Från våra läsare

En soldat som blev kristen  Mina ögon fylldes av tårar när jag läste artikeln ”Utbildad till att döda — erbjuder nu hopp om liv”. (8 september 1994) En palestinsk kvinna som kallar en jude för ”broder” — det är bara inom Jehovas organisation som man kan finna en sådan endräkt!

K. T. O., Malaysia

Din chop  Tack för den intressanta artikeln ”Underteckna med din chop”. (22 maj 1994) Min make och jag studerar Bibeln med en buddhistmunk från Taiwan. Han sade genast att artikeln är korrekt! Sedan skrev han till sin mor i Taiwan och lät henne skicka en chop med vårt namn ingraverat. Vi blev verkligen stormförtjusta!

K. J., Förenta staterna

Långtråkighet  Jag har just läst artikelserien ”Är ditt liv långtråkigt? Gör något åt det!” (22 januari 1995), och jag måste få berätta för er hur mycket det har hjälpt mig. Jag har aldrig tänkt på mig själv som uttråkad, men på grund av mina enformiga rutiner var jag mycket otillfredsställd med livet. Artiklarna fick mig att se saker och ting i ett helt nytt ljus.

S. V., Förenta staterna

Kanarieöarna  Efter att ha läst artikeln ”Kanarieöarna — behagligt klimat, fascinerande naturscenerier”, i numret för 22 november 1994, skulle jag vilja uttrycka min uppskattning av denna och liknande artiklar i Vakna! De ökar vår medvetenhet om och vår uppskattning av vår underbara jord och Jehovas variationsrika skapelse. Tack för att ni tar oss med på sådana här spännande ”resor”.

D. G., Förenta staterna

Missionärer  Jag uppskattade mycket er utmärkta serie ”Missionärer — Ljusets eller mörkrets verktyg?”, särskilt del 6: ”Att göra sanna lärjungar i våra dagar”. (22 december 1994) Vår församling har dragit stor nytta av att samarbeta med ett missionärspar som fått utbildning vid Gileadskolan. Deras visa råd och nit har påverkat mig till att välja heltidstjänsten som min levnadsbana.

J. K., Botswana

Motstånd mot nazismen  Jag blev rörd av artikeln ”Vi stödde inte Hitlers krig”. (22 oktober 1994) Artikeln innehöll en återgivning av den högtidliga förklaring som sex österrikiska biskopar gjorde för att stödja nazismen. En av dessa biskopar konfirmerade mig år 1928, när jag var en ung jesuitstuderande. Jag skrattar när jag tänker på att en sådan ”konfirmation” skulle komma genom en som inte själv visste hur man skulle stå fast i den kristna tron! Kriget gjorde slut på mina kontakter med katolska kyrkan, och jag lämnade också mitt hemland. Även om jag försökte motstå kriget på mitt eget sätt, så hade jag inte den karaktärsstyrka och det mod som familjen Wohlfart hade. Jag kan fortfarande komma ihåg två Jehovas vittnen som vägrade att bära vapen. De blev omedelbart dödade. Jag beundrar sådana.

P. K., Chile

Ungdomar frågar  Tack för artikeln ”Ungdomar frågar: Hur kan jag klä mig bättre?” (22 januari 1995) Den fick mig att sätta i gång med att ordna upp min proppfulla garderob. Trots att jag hade mängder med kläder, hade jag problem varenda dag med att hitta något att ta på mig. Men tack vare era användbara tips är det nu mycket lättare att göra det.

T. B., Hawaii

Tack för de utmärkta tankar som kom fram i artiklarna ”Ungdomar frågar: Modeflugor — Vari ligger lockelsen?” och ”Ungdomar frågar: Modeflugor — Är det något för mig?” (22 november och 8 december 1994) Som kristen äldste erkänner jag att det inte alltid är så lätt att undvika att tvinga på andra sina egna normer. Men era formuleringar, som ”att man tar hänsyn till andras känslor och åsikter” och ”att man undviker att klä sig och uppföra sig på ett sätt som andra kan betrakta som extremt”, gick verkligen till hjärtat.

D. Č., Kroatien