Ungdomar frågar:

Vad skall jag göra om en av mina föräldrar kommer till korta?

”Min pappa har varit en kristen i tio år. Han är nu overksam. Han studerar inte Bibeln och är inte regelbundet med vid mötena. Han kritiserar ständigt sina kristna bröder i församlingen. Han har en världslig syn på raser och på många, många andra saker. Jag tycker att han har många fel och brister.” — En tonårsflicka.

INGEN förälder är fullkomlig. ”Alla har ju syndat och är i saknad av Guds härlighet”, sägs det i Bibeln. (Romarna 3:23) Det är emellertid något helt annat när ens mamma eller pappa spelar mönsterkristen inför andra men genomgår en otäck förvandling när ingen ser på. ”Min pappa är trevlig när han är tillsammans med andra”, säger en ung flicka. ”Men han är en helt annan person bakom stängda dörrar — han är hemsk! Han kritiserar allt jag gör och får alla i familjen att känna sig illa till mods. Jag har kommit till det stadiet då jag inte kan finna någon glädje i livet. Allt jag känner för honom är hat.”

Ungdomar som i hemlighet lider under någon form av övergrepp kan känna särskilt stark vrede och förbittring. En kvinna vid namn Mary skriver således och berättar om ”alla slags våldsamheter, skändligheter och övergrepp” som hon utsattes för av sin far — en alkoholist i det fördolda. ”Andra brukade komma till oss barn och säga till oss vilken underbar pappa vi hade och hur lyckligt lottade vi var”, berättar hon bittert.

Bibeln fördömer alla former av skrymtaktighet. (Jakob 3:17) Den varnar oss för att det till och med bland Guds sanna tillbedjare skulle finnas sådana som ”döljer vad de är”. (Psalm 26:4; jämför Judas, vers 4.) Att man vet detta gör emellertid inte saker och ting lättare när den som handlar skrymtaktigt är ens egen förälder — någon man förväntas älska och respektera. Somliga ungdomar är nertyngda av de motstridiga känslor som uppstår. ”Jag behöver hjälp”, klagar en ung flicka. ”Det sägs i Bibeln: ’Hedra din fader’, men jag kan inte.”

Vad det egentligen innebär att ära dem

Det är sant att Bibelns befallning att ära sina föräldrar inte innehåller något ”kryphål” för ungdomar som tycker att deras föräldrar inte förtjänar sådan ära. (Efesierna 6:1, 2) Men att man ärar en förälder innebär inte nödvändigtvis att man samtycker till hans livsstil eller att man är glad över hans sätt att behandla en.a I Bibeln kan ”ära” helt enkelt betyda att erkänna en myndighet som vilar på rätt grund.

Aposteln Petrus, till exempel, skrev att de kristna skulle ”bevisa kungen ära”. (1 Petrus 2:17) Petrus visste av egen erfarenhet att kungar ofta var vidriga personligheter. Kung Herodes Agrippa I, till exempel, var en slösaktig och hänsynslös man. Sedan han av Rom hade förordnats till kung i Palestina, satte han i gång en förföljelsevåg mot de kristna. Han ”avrättade Jakob, Johannes’ bror, med svärd. Då han såg att det var judarna till behag, fortsatte han och grep också Petrus.” (Apostlagärningarna 12:1—3) Trots det uppmuntrade inte Petrus till uppror. Han snarare främjade lydnad för kungar, och han gjorde det av goda skäl. Det är Jehovas vilja att vi skall lyda världsliga härskare. Och på Petrus’ tid hade somliga kungar enväldig makt och myndighet. Salomo sade: ”Allt som han har lust att göra kommer han att göra, eftersom kungens ord är den behärskande makten; och vem kan säga till honom: ’Vad gör du?’” — Predikaren 8:3, 4.

På liknande sätt har din förälder — oberoende av vilka brister han har — fortfarande ansvaret och ett avsevärt inflytande över ditt liv. Det är därför helt enkelt inte förståndigt att du gör uppror eller behandlar honom med förakt. Om du gjorde så, skulle det inte bara kunna göra livet svårare för dig, utan det skulle också kunna göra att du förlorade Guds godkännande. (Jämför Ordspråken 30:17; Predikaren 10:4.) Men om du å andra sidan försöker samarbeta så bra du kan, kommer det att kunna hjälpa dig att åtminstone upprätthålla ett visst mått av frid och lugn i ditt förhållande till din förälder. — Kolosserna 3:20.

Hur man handskas med vrede och förbittring

Men hur kan man visa respekt mot någon som har skadat en och gjort en besviken? Det är inte lätt. Men att man hela tiden ältar dennes fel och tillkortakommanden kommer bara att ge näring åt förbittringen. Skulle det kunna vara så att du behöver tänka lite mer positivt om din förälder och ge honom tillbörligt beröm för de goda egenskaper han kanske har?

Lägg märke till vad som sägs i Ordspråken 19:11: ”En människas insikt bromsar sannerligen hennes vrede.” Att du försöker förstå din förälder kan ge dig ett nytt perspektiv på saker och ting. Handlar han verkligen så illa? Eller kan det helt enkelt vara så att han är svag, missmodig och i behov av hjälp? Kan hans uppförande bero på sjukdom, depression, ensamhet eller stress på arbetet? Om det är så, kan detta att du försöker förstå de bakomliggande problemen hjälpa dig att känna mer medlidande med din förälder och kanske mindre vrede.

Hurdan situationen än är blir det till hjälp om man talar om sina känslor med någon annan. (Ordspråken 12:25) ”Min pappa drack”, berättar en flicka. ”Jag kunde inte berätta för mina föräldrar hur jag kände det, så jag behöll allt inom mig.” Men du behöver inte lida ensam. Mogna personer i den kristna församlingen kan göra mycket för att uppväga den brist på omsorg som visas hemma, även om de inte kan ersätta föräldrarna. (Jämför Markus 10:30.) I Ordspråken 17:17 sägs det: ”Vänner visar alltid sin kärlek. Vad har man bröder till, om inte för att dela bekymmer?” — Today’s English Version.

”Jag kan förändra honom”

Somliga ungdomar lider känslomässigt på grund av missriktad ansvarskänsla. Mary minns hur hon och hennes syskon kände det: ”Vi fasade för att någon skulle få reda på pappas alkoholproblem.” Andra tröttar ut sig själva genom att göra meningslösa försök att förändra sin försumlige förälder.

Hur mycket du än älskar och tycker om din förälder skall du inte bära skulden för hans tillkortakommanden. Han skall ”bära sin egen ansvarsbörda”, dvs. han har sitt eget ansvar inför Gud. (Jämför Galaterna 6:5; Jakob 5:14.) Det är inte ditt ansvar att övervaka eller kontrollera din förälders uppförande. Han blir bara upprörd om du hela tiden tjatar på honom eller kritiserar honom.

Det betyder inte att det inte finns något du kan göra. Du kan åtminstone ”be oupphörligt” att din förälder skall ändra sin hjärteinställning. (1 Thessalonikerna 5:17) Att du regelbundet uttrycker din kärlek till honom och ger uppriktigt beröm, när så är lämpligt, kan också bidra till att hans inställning mjuknar. Förutom detta har du knappast något annat val än att försöka uthärda situationen så bra du kan.b

Om du och din förälder är kristna och din förälder bedriver allvarlig synd, exempelvis missbrukar alkohol eller ger utlopp för raserianfall, kommer du naturligtvis att känna dig tvungen att se till att saken verkligen behandlas av församlingens äldste. (Jakob 5:14) Detta skulle inte vara en illojal handling, utan det skulle vara ett kärleksfullt försök att se till att din förälder får den hjälp han verkligen behöver. Det är sant att en del föräldrar i vrede har nekat till synd och har straffat i hemlighet, men ungdomar som lider ”för rättfärdighets skull” i det här avseendet kan vara förvissade om att Jehova ser med gillande på deras modiga kurs och att han i sin rätta tid kommer att föra fram sanningen i ljuset. — 1 Petrus 3:14; 1 Timoteus 5:24, 25.

Arbeta på din egen räddning

Salomo sade: ”Förtryck, det kan få den vise att handla som en galning.” (Predikaren 7:7) Det är sorgligt att behöva säga att en del ungdomar har blivit bittra på grund av en förälders dåliga exempel och själva börjat uppföra sig illa. Somliga har till och med blivit rasande på Gud och har lämnat den kristna vägen! (Ordspråken 19:3) Det sägs varnande i Bibeln: ”Ge akt, så att raseri inte lockar dig till illvilliga ... [handlingar]. ... Var på din vakt, så att du inte vänder dig till vad skadligt är.” — Job 36:18—21.

I stället för att vara överdrivet oroad över din förälders förhållande till Gud måste du fortsätta att ”med fruktan och bävan arbeta på ... [din] egen räddning”. (Filipperna 2:12) I forna tider gjorde en ung furste vid namn Hiskia så under liknande omständigheter. Hans far, kung Ahas, påstod sig vara en Jehovas tillbedjare. (Jesaja 7:10—12) Han tillbad i verkligheten hedniska gudar och offrade till och med en av sina söner som människooffer! (2 Kungaboken 16:1—4) Föreställ dig vilka bekymmer detta förhärskande avfall måste ha orsakat den unge Hiskia! I Psalm 119, som vissa tror skrevs av den unge fursten, heter det i vers 28: ”Min själ har varit sömnlös av bedrövelse. Res upp mig enligt ditt ord.”

Det var just vad Jehova gjorde! Eftersom Hiskia ivrigt ägnade sig åt bön och studium av Guds ord, växte hans egen andlighet trots omgivningen. (Psalm 119:97) Han var också mycket noga med sitt umgänge. (Psalm 119:63) Vad blev resultatet? Trots sin skrymtaktige fars sorgliga exempel höll Hiskia ”ständigt fast vid Jehova”. (2 Kungaboken 18:6) Det kan du också göra! Kanske en av dina föräldrar uppför sig skrymtaktigt, men det finns ingen orsak för dig att följa i dennes fotspår. Håll ständigt fast vid Jehova, och kanske ditt lugna exempel på trohet en dag kommer att få din förälder att ändra sig.

[Fotnoter]

[Bilder på sidan 25]

Du behöver inte komma till korta därför att en av dina föräldrar gör det