Seminarier för att förbättra relationerna mellan läkare och Jehovas vittnen

KRISTNA får enligt Guds lag inte på något sätt föra in blod i kroppen. (Apostlagärningarna 15:28, 29) Lydnad för denna lag har ibland lett till missförstånd som medfört att kristna förvägrats tillgängliga och effektiva alternativa medicinska behandlingsmetoder för sina hälsoproblem.

För att uppnå bättre förståelse och för att hjälpa läkare att kunna ge behandling utan att använda blod har Jehovas vittnen utvecklat en informationsservice. Jehovas vittnens styrande krets har inrättat en specialavdelning, Hospital Information Services, i Brooklyn i New York. Dess uppgift är att öva upp utvalda äldste bland vittnena för arbete i sjukhuskommittéer. Man har utfört medicinskt forskningsarbete, och resultaten har presenterats för sjukhuskommittéerna vid olika seminarier. Upplysningarna vidarebefordras sedan till läkare och sjukhus. För att i möjligaste mån undvika konfrontation kan man också ordna med att andra erfarna läkare konsulteras.

Har programmet haft framgång? Har den information som lämnats verkligen varit till nytta? Hur har läkare reagerat? De intryck som en läkare, som för någon tid sedan var med vid ett seminarium anordnat av Hospital Information Services, redogör för här nedan är upplysande och uppmuntrande.

”Jag hoppas du tycker att dessa intryck är uppriktiga och användbara.

Låt mig allra först få säga att det var ett privilegium att bli tillfrågad om jag ville närvara vid det andra seminariet för sjukhuskommittéer som leddes av personal från Hospital Information Services vid Jehovas vittnens högkvarter i New York. Mina förväntningar inför detta möte inte bara infriades, utan blev vida överträffade. Ordförandens inledande ord angav tonen för det två dagar långa programmet. Han betonade att sjukhuskommittéerna inte bara är ett verktyg för att tillgodose sjuka Jehovas vittnens behov under deras sjukhusvistelser. Tack vare kommittéerna ges också gyllene tillfällen att slå hål på många myter om Jehovas vittnen som allmänheten, läkare, sjukhusadministratörer och vårdpersonal vanligen trott på.

För många av dessa människor är det en överraskning att få veta att Jehovas vittnen inte alls liknar Christian Science i sina uppfattningar om medicinsk behandling. Vittnena gör inte anspråk på någon ’rätt att dö’ och försöker inte spela martyrer. Inställningen till blodtransfusion är inte heller något som organisationen dikterar, utan är i stället en inre personlig övertygelse. Sådana upplysningar understryker det undervisande syftet med sjukhuskommittéerna. Ja, hur märkligt det än kan låta, så är till och med läkare mottagliga för undervisning och har mycket att lära när det gäller blodfri medicinsk behandling. Jag upphör aldrig att förbluffas över vidden och djupet i den forskning som läggs fram på det här sättet, och mycket av detta är verkligen nytt för mig. Sjukhuskommittéernas uppgift att undervisa slutar inte här. De når också ut till sjukhusadministratörer, till socialtjänstemän och även till jurister och domstolsledamöter.

Kommittéerna gör mycket stora ansträngningar att leta upp, kontakta och göra en förteckning över de läkare som är villiga att samarbeta med vittnena och respektera deras trosuppfattningar. Sjukhuskommittéernas arbete sträcker sig givetvis långt utanför läkarkåren, eftersom de bygger upp ett aktivt samarbete med sjukhus, sjukvårdspersonal, jurister och även domare. Det kanske mest framträdande budskapet i det som förmedlas är att Jehovas vittnen är förnuftiga människor, inte fanatiker, och att det enda de begär är godtagbara medicinska alternativ till blodtransfusion. ... Det finns betydande risker med att använda blod, och sjukhuskommittéerna fyller verkligen en funktion, när de avslöjar dessa risker och framhåller för läkarkåren vilka allvarliga följder transfusion av blod och blodprodukter kan få för patienten.

Jag upphör aldrig att förbluffas över den information som sjukhuskommittéerna får från Hospital Information Services och från Sällskapet Vakttornet. Men som varje hantverkare kan intyga, kan praktiskt taget vilket arbete som helst utföras om man har tillgång till rätt verktyg. ... Det var fascinerande att få höra talas om de anordningar som nu börjat fungera för att snabbt och effektivt möta så gott som vilken medicinsk nödsituation som än kan uppstå. Varje kommittémedlem har övats att skaffa fram nödvändiga demografiska upplysningar, att snabbt bilda sig en uppfattning om attityden hos läkare och sjukhus och att exakt bedöma hur akut en situation är och hur stor risken är att sjukhuset skall vidta rättsliga åtgärder i form av domstolsbeslut om transfusion.

Vi utforskade på vilka sätt man kan klarlägga de patienters behov och önskningar som är Jehovas vittnen, hur man bemöter icke troende släktingar och även hur man gör när det inte går att samarbeta med en läkare och man flyttar patienten till ett annat sjukhus där man är mer lyhörd för vittnenas behov. Man belyste hur sjukhuskommittéerna skall förhålla sig till massmedierna och betonade återigen den viktiga tanken att vittnena inte vägrar all läkarvård, utan bara blod. Detta skulle kunna betraktas som ungefär likvärdigt med att en hängiven katolik vägrar abort, men inte alla former av kirurgi.

Medlemmarna i sjukhuskommittéerna har övats att lösa många vanliga problem som uppstår på sjukhus och bland läkare och då och då även bland vittnena själva. Det kan gälla frågor om immunglobuliner och albumin kan accepteras, användning av kryoprecipitat eller medicinska metoder som hemodilution, extrakorporeal cirkulation, hemodialys eller användning av cell-saver.

Jag tyckte mycket om ett fascinerande dryftande av de juridiska hänsyn som finns med i bilden när det gäller att förstå och göra bruk av lagen till försvar för vittnena och deras religiösa trosuppfattningar. De domstolsbeslut som bildar underlag för att försvara vittnenas rätt till medicinskt självbestämmande leder till mycket fascinerande resonemang. För somliga kanske sjukhuskommittéernas arbete verkar vara överambitiöst eller rentav onödigt, men det här nätverket av tjänster för att ge hjälp och stöd är sannerligen nödvändigt. Varje dag stöter jag på patienter som är vittnen och som är främmande för sjukhusmiljön och som kanske är okunniga om många av de blodfria medicinska alternativen. Dessutom är det få som verkligen kan känna till alla de samarbetsvilliga läkare som sjukhuskommittéerna har kännedom om eller de specifika lagliga rättigheter och skyldigheter vi alla har och ställs inför, när vi söker blodfri medicinsk behandling.

Låt mig bara få göra en liten utvikning för att lovorda de ansträngningar som Hospital Information Services gör. Som hjärtspecialist med inriktning på interventionell kateterteknik tycker jag inte att jag har tillräckligt med tid att läsa alla de tidskrifter som direkt berör mitt specialområde, för att inte tala om det ännu större utbud som handlar om internmedicin. Det skulle vara en omöjlig uppgift att leta igenom hela höstacken av medicinsk litteratur för att få tag i de referenser som kanske tar upp en viss specifik lösning på de problem jag stöter på i samband med blodfri behandling av mina patienter. Återigen kommer Sällskapet Vakttornet till min hjälp och plockar med hjälp av en magnet fram nålen med relevant forskning ur den symboliska höstacken av tidskriftsartiklar.

De kontinuerliga uppdateringarna från Brooklyn hjälper mig att hålla mig à jour med den senaste utvecklingen som skulle kunna beröra min praktik. Dessa är betydligt mer grundliga och omfattande än alla de pressdatatjänster som jag känner till. Så bör det givetvis vara med tanke på vad som står på spel.” — Doktor Stephen E. Pope, kardiolog från San Francisco Bay-området i Kalifornien.

[Ruta på sidan 20]

• I Förenta staterna finns det omkring 18.000 läkare som gärna samarbetar genom att erbjuda Jehovas vittnen blodfri medicinsk behandling. För hela världen är siffran 50.000.

• I Förenta staterna finns det 45 sjukhus som erbjuder speciella program för blodfri medicin och kirurgi. För hela världen är siffran 80.