Australiens ”sjungande torn”

FRÅN VAKNA!:S KORRESPONDENT I AUSTRALIEN

HANTVERKSSKICKLIGHET, teknik och vetenskap har ofta samverkat på musikens område när man tillverkat olika instrument av utsökt kvalitet. Men medan Antonio Stradivaris violiner och Theobald Böhms flöjter är välkända, är det majestätiska klockspelet tämligen obekant.

Vad är då ett klockspel, och hur spelas det? Vi skall ta reda på det och kanske öka vår uppskattning av klockspelsmusiken genom att besöka ett av världens största klockspel.

Ett kolossalt instrument

Klockspelet hör till världens största musikinstrument och är av gammalt datum. Det är vanligtvis placerat i ett klocktorn och har därför mycket passande kallats ett ”sjungande torn”. Klockspelet och klocktornet i Canberra, Australiens huvudstad, var en jubileumsgåva från Storbritanniens regering år 1963 till minne av att staden grundades och fick sitt namn 50 år tidigare. Klockspelet finns på Aspen Island, en ö mitt i den pittoreska sjön Lake Burley Griffin.

Det 50 meter höga klocktornet består av tre triangulära pelarliknande konstruktioner, som är förbundna med var sin sida av en liksidig triangel i mitten. Högt ovanför och upphängda mellan de tre ”pelarna” befinner sig våningarna som rymmer själva klockspelet.

Hissen i tornet tar oss upp till första våningen, där vi ser två stora klaviaturer, som påminner om orgelklaviaturer. Den första använder klockspelaren bara när han övar. Hammarna från den här klaviaturen slår bara an metallplattor.

Bakom övningsklaviaturen finns den egentliga klockspelsklaviaturen. Men det är inte fråga om någon vanlig klaviatur, utan en s.k. stockklaviatur med stora, runda ektangenter som är cirka två centimeter i diameter. Den övre tangentraden motsvarar de bekanta svarta tangenterna på ett piano eller en orgel. De skjuter ut nio centimeter, medan den undre raden (som motsvarar pianots vita tangenter) skjuter ut 17 centimeter. I motsats till en pianist eller organist använder klockspelaren inte fingrarna, utan spelar med knutna händer. Det är därför avståndet mellan tangenterna är stort — så att spelaren kan undvika att komma åt andra tangenter när han spelar.

En verkligt imponerande mekanism

Från huvudklaviaturen går trådar upp till våningen ovanför, och varje tangent i klaviaturen, som spänner över fyra och en halv oktaver, är förbunden med en separat ståltråd som är försedd med en speciell anordning för justering av spänningen. För att ta reda på vart alla de här trådarna leder tar vi hissen upp till nästa våning. Här hänger två imponerande, tunga klockor som väger cirka sex ton vardera. När vi sedan tittar upp mellan de här klockorna, ser vi ytterligare 51 klockor upphängda i rader ovanför. Längst upp hänger den minsta klockan som väger bara 7 kilo.

Alla klockorna är strategiskt placerade för att förhindra akustiska störningar, som ibland kan orsakas av dominerande övertoner hos någon av klockorna. Varje klocka, med sin metallkläpp på insidan, aktiveras av ståltråden som är förbunden med en av tangenterna i klaviaturen nedanför. Spänningen justeras exakt så att den passar varje klockspelares individuella anslag och även de rådande väderförhållandena.

Några intressanta fakta

Klockorna i Canberras klockspel göts i England av gjuterifirman John Taylor and Company och är utmärkta 1900-talsexempel på en gammal konstart. Klockornas melodier kan höras över sjöns vatten och till närliggande parker.

Det här klockspelet är inte det största i världen, men med sina 53 klockor kommer det högt upp på listan, eftersom de flesta klockspel har 23—48 klockor. Det största klockspelet finns i New York. Det har 74 klockor. Det har också världens största stämda klocka. Den klockan väger cirka 20 ton och har tonhöjden kontra-C, jämfört med klockspelet i Canberra med sitt kontra-fiss.

Låt oss nu njuta av en konsert som klockspelaren ger. Skall vi sätta oss i parken nedanför? Här kan vi inte bara höra den magnifika musiken från det ”sjungande tornet”, utan också njuta av skapelsens under som omger oss. Kvällens stillhet och klockorna från sin imponerande höjd uppe i tornet frambringar en nästan eterisk musik som fyller våra hjärtan med tacksamhet för den Guds gåva som musiken utgör.

[Bild på sidan 25]

Klockorna i tornet