Ungdomar frågar:

Varför tala om Gud?

”Alla har sin egen religion. Man borde inte försöka påtvinga andra människor sin uppfattning om Gud.” — 14-årige Racish, Guyana.

”Jag drar mig för att tala om Gud, eftersom jag skäms över att bli retad efteråt.” — 17-årige Rohan, Guyana.

”Vi bör tala om Gud, eftersom han är vår Skapare och vi har honom att tacka för vårt liv.” — 13-årige Marco, Tyskland.

LYSSNA noga när en grupp unga människor samtalar, och du kommer förmodligen att dra följande dystra slutsats: Gud är definitivt inte det mest populära samtalsämnet bland ungdomar i allmänhet. Nämn sport, kläder, de senaste filmerna eller det motsatta könet, och en livlig diskussion brukar komma i gång. Men om du vågar dig på att nämna Gud, kan en pinsam tystnad snabbt sänka sig över sällskapet.

Somliga ungdomar tror helt enkelt inte på Gud. De kan resonera som så att eftersom de inte kan se honom, kan han inte existera — att tala om honom kan tyckas vara slöseri med tiden. Ändå är ateisterna definitivt i minoritet bland unga människor. Enligt en gallupundersökning tror faktiskt omkring 95 procent av ungdomarna i USA på Gud. George Gallup konstaterade i sin bok: ”För många ungdomar är Gud inte något vagt abstrakt begrepp, utan en personlig Gud som iakttar deras handlingar och belönar eller straffar dem i enlighet därmed.” Varför tvekar då så många ungdomar att tala om vad de tror på?

Varför somliga håller sig tillbaka

Många ungdomar tycks helt enkelt tro att det inte hör till god ton att tala om trosfrågor och att man bör hålla religiösa funderingar för sig själv. Somliga ungdomar verkar bli generade vid blotta tanken på att tala om Gud. Det är helt enkelt inte ”inne” att göra det, argumenterar de.

Men oavsett vad andra ungdomar må tycka, vad har du för uppfattning i den här saken? Den här frågan är särskilt tillbörlig, om du har uppfostrats som ett Jehovas vittne. Varför det? Eftersom vittnandet, att tala med andra om Gud, är själva kärnan i vittnenas tro! — Jesaja 43:9, 10; Matteus 24:14.

Somliga ungdomar som är Jehovas vittnen blir emellertid modfällda av den fientliga inställning som de ibland möter hos människor och håller sig tillbaka från att ta del i det offentliga predikoarbetet — eller tar del bara därför att deras föräldrar vill att de skall göra det. Andra tar del i predikoarbetet men hoppas i hemlighet att ingen av deras skolkamrater skall se dem när de gör det. I skolan försöker somliga hålla sin religiösa övertygelse hemlig. Ofta beror detta på att de fruktar att deras klasskamrater skall göra narr av dem. ”Jag var rädd för att tala om Gud”, medger unge Ryan, ”eftersom mina kamrater skulle reta mig och jag inte skulle våga fortsätta samtalet.”

Sedan har vi sådana som håller sig tillbaka eftersom de är rädda för att inte helt och hållet kunna leva upp till Bibelns normer. De känner lockelsen hos ”de begär som hör ungdomen till” och menar att det är bäst att de inte berättar att de är kristna, ifall de skulle göra något som är fel. — 2 Timoteus 2:22.

En del talar inte om Gud därför att de helt enkelt känner sig otillräckliga. Nittonårige Wilton uttryckte det så här: ”Jag tyckte att det var svårt att tala om Gud med mina arbetskamrater, eftersom jag kände att jag inte var kvalificerad att försvara det jag sade om honom. Jag kände att om någon utmanade min tro, skulle jag inte ha något tillfredsställande svar.”

En kristen förpliktelse

Har du avhållit dig från att tala om Gud av liknande skäl? Om det är så, är du inte ensam. Andra ungdomar har kämpat med samma känslor. Många har emellertid insett att det finns tungt vägande skäl till att tala med andra om Gud, även om det finns mycket som skulle kunna avskräcka dem från att göra det. Vilka är några av dessa skäl?

Unge Marco, som nämndes i inledningen, uttryckte det hela på ett bra sätt, när han sade att ”vi bör tala om Gud, eftersom han är vår Skapare och vi har honom att tacka för vårt liv”. (Uppenbarelseboken 4:11) Ja, livet är en dyrbar gåva. Psalmisten sade om Gud: ”Hos dig är livets källa.” (Psalm 36:9) När du nu har fått denna gåva, bör du då inte visa tacksamhet för den?

Ett sätt att visa tacksamhet är att prisa Jehova Gud i andras närvaro. Det är han som är upphovet till solen, månen, regnet, luften vi andas och maten vi äter. (Apostlagärningarna 14:15—17) ”Varje god gåva och varje fullkomlig skänk är från ovan”, sade lärjungen Jakob. (Jakob 1:17) Tackar du Gud för dessa gåvor? (Kolosserna 3:15) Finns det något bättre sätt att uttrycka sin tacksamhet på än att tala om Gud? — Lukas 6:45.

Gud befaller oss faktiskt att tala om honom. Hans Son, Jesus Kristus, befallde de kristna: ”Gå därför och gör lärjungar av människor av alla nationerna.” (Matteus 28:19, 20) Ungdomar är inte fritagna från ansvaret att ta del i det här arbetet. Psalmisten bjuder oss: ”Lovprisa Jehova ... , ni unga män och även ni jungfrur, ni gamla män tillsammans med pojkar. Må de lovprisa Jehovas namn, ty endast hans namn är ouppnåeligt högt. Hans värdighet är över jord och himmel.” (Psalm 148:7, 12, 13) Men du behöver inte betrakta det här uppdraget som en börda. Egentligen är det ett privilegium — du kan faktiskt vara en av ”Guds medarbetare”. — 1 Korinthierna 3:9.

Hur är det om du helt enkelt inte känner dig kvalificerad? Profeten Jeremia hade sådana känslor på Bibelns tid. ”Ack, o suveräne Herre Jehova!” sade han. ”Se, jag förstår verkligen inte att tala, för jag är bara en pojke.” Hur svarade Jehova? ”Säg inte: ’Jag är bara en pojke.’ Utan till alla som jag sänder dig till skall du gå; och allt som jag befaller dig skall du tala.” (Jeremia 1:6, 7) Med Jehovas hjälp gjorde Jeremia just detta i 40 år!

Det är på liknande sätt med de kristna i dag: ”Detta att vi är tillräckligt kvalificerade är från Gud.” (2 Korinthierna 3:5) Även om du av naturen är blyg och tillbakadragen, kan Gud hjälpa dig att få mod att tala. Inom den kristna församlingen finns det anordningar som kan hjälpa dig att bli ”tillräckligt kvalificerad” som en undervisare i Guds ord. Om du känner att du behöver personligt bistånd av något slag, varför inte tala med en tillsyningsman i församlingen? Det kanske bara är en fråga om att utarbeta ett program för personligt bibelstudium eller att arbeta tillsammans med någon som är mer erfaren.

Vad du kan uträtta

Att du talar om Gud kan ge dig en verklig känsla av att ha uträttat något. Många av dina jämnåriga söker till exempel efter lösningar på livets problem, ja de ropar nästan efter hjälp. De saknar vägledning och har ingen klar bild av framtiden. De frågar sig: ”Varför är vi här? Vart är vi på väg? Varför är världen så full av problem?” Som kristen har du svaren, och du är sannolikt den som är bäst lämpad att vidarebefordra denna kunskap till dina jämnåriga. De kan känna samhörighet med dig och talar förmodligen hellre med någon i deras egen ålder än med en vuxen.

Det är sant att du ibland kommer att bli avvisad. Men du kan också finna sådana som är mottagliga för Bibelns budskap. Ett ungt Jehovas vittne satt i en buss och läste sitt personliga exemplar av boken Ungdomar frågar — svar som fungerar.a En pojke som satt intill henne började också läsa. ”Det här är ju en jättebra bok!” utropade pojken. ”I den här boken står det en massa om Gud. De flesta människor är inte intresserade av religion.” Det unga vittnet grep tillfället och fick ett ingående samtal med honom om Guds namn.

När du talar om att du är en kristen, blir du naturligtvis förpliktad att uppträda som en sådan. (1 Petrus 2:12) Men ett gott kristet uppförande kommer bara att öka trovärdigheten hos ditt budskap. Lägg märke till vad en ung man vid namn Eric fick vara med om. Det goda uppförandet hos de unga Jehovas vittnen som gick i hans skola gjorde intryck på honom. Han blev intresserad och ville lära sig mer om Gud. Ett bibelstudium sattes i gång med honom, och i dag är han en döpt kristen som tjänar vid Jehovas vittnens världshögkvarter i New York.

Att tala om Gud kan alltså hjälpa dig! Det kan tjäna som ett skydd. När dina kamrater vet att du är ett Jehovas vittne, kommer många att respektera dig. De kanske blir mindre benägna att försöka påverka dig till att göra det som är fel, när de inser att du har höga normer och de vet att du förmodligen kommer att svara med att ge dem ett vittnesbörd.

Det här betyder naturligtvis inte att du måste citera bibelställen varje gång du öppnar munnen. Du kommer fortfarande att ha kvar ditt intresse för sport, kläder eller musik och kommer att vilja tala om sådana saker ibland. Men kom ihåg: ”Av hjärtats överflöd talar ju munnen.” (Matteus 12:34) Om kärleken till Gud verkligen finns i ditt hjärta, kommer du naturligtvis att vilja tala om honom. I ett kommande nummer kommer vi att dryfta några effektiva sätt att göra detta.

[Fotnot]

[Bild på sidan 15]

Skäms du om dina skolkamrater får se dig ta del i det offentliga predikoarbetet?