Bibelns syn
Spelar det någon roll vad man tror?
”MÄNNISKAN TROR GÄRNA DET HON VILL TRO.” — FRANCIS BACON, 1561—1626, ENGELSK ESSÄFÖRFATTARE OCH STATSMAN.
NÄR det gäller religiösa läror anser många människor att det inte spelar någon roll vad man tror, så länge man uppriktigt tror att ”det finns någon där uppe” eller att ”det finns en högre makt” och man älskar sin medmänniska. Somliga kan betrakta de motstridiga uppfattningar som olika religiösa grupper har om Gud, hans uppsåt och hur man skall tillbe honom som enbart ytliga skiljaktigheter, precis som olika klädesplagg burna av en och samma människa. De kan rentav mena att de som gör sådana skiljaktigheter till en stor stridsfråga helt har förlorat andan i den sanna kristendomen.
Bibeln medger att inte alla religiösa lärofrågor är värda att diskutera. I sitt inspirerade brev till Timoteus talade aposteln Paulus till exempel om människor som höll i gång ”häftiga dispyter om struntsaker”. Paulus säger att de hade blivit sjuka ”i sinnet på grund av spörsmål och debatter om ord”. (1 Timoteus 6:4, 5) Han gav Timoteus anvisningen: ”Avvisa dåraktiga och oförnuftiga spörsmål, då du ju vet att de framkallar stridigheter.” Timoteus blev också uppmanad att påminna församlingarna om att de ”inte [skulle] strida om ord, vilket är till ingen som helst nytta”. (2 Timoteus 2:14, 23) Många religiösa debatter i vår tid passar bra in på den här beskrivningen, och det har visat sig vara slöseri med tiden att ägna sig åt sådana.
Innebär det att alla diskussioner om religiösa frågor är meningslösa? Slutar vi upp med att bära kläder bara därför att vissa kläder är opassande att bära? Nej, det gör vi inte. Varför skulle vi då sluta upp med att tala om och tänka på religiösa frågor och betrakta dem som oviktiga bara därför att vissa lärofrågor är meningslösa att diskutera? Det sammanhang i vilket de citerade orden av Paulus står visar att han ansåg att lärofrågorna var av livsviktig betydelse. Han varnade gång på gång för att falska läror kunde leda till att man fördes bort från sanningen, och han uppmanade Timoteus att ”befalla vissa personer att inte lära ut någon annan lära”. (1 Timoteus 1:3—7; 4:1; 6:3—5; 2 Timoteus 2:14—18, 23—26; 4:3, 4) Paulus skulle säkerligen inte ha tagit till så kraftiga ord, om det inte var viktigt vad de kristna under det första århundradet trodde.
Varför gav Paulus då rådet att de kristna skulle ”avvisa ... spörsmål” om lärofrågor? Det var därför att det på Paulus’ tid fanns människor som var ”fördärvade i sinnet” och hade ”berövats sanningen”, som Paulus uttryckte det, och dessa människor väckte strid om lärofrågor enbart i syfte att kullkasta andras tro. (1 Timoteus 6:5) Det var endast om sådana religiösa frågor som det här slaget av ”fördärvade” människor väckte som Paulus gav Timoteus rådet att inte gå in i debatt.
Påverkar trosuppfattningarna uppförandet?
Somliga kan emellertid undra om en människas trosuppfattningar har någon större inverkan på vilket slags människa hon blir och om de påverkar hennes egenskaper och hennes uppförande. De kan betrakta en människas trosuppfattningar och hennes uppförande som två helt skilda ting, som blazer och byxor som kan kombineras eller matchas allt efter behag. Enligt Bibeln är emellertid en människas trosuppfattningar och hennes uppförande mera som en kostym, där kavaj och byxa hör ihop som en enhet.
Bibeln visar att det finns ett direkt samband mellan vad vi tror och vilket slags människa vi blir. De egenrättfärdiga fariséerna på Jesu tid var ett exempel på hur falska trosuppfattningar påverkar uppförandet. (Matteus 23:1—33; Lukas 18:9—14) I Kolosserna 3:10 ges förmaningen: ”Klä er i den nya personligheten, som genom exakt kunskap förnyas efter bilden av honom som har skapat den.” Lägg märke till att kraften som leder till ett gudaktigt liv är förbunden med att man har exakt kunskap om Gud.
Det grekiska uttryck som återgetts med ”exakt kunskap” förekommer 20 gånger i de kristna grekiska skrifterna och avser exakt eller fullständig kunskap. En kännare av det grekiska språket, Nathanael Culverwel, beskriver det som att bli ”bättre bekant med en sak som jag känner redan förut; att noggrannare betrakta ett föremål som jag tidigare sett i fjärran”. För att en kristen skall komma till exakt och fullständig kunskap om den Gud som han tjänar, måste han således undersöka Guds ord på samma sätt som en juvelerare undersöker en dyrbar ädelsten för att göra en rätt bedömning av stenens egenskaper och värde. Detta innefattar att man lär känna Guds personlighet, hans uppsåt, hans normer och alla de läror som utgör ”mönstret av sunda ord”, vilket är långt mer än att bara tro att ”det finns någon där uppe” eller att ”det finns en högre makt”. — 2 Timoteus 1:13.
I det första kapitlet i det inspirerade brevet till romarna kan man läsa och se ett exempel på vad frukten blir om man bara känner Gud på långt håll. Där talas det om människor som, ”fastän de kände Gud, ... inte har behagat hålla fast vid Gud i exakt kunskap”. Aposteln Paulus berättar vilka konsekvenser deras falska trosuppfattningar fick: ”Gud [har] prisgett dem åt ett honom misshagligt sinnestillstånd, till att göra ting som inte är tillbörliga, uppfyllda som de var av allt slags orättfärdighet, ondska, habegär, uselhet, fulla av avund, mord, osämja, svek, vrångsinthet, de var örontasslare, förtalare, Gud-hatare, fräcka, övermodiga, inbilska, uppfinnare av skadliga ting, olydiga mot föräldrar, utan förstånd, avtalsbrytare, utan naturlig tillgivenhet, obarmhärtiga.” — Romarna 1:21, 28—31.
Dessa människors trosuppfattningar hade otvivelaktigt en direkt inverkan på deras förmåga att leva ett kristet liv. Det är likadant i dag. En människas trosuppfattningar och uppförande kan liknas vid ett klädesplagg utan sömmar, vävt i ett enda stycke. Det är därför nödvändigt att alla som önskar vinna Guds ynnest ser till att deras trosuppfattningar är helt igenom sanna och helt grundade på Guds ord, för ”[Guds] vilja är att alla slags människor skall bli räddade och komma till exakt kunskap om sanningen”. — 1 Timoteus 2:4.
[Bild på sidan 25]
Fariséens egenrättfärdighet var en återspegling av hans trosuppfattning