Bibelns syn

Din roll i dina böner

PÅ EN bergssluttning, med utsikt över staden, stannar den belägrade kungen till en stund för att betrakta sitt storslagna palats och huvudstaden som breder ut sig inför hans ögon och för att begrunda den dystra belägenhet som hans hushåll befinner sig i. En stor armé har församlats i söder och marscherar nu mot staden. Högt uppsatta regeringstjänstemän har lämnat honom, och den allmänna opinionen har svängt till förmån för upprorsmakarna. Missmodig ber kungen en bön till Gud. Eftersom han har stark tro, ökar hans förtröstan på att Gud skall höra hans vädjan och kullkasta konspiratörernas planer. Sedan vänder han sig bort från sin praktfulla stad och går nerför berget och fortsätter norrut i riktning mot vildmarken på andra sidan floden. Vad mer kan han göra? Saken ligger nu i Guds händer.

På liknande sätt vänder sig ödmjuka troende i vår tid till Gud i bön under tider av svårigheter i den trösterika förvissningen om att Bibeln inte bara ger klara riktlinjer för hur vi skall be, utan också uppenbarar att Jehova Gud är den ”som hör bön”. (Psalm 65:2) Vi försäkras om att alla som uppriktigt söker Gud kommer att finna ett lyssnande öra.

Men är tro och bön tillräckligt? Vilken roll spelar vi själva i fråga om vilket svar vi får på våra böner?

Hur kan vi bidra till ett positivt svar?

Den kung som nämndes i inledningen var kung David i det forntida Israel. Ställd inför en sammansvärjning av sin konspirerande son Absalom och sin hycklande rådgivare Ahitofel valde han att fly från Jerusalem och finna sin tillflykt i den befästa staden Mahanajim i vildmarken på Jordanflodens östra sida. Han var antagligen tyngd av besvikelse, nedstämdhet och ångest, när han vädjade till Jehova i en bön och sade: ”Gör Ahitofels råd till dårskap, det ber jag dig, o Jehova!” (2 Samuelsboken 15:11—15, 30, 31) Men David gjorde mer än att be. Han bidrog på ett positivt sätt till att hans bön besvarades på ett för honom gynnsamt sätt. Hur då?

Han började bidra till det långt innan han mötte dessa svårigheter. David hade under många år, redan innan han var kung, bevisat sig vara en lojal tillbedjare av Jehova. (1 Samuelsboken 16:12, 13; Apostlagärningarna 13:22) Han kom in i ett förtroligt förhållande till Gud. Därför kunde David, när han utsattes för prövningar, ha tro på att Jehova skulle höra hans bön och besvara den på ett passande sätt.

Det är på samma sätt i våra dagar. Att vi regelbundet följer Bibelns råd och anvisningar och gör detta till ett levnadsmönster är ofta det som främst bidrar till att vi får det svar vi får på våra böner. Genom att lojalt hålla fast vid de principer Gud har gett uppnår vi ett nära förhållande till honom. Denna närhet till Gud och detta livsmönster av tro bör finnas där innan prövningarna börjar. Det skulle kunna liknas vid en hållfast grund som man skall bygga ett hus på; grunden måste finnas där innan byggnadens hela tyngd läggs på den. Vi kan alltså — redan nu, innan prövningar drabbar oss — bidra till att många av våra böner besvaras på ett för oss gynnsamt sätt.

Var aktiv!

Även om det är riktigt att Davids förhållande till Gud hade stor betydelse, insåg David dessutom att han inte kunde vara en som passivt såg på, en som bara betraktade vad som hände efter hans bön. Tvärtom intog David en aktiv roll, vilket kommer klart till synes i det visa handlingssätt som han följde efter sin bön.

Bland Davids lojala vänner fanns det en arkit vid namn Husaj. När kungen flydde, mötte Husaj honom på Olivberget. Fastän Husaj önskade följa med kungen i landsflykt, underordnade han sig Davids enträgna begäran att han skulle stanna kvar i staden. Han skulle spela lojal mot Absalom, försöka omintetgöra den trolöse rådgivaren Ahitofels råd och hålla David underrättad om vad som hände. (2 Samuelsboken 15:32—37) Det gick som man hoppades — Husaj lyckades vinna Absaloms förtroende. Nu kunde Jehova ingripa.

Den genialiske, men bedräglige, Ahitofel kom nu med en briljant idé. Han bad Absalom om att få 12.000 man för att sätta efter David redan samma natt, medan denne fortfarande var på flykt, oorganiserad och sårbar — sannerligen ett dödsbringande slag som skulle vara avgörande för en framgångsrik revolution! Men till mångas förvåning sökte Absalom råd från Husaj om saken. Husaj gav Absalom rådet att ta sig tid till att samla ihop en förkrossande styrka av män som Absalom själv, och ingen annan, skulle föra befälet över. Genom Jehovas vägledning blev Husajs förslag godtaget. Ahitofel, som tydligtvis insåg att man skulle lida ett säkert nederlag om man följde Husajs råd, återvände till sitt hem och begick självmord. — 2 Samuelsboken 17:1—14, 23.

Det rådde inget tvivel om att Jehova hade besvarat Davids bön — alldeles som denne hade bett. Davids föredöme i att handla i enlighet med sin bön utgör en värdefull lektion för alla som genom bönen söker Guds hjälp.

Jehova kommer att göra sin del

Det är riktigt att Jesus lärde sina efterföljare att be om dagligt bröd och att han lovade att om de satte Guds intressen främst, skulle Gud se till deras behov. (Matteus 6:11, 33) Men om någon till exempel är arbetslös, måste han handla i enlighet med sina böner om att få livets uppehälle genom att göra allt han kan för att finna eller skapa ett arbete.

Oavsett vad våra böner handlar om, varierar våra möjligheter att påverka utgången en hel del. Det finns tillfällen då vi kan göra mycket, och det finns tillfällen då vi inte kan göra särskilt mycket, om vi över huvud taget kan göra något alls. Det viktiga är inte vad vi kan eller inte kan göra för att påverka utgången, utan det viktiga är att vi gör vårt bästa.

Vi kan vara övertygade om att Jehova känner till våra omständigheter och förmågor. Han inser till fullo vad som är möjligt för oss att göra, och han skulle aldrig kräva mer av oss än vi kan göra. Vare sig vi kan göra en hel del eller mycket lite, kan Jehova kompensera varje brist. Han värdesätter och stöder våra ansträngningar och kommer att arbeta i enlighet med dem för att åstadkomma det bästa resultatet för alla berörda. — Psalm 3:3—7.

Mitt i alla svårigheter kunde kung David med förtröstan säga: ”Räddning tillhör Jehova. Din välsignelse är över ditt folk.” (Psalm 3:8) Må vår tillit till Jehovas kraft och förmåga, tillsammans med vår egen insats, vare sig den är stor eller liten, leda till att våra böner besvaras på ett för oss gynnsamt sätt.