Missionärer — ljusets eller mörkrets verktyg?

ORDET ”missionär” kan väcka starka känslor. Somliga människor tänker på sådana personer som Moder Teresa eller Albert Schweitzer och fylls av beundran.

Andra, däremot, reagerar med liknöjdhet, avsmak eller till och med vrede när ämnet missionärer kommer på tal. För dem associerar ordet till mental styrning och kolonialism.

Man kan därför fråga sig: Har missionärerna varit ljusets eller mörkrets verktyg?

Vad är en missionär?

Ordet ”missionär” har definierats som ”en person som bedriver mission”, dvs. en person som ”av en religiös organisation fått i uppdrag att sprida dess lära eller bedriva humanitär verksamhet”.

Grunden för kristen missionsverksamhet lades av Jesus Kristus, när han sade till sina efterföljare: ”Gå därför och gör lärjungar av människor av alla nationerna.” Det kristna budskapet skulle således predikas i hela världen. — Matteus 28:19.

Jesus var själv en missionär, som av sin Fader, Jehova, sänts från himlen till ett främmande predikofält, jorden. (Filipperna 2:5—8) Logiskt sett bör kristna missionärer därför noga följa Jesu Kristi exempel. En missionär i det första århundradet som verkligen gjorde det var aposteln Paulus, som blev ett exempel som senare tiders kristna bör följa. — 1 Korinthierna 11:1.

Även om Jesus inte var okänslig för mänsklighetens sociala problem, prioriterade han inte humanitära hjälpinsatser när han var här på jorden. Sådan hjälp skulle även i bästa fall endast ha gett temporär lindring. (Johannes 6:26, 27; 12:8) Det fanns något som var viktigare. ”Till detta har jag fötts, och till detta har jag kommit i världen: att jag skulle vittna om sanningen”, sade Jesus till Pilatus. Värdet av att lära känna denna sanning kan inte nog betonas, som Jesus tidigare hade framhållit i bön till sin Fader: ”Detta betyder evigt liv, att de fortsätter att inhämta kunskap om dig, den ende sanne Guden, och om den som du har sänt ut, Jesus Kristus.” — Johannes 17:3; 18:37.

Har kristenhetens missionärer noga följt Jesu exempel? Har de visat sig vara ljusets verktyg, som han var, och återspeglat Guds ords ljus — förmedlat den kunskap som leder till evigt liv? Eller har de lämnat människor i mörker? Svaret på dessa frågor bör intressera oss alla, eftersom den frukt som under århundradenas gång frambringats av missionärer som påstår sig vara kristna hjälper oss att identifiera såväl sann som falsk religion. Det är därför en glädje för oss att meddela att detta ämne kommer att behandlas mycket ingående i de fem följande numren av Vakna!

Hur har missionärerna axlat sitt ansvar?

Missionärer har gjort en värdefull insats i fråga om att sprida Kristi budskap. Somliga har till exempel översatt Bibeln till inhemska språk, så att människor på olika platser själva har kunnat ta reda på vad den lär.

Nu för tiden tycks somliga missionärer mena att det är viktigare att tillgodose de sociala behoven än att predika och översätta Bibeln. Tidskriften Time skriver i en artikel med rubriken ”Den nya missionären”: ”Bland protestanterna har det skett en förskjutning mot allt större inblandning i de fundamentala ekonomiska och sociala problem som berör de människor som missionärerna försöker nå.” Och när det gäller katolikerna förklarar chefen för den amerikanska jesuitordens missionsverksamhet att spridandet av den kristna läran nu anses vara ”mindre viktigt än att ge humanitär hjälp”. En katolsk missionssekreterare säger likaså: ”Förr var vårt huvudsakliga motiv att frälsa själar. ... Nu tror vi, tack och lov, att alla människor och religioner redan åtnjuter Guds ynnest och kärlek och kommer att bli frälsta genom Guds barmhärtighet.”

Betyder detta att det inte längre finns något behov av att undervisa människor i Guds ord som Jesus gjorde?

Behöver människor fortfarande bli undervisade i Guds ord?

År 1985 blev omkring 18.000 hushåll i Hamburg uppringda av hundratals frivilliga, som deltog i något som en tidning kallade ett ”massmissionerande per telefon”. Det var av allt att döma inte särskilt fruktbärande. Tidningen The European skrev i december förra året: ”Den protestantiska kyrkan i Tyskland ... har sett antalet gudstjänstbesökare minska med över 500.000 sedan år 1991.”

Krympande hjordar är inte ett problem som är unikt för kyrkorna i Tyskland. Miljontals människor över hela världen har vänt religionen ryggen och anser att den inte längre har någon betydelse i 1990-talets krassa verklighet. Men kunskap om den kristna läran är något mycket viktigt, om vi skall kunna klara av alla problem i dagens mörka värld och glädjas åt hoppet om en bättre värld i framtiden. Jesu befallning om att göra lärjungar av människor av alla nationer är ett effektivt sätt att fylla detta trängande behov.

Jesus Kristus avsåg att kristna missionärer skulle vara ljusets, inte mörkrets, verktyg. Hur har kristenhetens missionärer axlat sitt ansvar? Vems exempel har de följt?

[Bildkälla på sidan 3]

Culver Pictures