Ledtrådar till ismannens gåta

I HUNDRATALS år hade Ötzi haft en utmärkt viloplats. Han låg begravd i en trång, snöfylld ravin på över 3.200 meters höjd, i en liten sänka som skyddade honom mot den närbelägna glaciärens rörelser. Om kroppen hade blivit infryst i själva glaciären, skulle den ha slitits sönder och förts bort av isen. Det är med största sannolikhet kroppens skyddade läge som gjort att den bevarats så intakt.

Inom några meters avstånd från kroppen låg en del föremål som Ötzi tydligen hade använt i sitt dagliga liv: en osträngad pilbåge av idegran, ett koger av hjortskinn med 14 pilar (varav två var klara att använda, medan de övriga ännu inte var färdiga), en dolk med blad av flinta, en yxa, ett föremål som man tror har använts som ram till en primitiv ryggsäck, en skinnväska, ett förvaringskärl av näver samt fragment av kläder och av andra redskap och föremål.

När Similaunmannen (ett annat av hans många namn) påträffades, hade han fortfarande en del av sina klädespersedlar på sig, och på fötterna hade han skinnskor, som han fyllt med torkat gräs för att skydda sig mot kylan. I närheten av huvudet låg en ”matta” av flätat gräs. Det var som om Ismannen, överväldigad av trötthet och nattkylan, fridfullt hade somnat in för att inte ”se” dagens ljus förrän tusentals år senare. Fyndet var som ”en ögonblicksbild av en epok, ett samhälle och en biologisk population”, förklarar arkeologen Francesco Fedele, som betecknar Similaunmannen som ett ”tidsdokument”.

Varför är han så välbevarad?

Det råder delade meningar om hur Ötzi kunnat bevaras intakt så länge under sådana förhållanden. ”Att han har bevarats är något av ett mirakel, även med hänsyn tagen till det skydd som kan ha erbjudits av den fördjupning i vilken han påträffades”, förklarar tidskriften Nature. Den teori som man för närvarande anser vara mest trovärdig är att han bevarats på grund av en kombination av ”tre osannolika händelser”: 1) Kylan, solen och föhnvinden (en varm, torr vind) åstadkom en snabb, naturlig mumifiering (intorkning). 2) Liket täcktes snart av snö, som skyddade kroppen mot rovdjur. 3) Kroppen låg i en sänka, vilket gjorde att den inte påverkades av glaciärens rörelser. Somliga menar emellertid att inte heller denna förklaring är tillfredsställande och påstår att föhnvinden inte når så högt i denna del av Alperna.

Vissa uppgifter om Ismannen är emellertid säkra. Man har kunnat konstatera att han var mellan 25 och 40 år gammal, vägde cirka 50 kilo och var omkring 160 centimeter lång. Han var senig och muskulös, och hans bruna hår var välskött och klipptes tydligen regelbundet. DNA-analyser av vävnadsprover har nyligen bekräftat att han hade samma genetiska uppsättning som nutida central- och nordeuropéer. Hans nerslitna tänder vittnar om att han åt grovt bröd, vilket antyder att han kan ha tillhört ett jordbrukssamhälle — något som ytterligare bekräftas av de vetekorn som man funnit i hans kläder. Intressant nog har man kunnat konstatera att han dog i slutet av sommaren eller i början av hösten. Hur då? I hans väska hittades några slånbär, vilka mognar på sensommaren; de kanske ingick i hans sista matförråd.

”En medeltida riddare med gevär i handen”

Vad avslöjar då Ötzi om sig själv? Den italienska tidskriften Archeo gör följande sammanfattning av de frågor som väcks av fyndet: ”Var han krigare eller jägare? Färdades han på egen hand eller i grupp, eller var han kanske på genomresa i dessa berg i sällskap med några få utvalda ur gruppen? ... Var han helt ensam där uppe bland ismassorna, eller kan vi vänta oss att finna fler kroppar?” Forskarna har försökt finna tillförlitliga svar på dessa frågor, främst genom att undersöka de föremål som man funnit på berget Similaun och se vad de avslöjar. Man har framkastat flera olika hypoteser om varför Ötzi befann sig på över 3.200 meters höjd, men de motsäger alla varandra i ett eller annat avseende. Låt oss ta några exempel:

Bågen, som aldrig hade varit strängad, och pilarna skulle helt naturligt kunna få oss att dra slutsatsen att han var jägare. Är det gåtans lösning? Kanske, men den 180 centimeter långa bågen ”var mycket stor för en man av hans längd”, förklarar arkeologen Christopher Bergman, och ”klart överdimensionerad för den typ av villebråd som normalt finns i Alperna”. Varför skulle han ha en båge som han inte kunde använda? När man vandrar i bergen är det dessutom viktigt att undvika alla överflödiga bördor, ”vilket gör det alldeles särskilt förbryllande att mannens båge och tolv av hans fjorton pilar inte var färdiggjorda, medan hans övriga vapen (dolken och yxan) var slitna av långvarig användning”, konstaterar tidskriften Nature.

Hur var det då med den yxa som påträffades bara några meter längre bort? Först trodde man att den var gjord av brons, men undersökningar visade att den i själva verket var tillverkad av koppar. Av detta och andra skäl vill många arkeologer datera fyndet av Ötzi till början av den så kallade kopparåldern, dvs. till 3000- eller 2000-talet f.v.t. ”Kol-14-undersökningar ... har bekräftat att han levde för mellan 4.800 och 5.500 år sedan”, förklarar tidskriften Audubon.a Andra föremål kan emellertid få vissa experter att placera Ismannen i en något tidigare period. Det är tydligtvis inte möjligt att hänföra Ötzi till någon speciell forntida civilisation. Beträffande kopparyxan säger en arkeolog: ”Similaunmannen ... hade i sin ägo ett vapen som var alltför avancerat i tekniskt avseende för den epok som han levde under. Det är ungefär som om vi skulle hitta en medeltida riddare med ett gevär i handen. Under denna epok var kopparn känd endast i österländska kulturer.”

Som vi redan har sett kan yxan ha betraktats som ett mycket dyrbart föremål av Ismannens samtida. En del andra artefakter, till exempel slidan till hans dolk, var också oerhört konstfullt utformade och var tydligen ”statusföremål”. Men om Ötzi var en högt uppsatt person, en hövding, varför var han då ensam när han dog?

Konrad Spindler, som är verksam vid universitetet i Innsbruck, gör följande uttalande i tidskriften Popular Science: ”De märken på huden som man till en början trodde var en sorts mystiska tatueringar svarar exakt mot hans utslitna knä- och fotleder och degenererade kotor i ryggraden. Ismannens läkare har förmodligen behandlat hans krämpor genom att sveda huden ovanför det värkande stället och sedan gnugga in aska av olika örter i såret.”

På en rättsmedicinsk kongress i Chicago framkastades nyligen tanken att Ötzi kan ha varit svårt sårad och dött på flykt undan sina förföljare. Man har kunnat konstatera att han hade flera brutna revben och en fraktur på käkbenet. Det kan emellertid inte med bestämdhet sägas när han fick dessa skador — före eller efter döden. Men om han hade utsatts för våld, ”varför hade han då kvar alla sina redskap, även ’dyrbara’ sådana, som till exempel metallyxan?” undrar tidskriften Archeo.

Forskare anser att de fakta som finns att tillgå är alltför knapphändiga för att man skall kunna ge en fullständig bild av händelseförloppet, och många frågor återstår att besvara. Men det är tydligt att den civilisation som Ötzi tillhörde var högt utvecklad och väl strukturerad.

Ötzi och hans värld

När forskarna beskriver Similaunmannens värld, baserar de sina uppfattningar på fynd som gjorts på olika platser i Alperna som man tror har varit bebodda av hans samtida. Enligt arkeologerna hade emellertid vissa områden en högre civilisation än andra, och de flesta tekniska uppfinningar, till exempel konsten att bearbeta koppar, hade sitt upphov i Mellersta Östern.

Enligt en rekonstruktion kan Ötzi ha varit bosatt i något av de små jordbrukssamhällena utmed floden Adige. Adige var en viktig handelsled som förband den italiska halvön med Centraleuropa. Ett antal boplatser har påträffats på olika platser i den delen av Alperna, somliga på över 2.000 meters höjd. Jordbruksbyarna från den tiden bestod i regel av tre eller fyra hus, på sin höjd några dussin. Hur såg husen ut? Vid utgrävningar har man endast funnit golven till husen, och de består nästan alltid av hårt packad jord. Bostäderna hade ett enda rum, vanligtvis med en eldstad i mitten och ibland en ugn. Antagligen hade de sadeltak, i likhet med de samtida pålbyggnader som påträffats i närheten av flera alpsjöar. Förmodligen bodde det en familj i varje hydda.

Vilken typ av kontakter förekom mellan sådana samhällen av jordbrukare och boskapsskötare? Utan tvivel idkade de handel med varandra. Den yxa som påträffades på berget Similaun var till exempel av samma typ som sådana som tillverkats längre söderut, vid Gardasjöns stränder, och kan ha kommit i Ötzis ägo genom en affärstransaktion. Bland hans tillhörigheter fanns också några föremål av flinta, som var en eftertraktad handelsvara i Adigedalen. En av de aktiviteter som krävde mer omfattande förflyttningar var de vandringar som årligen företogs med boskapshjordarna. Herdarna ledde sina hjordar över alppassen för att finna nya betesmarker, precis som de gör i Tyrolen än i dag. Vad har man mer fått reda på om Ismannen?

[Fotnot]

[Karta på sidan 5]

(För formaterad text, se publikationen)

Ismannen påträffades uppe vid Similaunglaciären, strax innanför den italienska gränsen

TYSKLAND

ÖSTERRIKE

Innsbruck

SCHWEIZ

SLOVENIEN

ITALIEN

Bolzano

Similaunglaciären

Adriatiska havet

[Bilder på sidan 7]

Krysset utmärker den plats där Ötzi hittades. De infällda bilderna: 1. Kopparyxa 2. Flintdolk 3. Förmodligen en amulett 4. Träskaft med hornspets

[Bildkällor]

Foto: Prof. dr Gernot Patzelt/Innsbruck

Fotona 1—4: Archiv Österreichischer Alpenverein/Innsbruck, S.N.S. Pressebild GmbH