Dagens ungdomar — ett lätt byte för Satanismen?
”DJÄVULSDYRKAN blir allt vanligare bland ungdomar”, rapporterade en finsk dagstidning den 27 februari 1993. Enligt polisen i Tammerfors är det ofta narkotikabrottslingar som lockar ungdomar, och i synnerhet flickor, att ägna sig åt djävulsdyrkan. I många fall är dessa offer och nya medlemmar barn i åldrarna 10—15 år. ”Djävulsdyrkan har funnit en bördig jordmån bland dagens unga tonåringar”, konstaterade tidningen.
”Satanismens uppblomstring är inte bara en inhemsk [finsk] trend”, förklarade tidningen. ”Den sydafrikanska tidskriften Star i Johannesburg varnade till exempel nyligen för att djävulsdyrkan utövar en stark dragningskraft på de vita, välsituerade ungdomarna i landet.” Ja, djävulsdyrkan har blivit en global mardröm för både föräldrar och barn.
Satanismen lockar i själva verket människor med falska förespeglingar om att få mycket för litet. ”Dyrka djävulen, gå hans smutsiga ärenden, så kommer han i gengäld att ge dig vad du vill ha. Det är därför en del ungdomar finner satanismen så tilltalande”, förklarar tidskriften ’Teen.
”Jag tycker att man skall leva livet”, säger en tonårig pojke som medger att han tillhör en satanistisk grupp. ”Jag ser två krafter i naturen: det goda och det onda. Allt det som människor säger är ont är sådant som gör en lycklig. Synder ger en känslomässig, fysisk och mental tillfredsställelse”, säger han.
När en kriminalkommissarie i Denver i Colorado i USA, som är expert på satanistiska kulter, tillfrågades om varför tonåringar tycks vara så lättpåverkade av satanism, svarade han: ”Jag glömmer aldrig vad en tonårig satanist sade till mig. ’Vad finns det att leva för?’ undrade han. ’Vi måste leva för i dag och göra vad vi vill. Det finns ingen framtid.’”
Doktor Khalil Ahmad, som är chef för en ungdomsklinik vid Nova Scotia Hospital i Dartmouth i Canada, förklarar vad som enligt hans mening gör satanismen så lockande: ”Tonåringar vill ha spänning. De viljelösa, som ofta är förlorarna, dras till [satanismen]. Den ger dem en falsk känsla av makt.”
En annan känd expert på satanism, som är verksam inom kriminalpolisen i San Francisco, sätter fingret på problemet när hon säger: ”Vår värld är en känslolös plats. Vi bryr oss mer om oss själva än om varandra. Vi lever i ett våldspräglat, negativistiskt samhälle. Ungdomar betraktar detta som ett normalt sätt att leva och dras därför till satanismen.”
Hur djupt involverade är dagens ungdomar i satanismen? ”Ungdomar dödar sig själva och sina vänner. Det är ett stort problem”, varnar Larry Jones, som är polisinspektör i Boise i Idaho i USA och chef för organisationen Cult Crime Impact Network. En annan polisman, som har kommit i nära kontakt med satanistiska rörelser genom sitt arbete bland skolungdomar i staten Illinois, förklarar att 90 procent av de ungdomar som sysslar med djävulsdyrkan gör detta därför att det är ”inne”, men 10 procent ”blir helt engagerade och går längre och längre”.
En skoltidning som ges ut i Brooklyn i New York, School News Nationwide, innehöll i numret för januari-februari-mars 1994 en artikel med rubriken ”Varför satanismen attraherar tonåringar”, där man kunde läsa: ”Efter ett slagsmål mellan två pojkar i skolans cafeteria rusade vinnaren upp och gjorde en egendomlig hälsning med handen, en knuten näve med pekfingret och lillfingret uppsträckta. Teckningsläraren kunde inte fatta varför så många elever ritade bilder av demonliknande människor med gethuvuden. Och böcker om det ockulta försvann hela tiden från skolans bibliotek.
Det ungdomarna sysslade med var i själva verket att flirta med det övernaturliga, med magiska krafter, med satanismens mysterier. För de flesta var det roligt och spännande. För somliga var det allvar, blodigt allvar — till exempel för 17-årige Lloyd Gamble, som förlorade livet i en satanistisk offerrit.
Efter det att Lloyd dött och hans 15-årige bror gripits för mordet, lärde sig de vuxna i Monroe County i staten New York att förstå de tecken som tidigare hade varit så mystiska: ’djävulstecknet’ med handen, bilderna av gethuvuden och böckerna som gav näring åt tonåringarnas fantasi och tips om ritualer och trollformler.”
Det kommer ständigt rapporter om barn och tonåringar som dödar sina föräldrar och andra familjemedlemmar på grund av djävulsdyrkan. Barn har dödats av andra barn av samma orsak. I likhet med vuxna satanister har barn också stympat och dödat djur. Sällskapsdjur har offrats på altaren i samband med satanistiska ritualer. Utrymmet tillåter inte att vi här tar upp ens en bråkdel av alla de blodsdåd som begåtts av barn som ägnar sig åt djävulsdyrkan.
Handlar dessa exempel om barn som bara helt flyktigt ägnat sig åt satanism? Är de som är djupt involverade i djävulsdyrkan sällsynta undantagsfall? Nej, svarar de som har undersökt saken lite närmare. David Toma, som tidigare arbetat inom sedlighetsroteln men nu ägnar sig åt informationsverksamhet bland skolungdomar, berättar att han ställer samma fråga i alla skolor som han besöker: ”Hur många av er ungdomar känner någon eller har hört talas om någon som sysslar med satanism?” Han beräknar att ”minst en tredjedel av eleverna räcker upp handen”.
Enligt chefen för National Information Network, Shane Westhoelter, är mellan 30 och 40 procent av alla amerikanska högstadie- och gymnasieelever inblandade i någon form av ockultism. Westhoelter hävdar också att så mycket som 70 procent av alla brott som begås av tonåringar under 17 år har sin rot i ockulta förehavanden.
[Infälld text på sidan 5]
Djävulsdyrkan har funnit en bördig jordmån bland dagens ungdomar