Från våra läsare
Religion och krig Jag vill uttrycka min uppskattning av artikelserien ”När religionen tar parti i krig” i numret för 22 oktober 1994. Jag levde visserligen när masslakten på serber i Kroatien ägde rum, men jag var för ung för att komma ihåg det. Denna svåra och tragiska händelse är därför något som berör och intresserar mig mycket. Jag uppskattade det sätt på vilket ni belyste religionens roll och dess oförsonliga försök att underblåsa oenighet och hat mellan dessa nationella grupper.
M. K., Förenta staterna
Jag blev rörd av artikeln ”Vi stödde inte Hitlers krig”. Den var så bra skriven att jag nästan grät. Jag är 15 år, och jag känner mig uppmuntrad av att veta att vilken lindrigare förföljelse som jag än kan möta i skolan eller i predikoarbetet, så kan jag klara av den.
A. M., Förenta staterna
Jag kunde inte låta bli att gråta när jag läste om de prövningar som familjen Wohlfahrt mötte. Deras prövningar gör att mina små motgångar ter sig obetydliga. Artikeln uppmuntrade mig att fortsätta att hålla ut i vetskap om att vi som kristna kan få möta liknande motstånd, allteftersom den här ordningen går mot sitt slut.
M. S., Förenta staterna
Hjälpsändningar Jag oroade mig för Jehovas vittnen i Rwanda. Efter att ha läst artikeln ”Hjälp åt offren för tragedin i Rwanda” (22 december 1994) vet jag nu något om vad de får gå igenom. I artikeln sades det att det var många Jehovas vittnen som blev dödade. Vad som hjälpte mig att känna det lite lättare var hoppet om att få möta dem i paradiset. Fram till dess kommer jag att be för mina medtroende i Rwanda.
J. D., Japan
Den gåtfulla vargen Tack för de många upplysande och ofta roande artiklar om Jehovas skaparverk som ni publicerar. Artikeln ”En gåtfull varelse — hatad av en del, älskad av andra” om Canis lupus (8 september 1994) var enastående intressant, men djuret på bilden på första sidan i artikeln verkar vara för litet för att vara en varg.
S. W., Tyskland
Vi uppskattar iakttagelsen från denna skarpsynta läsare. Det visar sig att silhuettbilden faktiskt bygger på ett fotografi som föreställer en coyote (prärievarg), inte en varg. Vi ber om ursäkt för misstaget. — RED.
Satanism Jag tycker att den klichéartade generaliserande framställningen av heavy metal-musik genom hela er serie ”Satanism — Varför så lockande?” (22 september 1994) är skrämmande. Det är sant att det finns band som passar in på den här stereotypa beskrivningen, men er artikel underlåter att nämna andra och positiva budskap i heavy metal-musiken.
C. C., Förenta staterna
Det kan vara sant att inte all heavy metal-musik direkt förespråkar satanism. Trots det är det våldsamma utseendet och uppträdandet också hos mer ”normala” heavy metal-grupper väl känt. Det är också det sedan länge etablerade samband som den här typen av musik har haft med droger och våld. I betraktande av dessa fakta kände vi oss förpliktade att varna våra läsare för att ha något med detta slag av musik att göra. — RED.
Allting ni skrev var riktigt. Vår äldsta dotter fick en kristen uppfostran, men sedan blev hon mer och mer upprorisk. Vi upptäckte att hon var tillsammans med ungdomar som lyssnade på heavy metal-musik. Hon kunde gömma kassettband med heavy metal-musik och lyssna på sångerna i hörlurar om nätterna. En del av texterna var satanistiska mässande sånger! Längre fram hittade vi satanistiska symboler gömda i hennes rum. Till sist flyttade hon hemifrån, och hon är fortfarande andligt död. Och alltsammans började med heavy metal-musik.
D. B., Förenta staterna