”Waltzing Matilda”
FRÅN VAKNA!:S KORRESPONDENT I AUSTRALIEN
DEN australiska sången ”Waltzing Matilda” (Valsa Matilda) är känd över hela världen. Intresset för sången fick ett plötsligt uppsving den 6 april 1995, då det var på dagen hundra år sedan den första gången framfördes offentligt.
Hur kom det sig att en enkel ballad med en något kryptisk text blev så populär, inte bara över hela Australien, utan även i många andra länder runt om i världen? Det finns motstridiga redogörelser om sångens exakta ursprung. Den allmänna meningen är dock att upphovsmannen till texten var A. B. (Banjo) Paterson, vars dikter blev storsäljare i Australien i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet.
Ordalydelsen i ”Waltzing Matilda” varierar, men berättelsen handlar helt klart om en ”swagman”, dvs. en luffare. En ”swag” är ett bylte med personliga tillhörigheter, och en ”swagman” bär detta bylte när han vandrar omkring. I den här visan har luffaren slagit läger vid ett litet tillflöde till en flod, som i Australiens vildmarksområden kallas ”billabong”. Medan luffaren kokar sitt tevatten i en kittel, en ”billy”, över lägerelden, kommer ett välgött får ner till vattensamlingen för att dricka. Luffaren fångar fåret, slaktar det och lägger djurkroppen i sin ”tucker-bag”, en väska som han använde för att bära med sig proviant. Så snart han hade gjort detta, kom boskapsägaren, en ”squatter” som också ägde marken, ridande fram till honom. (En squatter var en jordbrukare som hade fått rätt till ett landområde genom ”squatting”, dvs. genom att bebo och bruka det. Efter någon tid kunde han få sina vidsträckta marker registrerade.) Med den här boskapsägaren kom också tre ”troopers”, dvs. ridande poliser. När den olycklige luffaren anklagas för att ha stulit fåret och utan tvivel ställs inför hotet om fängelsestraff eller något ännu värre, rusar han upp, hoppar i vattnet och drunknar.
Varför har den här osannolika berättelsen blivit så omtyckt? En förklaring ger Bruce Elder i sin inledning till Rex Newells bok Favourite Poems of Banjo Paterson. Han menar att sången förklarar hur australier vill uppfatta sig själva: ”Det är mycket mer än en berättelse om en luffare som stjäl ett får. Det är ett uttryck för vårt ogillande av översitteri och myndighetspersoner. Luffaren symboliserar vilken som helst australier som någon gång velat skratta en lägre tjänsteman rakt i ansiktet. ... Det är bättre att hoppa i vattnet än att låta sådana människor behärska vårt liv.” Vad orsaken än är till populariteten, så har ”Waltzing Matilda” varit en australisk inofficiell nationalsång i mer än 100 år.
Vad betyder ”Waltzing Matilda”?
Sången har fyra verser. Efter varje grupp om fyra versrader följer en refräng som börjar så här:
Waltzing Matilda, Waltzing Matilda,
You’ll come a-waltzing Matilda with me.
Därefter följer två rader som upprepar det som har beskrivits i tredje och fjärde versraden. Sången har fått sitt namn efter refrängen.
Det råder ovisshet och till och med oenighet beträffande exakt vad en ”matilda” är och vem som ”valsar”. Den enkla förklaring som några forskare ger verkar vara den mest tillfredsställande. En skribent säger: ”Paterson var ... fascinerad av luffarna som strövade från den ena gården till den andra, bärande på alla sina ägodelar i ett hoprullat bylte över axeln. Han tyckte om det vardagsspråk som dessa luffare använde. Att bära ett bylte omtalades som att ’valsa Matilda’.”
Den kortfattade definitionen av ”waltzing matilda”, som Sydney May anger i sin bok The Story of ”Waltzing Matilda”, lyder: ”Kläderna och de personliga tillhörigheterna rullades ihop hårt och lindades sedan in i den ovikta filten. Filten knöts sedan ihop i vardera änden av den hårt packade mittdelen och bars runt halsen med filtändarna hängande på var sin sida om bröstet, och en hand höll fast i ena änden.”
”Matildas” rykte breder ut sig
Sydney May konstaterar att det var fartygstransporterna av australiska trupper till andra länder under första och andra världskriget som gav sången ”Waltzing Matilda” sådan popularitet utanför hemlandet. Han ger dessa exempel: ”År 1941 spelade kaféorkestrar i Tel Aviv den så fort en australier kom in i kaféet; Nionde divisionen sjöng den då de gick in i Bardiya i Libyen efter att ha återerövrat staden; år 1917 hände det att ett australiskt krigsfartyg som anslöt sig till en engelsk flottstyrka välkomnades av flaggskeppets orkester, som spelade ’Waltzing Matilda’, och innan en australier börjar ett radioprogram som sänds till andra länder spelas denna melodi.” Bland de mest prestigefyllda tillfällen då sången spelades var under högtidsparaderna med kröningskontingenten av australiska trupper utanför Buckingham Palace i London veckan innan drottning Elizabeth II kröntes.
Ett intressant tidningsreportage ger också en uppfattning om hur populär ”Waltzing Matilda” var i olika samhällsklasser. Tidningsreportaget lyder: ”En kväll efter det att [Australiens premiärminister] Menzies hade intagit en måltid på Chequers tillsammans med [Storbritanniens premiärminister] Churchill och den franske ledaren general de Gaulle förflyttade de sig till ett av de andra rummen. Sir Winston Churchill gjorde ett tecken, och en skiva med ’Waltzing Matilda’ spelades. Sjungande med all kraft och nästan dansande omkring i rummet stannade han för att säga till generalen: ’Det här är en av de finaste sångerna i världen.’”
Som ytterligare bevis på ”Matildas” popularitet skriver Richard Magoffin i sin bok Waltzing Matilda—The Story Behind the Legend: ”Under andra världskriget fördes sången ... ännu längre ut över jorden, till varje plats som de australiska soldaterna skickades till. Det var en sång som lätt framkallade minnen från hemlandet och lätt identifierades som australisk.” Han citerar också filmproducenten Kramer, som valde ”Waltzing Matilda” som ledmotiv i filmen ”På stranden”. Kramer sade: ”Det här är en förvånansvärt mångsidig sång, Den kan spelas som folksång, marsch, ballad eller något annat, och vi har använt den på ett dussintal olika sätt i filmen ’På stranden’. Det var nästan stundens ingivelse som gjorde att jag bestämde mig för att ’Waltzing Matilda’ skulle bli musikaliskt ledmotiv i filmen.”
Förmedlar den något budskap?
En del tror att Banjo Paterson förmedlade ett budskap till dem som läste och sjöng hans sång. William Power skrev en artikel i Yale Review i USA och uttryckte några rannsakande tankar som har att göra med det budskap som sången möjligen kan innehålla. Även om alla tydligen inte delar hans uppfattningar, utgör hans kommentarer en passande avslutning på den här korta granskningen av ”Waltzing Matilda”. Han skrev:
”Befolkningen i Australien har tvingats kämpa inte bara med naturkrafterna, utan också med den mänskliga naturens fel och brister. ... Dessa spänningar kommer till uttryck i ’Waltzing Matilda’, där antagonisterna är de två ytterlighetstyperna boskapsägaren och luffaren. I en sådan konflikt skulle de flesta förklara att boskapsägaren förtjänar att vinna. Australiens ekonomi beror till stor del på hans skicklighet som får- eller boskapsuppfödare. Han arbetar hårt, är ansvarskännande och modig. Om han saknade någon av de egenskaper som vi förknippar med nybyggare, skulle han inte ha någon framgång som boskapsägare. ... Luffaren är också en människa. ... Han är också en del av samhället. Några få luffare avancerade till att bli boskapsägare, medan ett något större antal fick nöja sig med att bli jordbrukare, mekaniker eller affärsmän; andra förblev jordlösa och hemlösa till slutet av sina dagar och dog vid vandringsrutterna utan att bli begravda. Samhället kan kräva att boskapsägaren skall segra över luffaren, men luffarens rättigheter som människa får aldrig glömmas bort.”
Nu har det gått mer än 100 år sedan den här enkla balladen från vildmarken skrevs. Föga anade Banjo Paterson att hans tonsatta dikt skulle bli en sådan populär australisk sång.