Sexuella trakasserier — ett globalt problem

ARBETET hade blivit en mardröm för Rena Weeks, en ung sekreterare. Den advokatbyrå som hon var anställd hos hade visserligen ett fint namn och kontor i över tjugo länder, men hon arbetade för en man som, enligt hennes egen utsago, jämt och ständigt rörde vid henne och tafsade på henne. Hans förödmjukande närmanden åtföljdes också av plumpa och oanständiga kommentarer.

För en del år sedan skulle en kvinna i den här situationen knappast ha haft någon utväg — utom möjligen att säga upp sig. ”Hennes ord står mot hans”, skulle företagsledningen förmodligen ha sagt. Och även de som kanske trodde på kvinnan skulle förmodligen ha ryckt på axlarna och sagt: ”Än sen då?” Men tiderna har förändrats. Rena Weeks blev inte bara arg på sin chef och slutade. Hon stämde honom.

En amerikansk jury tilldömde henne 50.000 dollar som ersättning för psykiska lidanden samt 225.000 dollar i skadestånd från sin tidigare chef. Dessutom ålade juryn advokatfirman att betala den svindlande summan 6,9 miljoner dollar i skadestånd för att man inte hade gjort något åt problemet — en dom som väckte stor uppmärksamhet bland företag och advokatbyråer i hela världen.

Fallet Weeks är inte alls någon isolerad händelse. Nyligen avgjordes en annan process, där en stor amerikansk lågprisvaruhuskedja var inblandad. En anställd, Peggy Kimzey, hävdade att hennes arbetsledare vid upprepade tillfällen hade kommit med grova sexuella anspelningar. År 1993 sade Peggy Kimzey upp sig från sitt arbete och stämde sin arbetsgivare. Hon tilldömdes 35.000 dollar i skadestånd för ärekränkning och känslomässigt lidande samt en symbolisk summa på 1 dollar som ersättning för förlorad arbetsinkomst. Juryn fastslog också att hennes förre arbetsgivare hade skapat en otrivsam arbetsmiljö genom att tolerera trakasserierna. Vad blev domen? Femtio miljoner dollar i skadestånd!

”Processer angående sexuella trakasserier har blivit rena epidemin”, skriver tidskriften Men’s Health och tillägger: ”År 1990 handlade EEOC [Equal Employment Opportunity Commission] 6.127 sådana fall; förra året [1993] hade antalet nära nog fördubblats och var uppe i 11.908.”

Maktmissbruk

Även om sådana svindlande skadeståndsbelopp som de ovan nämnda skapar stora rubriker i pressen, är sanningen den att mycket få fall någonsin dras inför rätta. De flesta offer lider i tysthet — som brickor i ett osmakligt och skrämmande maktspel som försiggår på kontor, på gator, på bussar, på lunchbarer och i fabriker. Ibland är det fråga om regelrätta våldtäktsförsök, men i de flesta fall rör det sig om mer försåtliga, men ändå oblyga och kränkande, handlingar — oönskade eller otillbörliga beröringar, oanständiga kommentarer, fräcka och provocerande blickar.

Somliga menar att sådana beteenden inte kan betraktas som trakasserier, utan bara är ett tafatt försök från vissa mäns sida att väcka uppmärksamhet hos det motsatta könet. Många, till exempel författarinnan Martha Langelan, tillbakavisar emellertid alla sådana försök att ursäkta anstötliga beteenden. Hon skriver: ”Det är inte fråga om någon klumpig uppvaktning eller ohyfsad uppvaktning eller skämtsam uppvaktning eller ’missförstådd’ uppvaktning. Avsikten med sådana beteenden är inte att behaga kvinnor; de har en helt annan funktion. I likhet med våldtäkter har sexuella trakasserier till syfte att tvinga kvinnor till underkastelse, inte att charma dem. ... De är ett sätt för männen att visa sin makt.” Ja, ofta är sådana övergrepp bara ett av de många grymma sätt på vilka ”människa har haft makt över människa till hennes skada”. — Predikaren 8:9; jämför Predikaren 4:1.

Kvinnor som blir utsatta för sexuella trakasserier reagerar vanligtvis inte positivt, utan upplever känslor som kan variera från avsmak och vrede till depression och förödmjukelse. En kvinna säger: ”Jag blev helt knäckt. Jag förlorade min tillit till andra människor, mitt självförtroende, min självaktning och mina yrkesambitioner. Min personlighet förändrades drastiskt. Tidigare var jag glad och sorglös, men nu blev jag bitter, tillbakadragen och uppfylld av skamkänslor.” När förövaren är en arbetsgivare eller någon annan överordnad, upplevs i regel trakasserierna som särskilt obehagliga och motbjudande.

Det är därför inte förvånande att domstolarna nu har börjat straffa gärningsmännen och ge offren gottgörelse. Sedan USA:s högsta domstol för en tid sedan fastslog att sådana övergrepp är att betrakta som en kränkning av de medborgerliga rättigheterna, har domstolar vid upprepade tillfällen förklarat att arbetsgivaren enligt lag är skyldig att se till att arbetsmiljön inte är ”fientlig eller anstötlig”.

Företag som tolererar sexuella trakasserier kan få vidkännas sämre moral bland de anställda, högre frånvaro, lägre produktivitet och ökad personalomsättning — för att inte tala om den ekonomiska katastrof som det skulle innebära om offret bestämde sig för att stämma sin arbetsgivare.

Hur vanligt är det?

Hur vanligt är det egentligen med sexuella trakasserier på arbetsplatsen? Undersökningar visar att över hälften av alla förvärvsarbetande kvinnor i USA har utsatts för sådana övergrepp. Som en källa uttrycker det: ”Sexuella trakasserier är ett utbrett problem. De drabbar kvinnor i alla yrken, från servitriser till företagsledare. Det förekommer på alla nivåer i företagshierarkin och inom alla branscher och näringsgrenar.” Men problemet är ingalunda begränsat till USA. I boken Shockwaves: The Global Impact of Sexual Harassment tar Susan L. Webb upp en del aktuella siffror från olika delar av världen:a

CANADA: ”Enligt en undersökning uppger 4 kvinnor av 10 att de utsatts för sexuella trakasserier på arbetsplatsen.”

JAPAN: ”En undersökning som utfördes i augusti 1991 visade att 70 procent av de kvinnor som svarade på enkäten” blev trakasserade på arbetsplatsen. ”Nittio procent sade att de utsattes för sexuella trakasserier på väg till och från arbetet.”

ÖSTERRIKE: ”En undersökning från år 1986 visade att närmare 31 procent av de tillfrågade kvinnorna uppgav att de utsatts för allvarliga trakasserier.”

FRANKRIKE: ”I en undersökning som utfördes år 1991 ... sade 21 procent av de 1.300 kvinnor som deltog i enkäten att de personligen hade blivit utsatta för sexuella trakasserier.”

NEDERLÄNDERNA: En undersökning visade att ”58 procent av de tillfrågade kvinnorna sade att de personligen hade utsatts för sexuella trakasserier”.

Ett tidstecken

Sexuella närmanden och trakasserier på arbetsplatsen är naturligtvis inget nytt. Kvinnor — och ibland även män — blev utsatta för sådana övergrepp redan på Bibelns tid. (1 Moseboken 39:7, 8; Rut 2:8, 9, 15) Men i dag tycks sådana problem vara vanligare än någonsin. Hur kan det komma sig?

En viktig faktor i sammanhanget är att kvinnor på senare år har trätt ut i arbetslivet i en omfattning som saknar motstycke. Följden har blivit att allt fler kvinnor ställs inför situationer där sådana övergrepp kan inträffa. Något som är ännu viktigare är emellertid vad Bibeln har förutsagt för hundratals år sedan: ”Det skall du veta, att i de sista dagarna blir tiden svår. Då kommer människorna att tänka bara på sig själva och på pengar; de blir skrytsamma, högmodiga, fräcka, ... kärlekslösa, oförsonliga, fulla av förtal, obehärskade, våldsamma.” (2 Timoteus 3:1—3, 1981 års svenska översättning) Att sexuella trakasserier är så vanligt förekommande är bara ett av många talande bevis för att dessa ord uppfylls i våra dagar. Intressant nog konstaterar tidskriften Men’s Health: ”Den ökade förekomsten av sexuella trakasserier har åtföljts av ett häpnadsväckande förfall när det gäller vanlig enkel hövlighet. Bristen på hyfs kommer till synes överallt.”

Den ökade förekomsten av sexuella trakasserier är också en återspegling av ”den nya moralen”, som svepte fram över världen på 1960-talet. Man övergav traditionella normer och värderingar, och resultatet har blivit en upprörande ringaktning för andras känslor och rättigheter. Men vad orsaken än är, är sexuella trakasserier en grym verklighet på många arbetsplatser. Vad kan män och kvinnor göra för att skydda sig? Kommer det någonsin att bli slut på sådana trakasserier?

[Fotnoter]

[Ruta på sidan 4]

Sexuella övergrepp — myter och fakta

Myt: Rapporterna om sexuella trakasserier är kraftigt överdrivna. Det är bara en modenyck, en hysteri som medierna piskar upp.

Fakta: På det hela taget har en kvinna föga att vinna och mycket att förlora på att anmäla sexuella trakasserier. I själva verket är det bara en minoritet av kvinnorna (22 procent, enligt en undersökning) som över huvud taget talar om för någon att de har utsatts för trakasserier. Rädsla, förlägenhet, skuldkänslor, osäkerhet och okunnighet om sina medborgerliga rättigheter får många kvinnor att hålla tyst. Många experter tror därför att problemet är kraftigt underskattat!

Myt: De flesta kvinnor tycker om den här typen av uppmärksamhet. De som påstår att de har blivit trakasserade är bara överkänsliga.

Fakta: De undersökningar som gjorts visar genomgående att kvinnor känner sig kränkta över sådan behandling. I en enkät sade ”över två femtedelar av kvinnorna att de kände äckel och avsky, och omkring en tredjedel sade att de blev arga”. Andra uppgav att de kände sig oroliga, sårade och deprimerade.

Myt: Män trakasseras lika mycket som kvinnor.

Fakta: Forskare vid National Association of Working Women i USA skriver i en rapport att ”cirka 90 procent av fallen gäller män som har trakasserat kvinnor, 9 procent gäller trakasserier mot personer av samma kön ... , och endast 1 procent gäller kvinnor som har trakasserat män”.

[Bild på sidan 5]

Sexuella trakasserier handlar inte bara om sex