Jogga — Men se upp för riskerna!

ARTONÅRINGEN behövde ”längre och längre sträckor för att tillfredsställa sitt behov av att springa”, rapporterar den tyska tidningen Süddeutsche Zeitung. Klockan 2 på natten och återigen klockan 6 på morgonen sprang han ”ett par mil innan han nöjd och belåten gick och lade sig igen”. Det här är inte alls något unikt fall, eftersom forskare i olika länder för närvarande är sysselsatta med att undersöka endorfinberoendet hos joggare. Hur kan ett sådant beroende uppstå?

Forskare har upptäckt att vid ihållande och förlängd fysisk ansträngning bildas endorfin i musklernas nervceller. Endorfinerna är opiater som kroppen själv producerar och som ger en exalterad känsla — vilket gör att fanatiska joggare ibland känner sig ”höga”. Wildor Hollmann, ordförande i en internationell sammanslutning som studerar idrottsmedicin, menar: ”Frågan om dessa morfinderivat kan leda till beroende var länge omstridd. Men nu är det ett bevisat faktum.” Det är tydligt att det finns en potentiell fara i att springa eller jogga överdrivet långa sträckor och, naturligtvis, i att ägna sig åt något annat som innebär extrem ansträngning.

Finns det någon annan hälsorisk i samband med prestationskrävande sportaktiviteter? Ja. Du kanske kommer ihåg berättelsen om den grekiske budbäraren som sprang från Marathon till Athen för cirka 2.500 år sedan. Enligt legenden föll han ihop och dog på fläcken sedan han i Athen framfört nyheten om den grekiska segern över perserna. Forskare ser den här berättelsen som ett exempel på endorfiner i musklerna. De säger att långa perioder av ansträngande aktivitet kan leda till döden genom plötsligt hjärtstillestånd på grund av att endorfinerna dämpar smärtförnimmelsen. Under normala omständigheter skulle allvarliga smärtor i bröstet få en löpare att sluta springa, vilket enligt experterna i de flesta fall tillåter hjärtat att återgå till sin vanliga rytm. Men under extrem fysisk ansträngning dämpar endorfinerna smärtförnimmelsen, vilket gör att löparen inte märker de signaler som kroppen sänder ut. Detta kan få katastrofala följder.

Balanserad fysisk träning däremot är nyttig, och endorfinerna som frigörs då tycks ha en gynnsam verkan. En kvinna som joggar regelbundet säger: ”Jag brukade ta mediciner, men numera ger jag mig ut och joggar om jag känner mig nere.” Ja, att man tar en rask promenad eller joggar kan hjälpa en att förjaga eller åtminstone stå ut med depression. Här tycks endorfinerna ha en gynnsam inverkan. Fysisk träning blir farlig bara när man går till ytterligheter. — Jämför 1 Timoteus 4:8.