En växande flyktingström

STÖRRE delen av människans historia har fläckats av krig, svältkatastrofer och förföljelse. Det har därför alltid funnits människor som varit i behov av asyl. De flesta länder i historien har beviljat behövande asyl.

Lagar som stadgade rätten till asyl förekom i forna tider bland aztekerna, assyrierna, grekerna, hebréerna, muslimerna och andra. Den grekiske filosofen Platon skrev för över 2.300 år sedan: ”Utlänningen, som är skild från sina landsmän och familjemedlemmar, bör bli föremål för större kärlek från både människors och gudars sida. Alla försiktighetsåtgärder måste därför vidtas, så att ingen orätt begås mot utlänningar.”

Nu på 1900-talet har antalet flyktingar ökat dramatiskt. I ett försök att bistå de 1,5 miljoner människor som fortfarande var på flykt efter andra världskriget bildade man år 1951 hjälporganisationen FN:s flyktingkommissariat (UNHCR). Man planerade att verksamheten skulle pågå i tre år, i tron att de flyktingar som fanns vid organisationens bildande snart skulle inlemmas i de samhällen där de hade fått asyl. Därefter var det meningen att den skulle upplösas.

Sedan dess har emellertid flyktingströmmen obevekligt fortsatt att växa. År 1975 fanns det 2,4 miljoner flyktingar i världen. År 1985 var siffran uppe i 10,5 miljoner. År 1995 hade antalet flyktingar som får skydd och hjälp av UNHCR ökat till 27,4 miljoner!

Många hade hoppats att slutet på det kalla kriget skulle bana väg för en lösning på den globala flyktingkrisen, men så blev det tyvärr inte. I stället har många av världens nationer splittrats på grund av etniska eller kulturella olikheter, vilket har lett till stridigheter. När krig sedan bröt ut, flydde människor för sitt liv, eftersom de visste att myndigheterna i hemlandet inte kunde eller ville skydda dem. År 1991 flydde närmare två miljoner irakier till angränsande länder. Sedan dess har uppskattningsvis 735.000 personer flytt från det tidigare Jugoslavien. Under inbördeskriget i Rwanda år 1994 tvingades mer än hälften av landets 7,3 miljoner invånare fly från sina hem. Cirka 2,1 miljoner rwandier tog sin tillflykt till närbelägna afrikanska länder.

Varför förvärras problemet?

Det är flera faktorer som bidrar till det växande flyktingproblemet. I somliga länder, till exempel Afghanistan och Somalia, har regeringen störtats, vilket har lett till att landets styrelse har råkat i händerna på väpnade miliser, som utan betänkligheter plundrar landsbygden och får invånarna att fly i vild panik.

På andra platser har konflikten sin grund i komplicerade etniska eller religiösa meningsskiljaktigheter, och de krigförandes främsta syfte är att driva civilbefolkningen på flykten. Beträffande kriget i det tidigare Jugoslavien sade en FN-representant beklagande i mitten av år 1995: ”Många människor har mycket svårt att förstå bakgrunden till detta krig — vilka som slåss och varför. Först sker en massflykt från den ena sidan, och tre veckor senare sker en massflykt från den andra sidan. Det är verkligen inte lätt att hänga med ens för människor som måste göra det.”

Högeffektiva moderna förintelsevapen — raketer, missiler, artilleri och liknande — ökar blodsutgjutelsen och trappar upp konflikten. Resultatet: Ännu fler flyktingar. På senare tid har cirka 80 procent av världens alla flyktingar flytt från u-länder till kringliggande länder som också är fattiga och illa rustade att ta hand om de asylsökande.

I många krigshärjade länder har bristen på livsmedel ytterligare förvärrat problemet. När människor svälter — kanske därför att hjälpsändningar hindras från att komma fram — tvingas de fly. The New York Times skriver: ”På platser som Afrikas horn har en kombination av torka och krig ödelagt landet till den grad att det inte längre kan livnära invånarna. Huruvida de hundratusentals som ger sig av därifrån flyr på grund av svält eller krig är en akademisk fråga.”

Miljontals ovälkomna

Även om rätten till asyl är en princip som hyllas av de flesta nationer, skapar det stora antalet flyktingar problem på många håll. En liknande situation uppstod i det forntida Egypten. När Jakob och hans familj tog sin tillflykt dit för att undkomma en sjuårig hungersnöd, blev de varmt välkomnade. Farao lät dem slå sig ner i ”den allra bästa delen av landet”. — 1 Moseboken 47:1—6.

Med tiden blev emellertid israeliterna så talrika ”att landet kom att uppfyllas av dem”. Egyptierna började då behandla israeliterna hårt, ”men ju mer man höll i med att förtrycka dem, dess mer fortsatte de att föröka sig och dess mer fortsatte de att breda ut sig, så att man kände en kväljande skräck till följd av Israels söner”. — 2 Moseboken 1:7, 12.

På liknande sätt känner världens nationer ”en kväljande skräck” när antalet flyktingar fortsätter att öka. Ett viktigt skäl till deras oro är den ekonomiska sidan av saken. Det kostar mycket pengar att ta hand om miljontals flyktingar och ge dem mat, kläder, husrum och beskydd. Under perioden 1984—1993 ökade UNHCR:s utgifter från 444 miljoner dollar till 1,3 miljarder dollar per år. Större delen av dessa penningmedel utgörs av frivilliga bidrag från rikare länder, vilka ofta själva har ekonomiska problem. Givarnationerna säger ibland beklagande: ”Vi har svårt att hjälpa de hemlösa på våra egna gator — hur skall vi kunna ta hand om världens alla hemlösa, i synnerhet som problemet sannolikt kommer att öka snarare än minska?”

Komplicerande faktorer

Flyktingar som kommer till ett rikt industriland finner ofta att deras situation kompliceras av de tusentals invandrare som har kommit dit av ekonomiska skäl. Dessa invandrare är inte flyktingar som flytt undan krig eller förföljelse eller svält. De har kommit för att få ett bättre liv — ett liv fritt från fattigdom. Eftersom de ofta ger sig ut för att vara flyktingar och överlastar asylprövningsinstanserna genom falska påståenden, gör de det svårare för verkliga flyktingar att få en rättvis behandling.a

Tillflödet av flyktingar och invandrare har liknats vid två strömmar som i åratal har vällt in i de rika länderna, sida vid sida. På senare år har emellertid de allt strängare immigrationsbestämmelserna dämt upp den ekonomiska invandringen. Dessa invandrare har därför sällat sig till flyktingströmmen, och denna ström har blivit en flod som svämmat över sina bräddar.

Eftersom ekonomiska flyktingar vet att det kan ta flera år att behandla deras asylansökan, tycker de att de har allt att vinna och ingenting att förlora. Om deras asylansökan beviljas, får de det bättre, eftersom de får stanna kvar i en för dem fördelaktig ekonomisk miljö. Om deras ansökan inte beviljas, får de det också bättre, eftersom de då kommer att ha lärt sig en del färdigheter och sparat ihop en del pengar som de kan ta med sig hem.

Allteftersom strömmen av verkliga och föregivna flyktingar ökar, har många länder tagit ner välkomstskylten och smällt igen dörren. Somliga har stängt sina gränser för människor på flykt. Andra har infört lagar och procedurer som utgör en lika effektiv spärr. Andra har tvingat flyktingar att återvända till de länder som de kom ifrån. Som det sägs i en publikation som utges av UNHCR: ”Det obevekligt ökande antalet — både av verkliga flyktingar och av ekonomiska migranter — har utsatt den 3.500 år gamla asyltraditionen för så stora påfrestningar att den är nära att bryta samman.”

Hat och fruktan

En annan faktor som bidrar till flyktingproblemet är xenofobi — fruktan och hat gentemot främlingar. I många länder tror invånarna att utlänningar hotar deras nationella identitet och kultur och berövar dem arbetstillfällen. Sådana farhågor tar sig ibland uttryck i våld. Tidskriften Refugees skriver: ”På den europeiska kontinenten inträffar ett rasistdåd var tredje minut — och alltför ofta är det flyktingförläggningar som är måltavlan.”

I ett centraleuropeiskt land kunde man nyligen se en affisch som återspeglade djupt hat, ett hat som allt oftare kommer till uttryck i många av jordens länder. Det giftiga budskapet var riktat mot utlänningar: ”De är en vedervärdig och plågsam böld på vår samhällskropp. En etnisk grupp utan kultur, moral eller religiösa ideal, en kringdrivande mobb som bara plundrar och stjäl. Smutsiga och fulla av löss står de och hänger på gatorna och järnvägsstationerna. Låt dem packa ihop sina lortiga paltor och ge sig av för gott!”

De flesta flyktingar skulle naturligtvis inget högre önska än att kunna ”ge sig av för gott”. De vill inget hellre än att åka hem. De längtar efter att få leva ett normalt och fridfullt liv tillsammans med sin familj och sina vänner. Men de har inget hem att åka till.

[Fotnot]

[Ruta/Bild på sidan 6]

Hur flyktingar har det

”Visste du att hundratusentals flyktingbarn somnar hungriga varje kväll? Eller att bara ett av åtta flyktingbarn någonsin har gått i skolan? De flesta har aldrig varit på bio, i en lekpark eller på ett museum. Många växer upp bakom taggtråd eller i isolerade läger. De har aldrig sett en ko eller en hund. Alltför många flyktingbarn tror att en grön gräsmatta är mat, inte något man kan springa omkring och leka på. Flyktingbarnens situation är det mest smärtsamma i mitt arbete, men också det jag lägger allt större vikt vid.” — Sadako Ogata, FN:s flyktingkommissarie.

[Bildkälla]

U.S. Navy photo

[Ruta/Bild på sidan 8]

Jesus var flykting

Josef och Maria bodde i Betlehem med sin son, Jesus. Astrologer från Orienten kom dit med gåvor av guld, rökelse och myrra. När de hade gett sig av, visade sig en ängel för Josef och sade: ”Stig upp, ta barnet och dess mor med dig och fly till Egypten, och stanna där tills jag ger dig besked; Herodes ämnar nämligen söka efter barnet för att tillintetgöra det.” — Matteus 2:13.

De gav sig genast i väg och sökte asyl i ett främmande land — de blev flyktingar. Herodes blev ursinnig när han fick höra att astrologerna hade gett sig av utan att tala om för honom var den förutsagde judakungen fanns. I ett fåfängt försök att döda Jesus beordrade han sina män att slå ihjäl alla gossebarn i och omkring Betlehem.

Josef och hans familj stannade kvar i Egypten tills Guds ängel ännu en gång visade sig för Josef i en dröm och sade: ”Stig upp, ta barnet och dess mor med dig och bege dig till Israels land, för de som ville komma åt barnets själ är döda.” — Matteus 2:20.

Josef hade tydligen tänkt slå sig ner i Judeen, där de hade bott innan de flydde till Egypten. Men han blev i en dröm varnad för att det skulle vara farligt att bosätta sig där. Hotet om våld kom följaktligen ännu en gång att påverka deras liv. Josef, Maria och Jesus begav sig i stället norrut till Galileen och slog sig ner i staden Nasaret.

[Bilder på sidan 7]

De senaste åren har miljontals människor flytt för sitt liv till andra länder

[Bildkällor]

Högst upp till vänster: Albert Facelly/Sipa Press

Längst upp till höger: Charlie Brown/Sipa Press

Längst ner: Farnood/Sipa Press

[Bildkälla på sidan 4]

Pojken till vänster: UN PHOTO 159243/J. Isaac