inte Gud, som var upphovet till Jobs problem. Den unge Elihu tvingades påminna Job om att ”Gud själv handlar inte ondskefullt, och den Allsmäktige själv vränger inte rätten”. Job tog senare helt och hållet tillbaka sina förhastade uttalanden. — Job 34:12; 42:6.

Du kan på liknande sätt behöva någon som hjälper dig att se på saken på ett mer balanserat sätt. Kim erinrar sig: ”En äldre kristen äldste påminde oss om uppståndelsehoppet och läste för oss sådana skriftställen som Johannes 5:28, 29 och 1 Korinthierna 15:20. Han sade: ’Din far kommer tillbaka, men du måste förbli trogen om du skall få träffa honom i paradiset.’ Jag kommer aldrig att glömma de orden! Han sade också att det inte var Guds uppsåt att människan skulle dö. Jag insåg att Gud inte hade någonting med min fars död att göra.”

Att resonera om saken med utgångspunkt från Bibeln utplånade inte omedelbart Kims smärta, men det var en början. Du kan också börja arbeta dig igenom din sorg och smärta. Mer detaljerade råd om hur du kan göra det kommer att tas upp i nästa artikel i den här serien.

[Fotnoter]

[Bild på sidan 26]

En förälders död kan vara en av de svåraste upplevelserna i livet