Bibelns syn

Skall man frukta de döda?

NÄR man börjar tala om de döda, är det många människor som visar att det är ett ämne som de inte vill tala mera om. Några tycker inte bara att det är ett obehagligt ämne; de känner också fruktan. Det är därför inte ovanligt att man i olika kulturer runt om på jorden finner sedvänjor och ceremonier som har sin grund i fruktan för de döda. Låt oss, till exempel, undersöka sedvänjor som förekommer i Afrika söder om Sahara.

En kvinna i en stad i Västafrika kommer tydligt ihåg vad som hände efter det att en släkting dött. Hon berättar: ”En släkting gjorde regelbundet i ordning en tallrik med mat åt den som dött och ställde den i hans sovrum. När hon inte var i närheten åt jag upp maten. När min släkting kom tillbaka, blev hon mycket glad! Hon trodde att den döde hade fått godsakerna. Det här fortsatte en tid tills jag blev sjuk. Jag tappade matlusten och kunde inte få ner någon mat. Jag greps av panik! Många av mina släktingar drog slutsatsen att vår döde släkting låg bakom min sjukdom. De trodde att han måste vara vred på någon i familjen.”

I samma stad kan det vara så att om en familj förlorar en av sina tvillingar i döden, kommer ingen att i hemmet tala om den som dött. Om någon frågar efter den tvilling som dött, kommer familjen som sed är att svara: ”Han [eller hon] gick för att köpa salt.” De är helt övertygade om att den överlevande tvillingen kommer att dö, om man säger sanningen.

Tänk dig nu in i följande: En man som hade tre hustrur har dött. Dagen efter begravningen görs ett speciellt vitt klädesplagg till var och en av hustrurna. Samtidigt bygger man av trä och palmblad ett tvättrum i närheten av hemmet, där de här kvinnorna badar och sätter på sig det vita plagget. Förutom dem får ingen annan än en kvinna, som utsetts till att hjälpa dem, gå in i det här rummet. När kvinnorna kommer ut ur det här speciella tvättrummet, är deras ansikten beslöjade. Kvinnorna bär också som ”skydd” en sebe, ett halsband av rep. Den här ceremoniella tvättningen görs varje fredag och måndag under 100 dagar. Under den här perioden kan de inte ta emot något direkt från en man. Om en man vill ge dem något, måste han lägga det på marken eller på ett bord. Kvinnan plockar sedan upp det. Ingen tillåts sitta på eller sova i de här kvinnornas säng. När de lämnar hemmet måste de ha en särskild käpp med sig. De tror att den här käppen kommer att förhindra att deras döde man angriper dem. Om de inte följer de anvisningar som beskrivits här, tror de att den döde äkta mannen skulle kunna bli arg och skada dem.

Sådana upplevelser är vanliga i den här delen av världen. Men det här slaget av sedvänjor är inte unika för Afrika.

Fruktan för de döda är allmänt spridd

I en uppslagsbok, Encarta, sägs det följande om hur många människor betraktar sina döda förfäder: ”Avlidna släktingar ... anses ha blivit mäktiga andevarelser eller, i undantagsfall, uppnått ställningen som gudar. Den här uppfattningen grundar sig på tron att förfäderna är verksamma medlemmar av samhället som fortfarande är intresserade av det som händer deras levande släktingar. Dyrkan av förfäder är väl dokumenterad i västafrikanska samhällen ... , i Polynesien och Melanesien (på öarna Dobu och Manus), bland flera indoeuropeiska folk (förfäderna till dem som bor i Skandinavien och Tyskland) och speciellt i Kina och Japan. Man tror i allmänhet att förfäderna utövar stor makt, att de har speciella förmågor att påverka det som händer eller att övervaka sina levande släktingars välfärd. Ett av deras främsta intressen är att beskydda familjen. De anses vara medlare mellan den gud eller de gudar som är främst och människorna och kunna meddela sig med de levande genom drömmar och genom att göra dem besatta. Den känsla man har för dem är en blandning av fruktan och vördnad. Förfäderna kan kanske, om man inte bryr sig om dem, orsaka sjukdom och andra olyckor. Olika sätt som de levande kan stå i förbindelse med sina förfäder på är genom att blidka dem, genom bön och åkallan och genom att frambära offer.”

Ja, fruktan för de döda kan tära hårt på en familjs inkomst. Ofta fordrar komplicerade ceremonier mat och dryck, levande djur till offer och att de som är helt övertygade om att de döda skall fruktas klär sig i dyrbar dräkt.

Men befinner sig döda släktingar eller förfäder i en ställning som kräver fruktan och vördnad? Vad säger Guds ord, Bibeln?

Kan de döda skada dig?

Det kanske kan intressera dig att veta att Bibeln har en del att säga om tron att man måste frukta de döda. I Femte Moseboken nämns sedvänjor som är förbundna med fruktan för de döda. Där sägs det: ”Det får inte hos dig finnas någon som ... binder andra med en trollformel eller någon som rådfrågar ett spiritistiskt medium eller någon som har till yrke att förutsäga händelser eller någon som frågar de döda. Ty var och en som gör dessa ting är något avskyvärt för Jehova.” — 5 Moseboken 18:10—12.

Lägg märke till att Jehova Gud fördömer sådana ceremonier. Varför det? Därför att de är grundade på en lögn. När det gäller de döda är det först och främst en lögn att själen fortsätter att leva. I tidskriften The Straight Path sades det till exempel så här om vad som händer de döda: ”Döden är ingenting annat än själens hädanfärd. ... Graven är en förvaringsplats endast för kroppen, inte för själen.”

Bibeln instämmer inte i detta. I Hesekiel 18:4 kan man läsa: ”Se, alla själarna, se, de äro mina, såväl faderns själ som sonens själ, de äro mina; den själ, som syndar, hon skall dö.” (Åkeson) Guds ord framhåller också tydligt i Predikaren 9:5 vilket tillstånd de döda befinner sig i: ”De levande är medvetna om att de kommer att dö; men vad de döda beträffar, är de inte medvetna om någonting alls.” Det förklarar varför mat som lämnas åt den döde inte blir uppäten, om inte någon levande äter av den.

Bibeln lämnar oss likväl inte utan hopp, när det gäller dem som är i gravarna. De kan få liv igen! Bibeln talar om en ”uppståndelse”. (Johannes 5:28, 29; 11:25; Apostlagärningarna 24:15) Den kommer att äga rum vid Guds rätta tid. I väntan på den är de döda omedvetna i graven — de sover till dess tiden har kommit för Gud att ”väcka” dem. — Johannes 11:11—14; Psalm 13:3.

Vanligtvis känner människor fruktan för det okända. Exakt kunskap kan göra en person fri från vidskeplighet, som ju saknar all grund. Bibeln framför sanningen om deras tillstånd som befinner sig i graven. Enkelt uttryckt — du behöver inte frukta de döda! — Johannes 8:32.