Högsta domstolen i Canada stärker föräldrars rättigheter

FRÅN VAKNA!:S KORRESPONDENT I CANADA

NÄR ditt barn drabbas av allvarliga medicinska problem, känner du som kärleksfull förälder helt naturligt ängslan och oro. Hur lugnande och skönt är det då inte för dig, när ansvarskännande och medkännande läkare respekterar ditt val av behandling! Men situationer uppstår då läkare handlar egenmäktigt och föräldrars önskemål ignoreras. Det leder mycket ofta till traumatiska upplevelser.

I Canada finns en lag om vård av unga som tillåter att myndigheterna tvångsomhändertar barn. Fyra provinser tillåter att myndigheterna åsidosätter föräldrarnas val utan domstolsförhandling. Detta väcker frågor som är viktiga för alla föräldrar och barn. Vad har föräldrarna rätt att besluta om? Hur bör man handla för att tillförsäkra föräldrar och barn grundläggande rättigheter, om myndigheterna väljer att sätta sig över föräldrarnas beslut? Skyddar grundlagen föräldrars rätt att fatta beslut?

En artikel som publicerades i The Toronto Star för 3 mars 1995 sammanfattar de här frågorna när den redogör för ett mål som gällde en för tidigt född flicka som föddes år 1983. Hennes föräldrar är Jehovas vittnen. ”[De] accepterade nästan all medicinsk behandling, men invände mot blodtransfusioner. Läkarna begärde ett domstolsbeslut. Domaren gav Children’s Aid Society [ett barnomsorgsorgan] vårdnaden. Man gav inte barnet något blod förrän efter tre veckor, och då endast som en förberedelse inför en valfri ögonundersökning och eventuell ögonoperation. Föräldrarna överklagade ända upp i Högsta domstolen.”

Dom avkunnades den 27 januari 1995, och även om Högsta domstolen inte ogillade det beslut som hade fattats år 1983, gavs det riktlinjer av fem av de nio domarna för att förhindra övergrepp från myndigheternas sida. Domstolens beslut stärker föräldrars rättigheter att fatta beslut angående medicinsk behandling för sina barn.

När domstolen begrundade frågan om föräldrars rätt att fatta beslut, tog den särskilt hänsyn till den religionsfrihet som garanteras i Canadian Charter of Rights and Freedoms (den kanadensiska deklarationen för rättigheter och friheter). Domare Gerard La Forest, som representerade de fem domarna som utgjorde majoritet, sade: ”Föräldrars rätt att uppfostra sina barn enligt sina religiösa trosuppfattningar, inbegripet valet av medicinska och andra behandlingsmetoder, är en i lika hög grad grundläggande aspekt av religionsfriheten.”

Det här är första gången som Canadas högsta domstol har fastställt att religionsfriheten enligt Charter inbegriper föräldrars rätt att välja medicinsk behandling för sina barn. Domare La Forest klargjorde den här principen, när han sade: ”Detta betyder inte att myndigheterna inte kan ingripa när de anser det nödvändigt för att skydda barnets självbestämmande eller hälsa. Men ett sådant ingripande måste vara berättigat. Med andra ord: föräldrars rätt att fatta beslut måste få det skydd som garanteras i Charter, så att myndigheters ingripande på lämpligt sätt övervakas av domstolarna och endast tillåts när det överensstämmer med de grundläggande värderingarna i Charter.”

Domare La Forest underströk behovet av att fastställa det berättigade i att ingripa i föräldrars rätt att fatta beslut, när han kommenterade de uttalanden som två av hans meddomare hade gjort: ”Några av deras uttalanden kan tolkas så att de stöder att en förälders rättigheter kan ignoreras bara därför att en läkare anser det nödvändigt. Jag skulle bli mycket upprörd, om en läkare kunde åsidosätta en förälders synpunkter utan att kunna bevisa nödvändigheten i det.”

Föräldrars rätt att fatta beslut angående medicinsk behandling betraktades som en konstitutionell rättighet i Canadian Charter of Rights and Freedoms. Bestämda anvisningar sändes därför ut till barnavårdsmyndigheter och domare. De måste iaktta försiktighet och visa tillbörlig respekt för föräldrars rättigheter. Ansvarskännande läkare kommer också att välkomna dessa riktlinjer, därför att de stöder föräldrars rättigheter att välja förnuftiga medicinska alternativ, inbegripet blodfri medicinsk behandling för sina barn.

Med tanke på den aktuella debatten angående blodtransfusioner och deras kända risker, däribland aids, förstår man mycket väl domare La Forests kommentar, när han tillade: ”Den oro som den överklagande parten gav uttryck åt under det senaste överklagandet väcker den mer allmänna frågan om hur lämpligt det är att fullfölja behandlingar där den medicinska nyttan är starkt ifrågasatt. ... Men det medicinska bevismaterialet som presenterades år 1983 ... tillåter oss inte att ifrågasätta nödvändigheten av blodtransfusionen, trots att somliga i efterhand kan vara frestade att göra det. Detta överklagande påminner oss emellertid om nödvändigheten av att iaktta försiktighet, när man åsidosätter föräldrarnas vägran.” — Kursiverat av oss.

I den tidigare omnämnda artikeln i The Toronto Star sades det avslutningsvis: ”Vad har uppnåtts genom Högsta domstolens beslut? För det första har läkare, föräldrar, socialarbetare och domare nu riktlinjer att följa när föräldrar och läkare har skilda åsikter. För det andra bör den uppmärksamhet som medicinska alternativ har fått öppna dörren till större flexibilitet, när det gäller frågan om att ge blodtransfusion i en tid då fler och fler blodfria alternativ utvecklas och görs tillgängliga. För det tredje måste man, när man beslutar att försöka upphäva föräldrarnas beslut, göra en rättvis prövning av fallet i domstol, varvid det åligger myndigheter och läkare att bevisa nödvändigheten av det tänkta ingripandet.”

Läkare, domare och föräldrar i andra länder kommer utan tvivel att ha nytta av de riktlinjer som gavs av domarmajoriteten i Canadas högsta domstol. Förhoppningen är att läkare överallt kommer att fortsätta att ge medicinsk vård på ett sätt som vittnar om medkänsla och om respekt för både barns och föräldrars rättigheter.