Hur ser världen ut i dag?

HAR du som är tillräckligt gammal för att komma ihåg hur det var år 1945 sett några förändringar när det gäller normer och moralbegrepp? Miljontals människor har anammat ”den nya moralen”, som sägs ge dem större frihet. Men till vilket pris?

En 70-årig man, som tjänstgjorde i amerikanska flottan under andra världskriget, säger: ”På 1940-talet litade människor mycket mer på varandra och hjälpte varandra grannar emellan. I Kalifornien, där vi bodde, behövde vi inte ens låsa dörrarna. Det var ingen brottslighet på gatorna, och väpnat våld i skolorna hade man inte ens hört talas om. Men sedan dess har tilliten till andra praktiskt taget försvunnit.” Hur är förhållandena i den del av världen där du bor? I New York uppges hälften av alla tonåringar över 14 år vara beväpnade. I vissa skolor använder man metalldetektorer för att försöka hindra eleverna från att bära på sig knivar och skjutvapen. Varje år blir omkring en miljon amerikanska tonårsflickor gravida, och en tredjedel av dem gör abort. Många blir mammor redan i nedre tonåren — barn får barn.

Homosexuella och lesbiska utgör en mäktig påtryckningsgrupp, som har bedrivit en så effektiv propaganda för sin livsstil att fler och fler människor har godkänt den och lagt sig till med den. Men liksom många andra har de ofta fått betala ett högt pris i form av sjukdom och död genom aids och andra sexuellt överförda sjukdomar. Aidsepidemin har också spritt sig till heterosexuella och narkomaner. Den har dragit fram som en dödsbringande löpeld över Afrika, Europa och Nordamerika. Och någon bättring tycks inte vara i sikte.

I Histoire de la vie privée kan vi läsa: ”Våld, alkoholism och narkotikamissbruk är de vanligaste formerna av avvikande beteende i det svenska samhället.” Dessa ord är tillämpliga på de flesta länder i västvärlden. I och med att religiösa normer och värderingar har övergetts, har det moraliska förfallet gripit omkring sig, även bland präster.

Narkotikamissbruk — då och nu

På 1940-talet var narkotikamissbruk en så gott som okänd företeelse bland människor i västvärlden. De flesta hade visserligen hört talas om sådana narkotiska medel som morfin, opium och kokain, men det var relativt få som missbrukade dessa droger. Det fanns inga narkotikahajar eller langare av det slag som finns i dag. Det fanns inga sprutnarkomaner i gathörnen. Men hur är situationen nu, år 1995? Många av våra läsare vet svaret på grund av det som sker i deras närmaste omgivningar. Narkotikarelaterade mord inträffar dagligen i många av världens storstäder. Politiker och domare står maktlösa inför mäktiga knarkbaroner, som kan beordra och verkställa mord på inflytelserika personer som inte är samarbetsvilliga. Det som skett i Colombia på senare tid är ett bevis på detta.

Det utbredda narkotikamissbruket skördar omkring 40.000 dödsoffer varje år enbart i Förenta staterna. Så var det sannerligen inte år 1945. Med tanke på att myndigheterna har försökt komma till rätta med detta problem i tiotals år, är det inte så underligt att Patrick Murphy, en före detta polischef i New York, skrev en artikel i Washington Post med rubriken: ”Kriget mot narkotikan är över — narkotikan vann”. Han säger i artikeln: ”Knarkhandeln ... är nu en av de mest lukrativa affärsgrenarna i ... [Förenta staterna], med vinster som i år kan komma att uppgå till hela 150 miljarder dollar.” Problemet är oerhört omfattande och verkar omöjligt att lösa. Narkotikan har ett växande klientel, och precis som det är med många andra laster blir de som hänger sig åt narkotika missbrukare. Handeln med narkotika har vuxit till en industri, som bär upp ekonomin i åtskilliga länder.

Den amerikanske nationalekonomen John K. Galbraith skriver i sin bok The Culture of Contentment: ”Narkotikalangning, skottlossningsintermezzon och andra brott samt desorientering och splittring inom familjen är nu en del av det dagliga livet.” Han förklarar att många amerikanska storstadsgetton präglas av ”skräck och förtvivlan”. Han skriver också att ”växande missnöje och allt större social oro är att förvänta”. Varför det? Därför att de rika blir allt rikare, och de fattiga, eller ”underklassen”, som Galbraith uttrycker det, blir allt fler och allt fattigare.

Den internationella brottslighetens tentakler

Alla bevis tyder på att kriminella grupper håller på att få allt större inflytande runt om i världen. Den organiserade brottsligheten med dess ”brottssyndikat” har i många år haft sina förbindelselänkar mellan Italien och Förenta staterna. Men nu säger FN:s generalsekreterare Boutros Boutros-Ghali varnande att ”organiserad brottslighet i internationell skala ... trotsar alla gränser och blir en maktfaktor av universell omfattning”. Han säger: ”I Europa, i Asien, i Afrika och i Amerika är dessa mörkrets makter i verksamhet, och inget samhälle slipper undan.” Han säger också: ”Den internationella brottsligheten ... underminerar den internationella demokratiska ordningens själva grundvalar. ... [Den] förgiftar det ekonomiska klimatet, korrumperar de politiska ledarna och undergräver mänskliga rättigheter.”

Världskartan har ändrats

Tjeckiens president, Václav Havel, sade i ett tal som hölls i Philadelphia i Förenta staterna att de två viktigaste politiska händelserna under 1900-talets senare hälft var kolonialismens sammanbrott och kommunismens fall i Östeuropa. Om man jämför en världskarta från år 1945 med en från år 1995, märker man snart vilka stora förändringar som har inträffat på världsscenen, i synnerhet i Afrika, Asien och Europa.

Jämför den politiska situationen under åren 1945 och 1995. Under dessa 50 år nådde kommunismen sin kulmen, för att sedan plötsligt detroniseras i de flesta före detta kommunistländer. I dessa länder har det totalitära styret nu fått vika för någon form av ”demokrati”. Övergången till marknadsekonomi har emellertid fört med sig stora problem för många av invånarna. Arbetslösheten är oerhört stor, och den inhemska valutan är ofta värdelös. År 1989 var en rysk rubel värd 1,61 dollar. När detta skrivs går det drygt 4.300 rubel på en dollar!

Tidskriften Modern Maturity rapporterar att omkring 40 miljoner ryssar nu lever under existensminimum. En rysk kvinna säger: ”Vi har inte ens råd att dö. Vi har inte pengar till begravningen.” Även en enkel begravning kostar omkring 400.000 rubel. Bårhusen är fulla av obegravda kroppar. Det bör emellertid påpekas att det även i Förenta staterna finns över 36 miljoner personer som lever under existensminimum!

Will Hutton, ekonomisk redaktör på tidningen The Guardian Weekly, skrev nyligen en artikel om den problematiska situationen i Östeuropa under rubriken ”In i orons tidsålder”. Han förklarar där: ”Kommunismens sammanbrott och Rysslands tillbakagång till dess minsta omfattning sedan 1700-talet är händelser vars konsekvenser ännu inte till fullo kan överblickas.” Omkring 25 nybildade stater har ersatt det tidigare Sovjetimperiet. Hutton fortsätter: ”Det jubel med vilket kommunismens sammanbrott hälsades har nu övergått i en växande oro för framtiden. ... En utveckling hänemot ekonomisk och politisk anarki tycks alltmer sannolik — och Västeuropa måste räkna med att få en släng av sleven.”

Med tanke på dessa pessimistiska framtidsutsikter är det inte så underligt att Hutton avslutar sin artikel med orden: ”Världen behöver en bättre kompass än fagra ord om demokrati och fri företagsamhet — men det finns ingen.” Vart kan då världens nationer vända sig för att få hjälp att lösa sina problem? Nästa artikel besvarar den frågan.

[Ruta/Bild på sidan 10]

FN sedan år 1945

Varför har FN, som bildades år 1945, varit ur stånd att förhindra så många krig? Generalsekreteraren Boutros Boutros-Ghali sade i ett tal betitlat ”En agenda för fred”: ”Förenta nationerna har varit oförmöget att ta itu med många av dessa kriser på grund av alla de veton — sammanlagt 279 stycken — som inlagts i säkerhetsrådet, vilket tydligt vittnar om den splittring som kännetecknar denna period [det kalla kriget mellan kapitalistiska och kommunistiska stater].”

Innebär det att FN inte har försökt bevara freden nationerna emellan? Man har försökt, men till ett högt pris. Som det vidare sades i samma tal: ”Tretton fredsbevarande operationer genomfördes under åren 1945—1987, och sedan dess har ytterligare 13 igångsatts. Omkring 528.000 militärer, poliser och civila hade tjänat under Förenta nationernas flagga fram till januari 1992. Av dessa har över 800 personer från 43 länder förlorat livet i sin tjänst för världssamfundet. De sammanlagda kostnaderna för dessa operationer var år 1992 uppe i 8,3 miljarder dollar.”

[Bildkälla]

Stridsvagn och robotvapen: U.S. Army photo

[Ruta på sidan 11]

Televisionen

— fortbildare eller förförare?

År 1945 var det relativt få hem som hade TV. Den befann sig då fortfarande i sin barndom och fanns bara i svartvitt. I dag är TV-n en accepterad tidstjuv och inkräktare i så gott som alla hem i industriländerna och i varje by i utvecklingsländerna. Även om det finns en del program som är lärorika och uppbyggande, är de flesta moraliskt nedbrytande och vädjar till människors lägsta böjelser. Det stora utbudet av videofilmer har också gjort att pornografi och underhållningsvåld har kommit att bli ytterligare en spik i anständighetens och den goda moralens likkista.

[Bild på sidan 9]

Krig, sådana som det i Vietnam, har skördat mer än 20 miljoner dödsoffer sedan år 1945

[Bildkälla på sidan 8]

Patrick Frilet/Sipa Press

[Bildkälla på sidan 8]

Luc Delahaye/ Sipa Press