Håller sig de ortodoxa prästerna vakna?

FRÅN VAKNA!:S KORRESPONDENT I GREKLAND

”NÄR Jesus kom in i templet ... och såg ’marknadshandeln’, blev han rasande och ropade: ’Sluta upp med att göra min Faders hus till ett marknadshus!’ Om han i dessa dagar skulle ta båten till ön Patmos, ... skulle han tala i ännu skarpare ordalag. Men jag är inte säker på att någon skulle lyssna på honom.” Så klagade en journalist som refererade vad som kallades ett ”allmänt kristet möte av yttersta vikt” och ”ett av kristendomens stora ögonblick i modern tid”.

Den ekumeniske patriarken av Konstantinopel, Bartholomos I, som betraktas som det symboliska överhuvudet för den ortodoxa kyrkan i hela världen, förklarade år 1995 vara ”apokalypsens år”.a Den 23–27 september 1995 nådde firandet en höjdpunkt, när högt uppsatta prästmän från de flesta av de ortodoxa patriarkaten samlades på ön Patmos. Representanter för den romersk-katolska kyrkan, den anglikanska kyrkan och olika protestantiska trossamfund var också närvarande. De högsta politiska och militära ledarna i Grekland deltog i evenemanget liksom utländska ämbetsmän, politiker, framträdande affärsmän och andra inbjudna gäster från hela världen.

De som studerat Uppenbarelseboken minns den viktiga påminnelse som Jesus Kristus ger i denna uppenbarelse: ”Se! Jag kommer såsom en tjuv. Lycklig är den som håller sig vaken.” (Uppenbarelseboken 16:15) Med tanke på detta och det religiösa firandet som kretsade kring Uppenbarelseboken och som fick stor publicitet kan vi inte låta bli att fråga: Håller sig kristenheten vaken? Är den vaksam, ivrigt väntande på Jesu Kristi ankomst som den installerade kungen? Koncentrerades firandet på Bibelns tema som går mot en höjdpunkt i Uppenbarelseboken — helgandet av Jehovas namn och hävdandet av hans suveränitet genom Riket under Kristus? Låt oss betrakta några fakta.

En del av den här världen?

För många av iakttagarna var den betänkliga förbindelsen mellan religiösa ledare, politiker och affärsmän under firandet mycket stötande. En del menade att alla inblandade parter försökte utnyttja situationen till sin egen fördel. Prästmän försökte öka sitt inflytande genom att framträda sida vid sida med eminenta politiker, medan politikerna försökte förbättra sin image genom att spela på allmänhetens religiösa känslor. Talesmannen för den grekiska kyrkans heliga synod sade till och med: ”Uppenbarelsen hade också en politisk innebörd. ... Den är ett drama som utspelar sig på den jordiska scenen.” — Kursiverat av oss.

Så väl detta passar in på beskrivningen i Uppenbarelseboken 17:1, 2 av den symboliska ”stora skökan”, den falska religionens världsvälde som kristenheten är en framträdande del av! Det sägs där att hon begår andlig ”otukt” med ”jordens kungar”. I stället för att hålla sig andligt ren och vaken har den ortodoxa kyrkan, i likhet med kristenheten i övrigt, lockat politiska härskare in i ett oheligt vänskapsförhållande med sig och underblåst religiös förföljelse, i synnerhet mot Jehovas vittnen.

Inte eniga

Det är värt att notera att två ortodoxa patriarker uteblev från firandet. Varför det? Patriarken Alexios II av Moskva vägrade att komma som en protest mot att patriarken av Konstantinopel hade reagerat gynnsamt på en petition som ärkestiften i Estland och Ukraina inlämnat om att få bli underställda Konstantinopels jurisdiktion i stället för Moskvas. Enligt rapporterna ”är detta den allvarligaste krisen någonsin mellan ... [patriarkatet i Konstantinopel] och den mycket starkare ryska ortodoxa kyrkan”, en kris som kan få ”oförutsebara konsekvenser för ortodoxins enhet och myndighet”.

Dessutom bojkottade patriarken av Jerusalem synoden. Varför det? Enligt uppgift därför att han var förbittrad över att patriarken av Konstantinopel tre år tidigare hade krävt att han skulle göra bot för att han försökt vinna kontroll över den ortodoxa kyrkan i Australien.

Till att börja med var det meningen att påven Johannes Paulus II skulle inbjudas, men man ändrade sig i sista minuten på grund av starkt motstånd från konservativa element inom den ortodoxa kyrkan. I maj 1995 kallade en ledande ortodox präst i Athen påven ”en krigsförbrytare”. Det meddelades sedan att under sådana omständigheter ”kan påven inte ... ta del i firandet på Patmos”.

Något som gjorde situationen ännu bedrövligare var att ortodoxa och romersk-katolska ”kristna” ironiskt nog dödade varandra i Bosnien-Hercegovina, bara 150 mil nordväst om Patmos, samtidigt som firandet pågick.

Det är tydligt att andligt sömnaktiga bekännelsekristna låter sekterism vålla söndringar bland sig! Iakovos, Nord- och Sydamerikas ortodoxe ärkebiskop, fördömde oenigheten och sade i en intervju: ”Vi har misslyckats i våra ansträngningar att ena kyrkorna för att kunna tjäna mänskligheten och inte de mäktiga i den här världen. ... Människor är trötta på ... patriarkernas välsignelser.”

”En ’uppenbarelse’ av lyx”

Evenemanget på Patmos, som beskrevs som ”ett överdådigt spektakel”, blev föremål för ingående granskning. En tidning rapporterade: ”De fyra dagarnas festligheter på Patmos visade sig till slut bli en ’uppenbarelse’ av lyx. ... Den bysantinska glamouren överskred gränserna för vad som är en kyrklig ceremoni och hotade att förvandla ett ekumeniskt evenemang till en påkostad fiesta.” Många uttryckte bekymmer över att så mycket pengar lades ner på dessa festligheter, i synnerhet i en tid då människors existens i närliggande länder på Balkan och i Östeuropa var hotad. Enligt somliga beräkningar uppgick kostnaden för denna ”exempellösa fest” till närmare 120 miljoner kronor. Lyxiga kryssningsfartyg anlände till hamnen på Patmos för att ge husrum åt vissa av de förmögna gästerna som inbjudits till mötet. Till förtrytelse för många av invånarna genomgick ön i sista minuten en ansiktslyftning för att göra bättre intryck på de förnäma besökarna — trots att det inte finns något sjukhus och ingen ordentlig skolbyggnad på ön.

Orden i Uppenbarelseboken 18:2, 3, 7 passar verkligen in på den här situationen: ”Jordens resande köpmän har blivit rika till följd av hennes [det stora Babylons] skamlösa överdåds makt. I den omfattning som hon har förhärligat sig själv och levt i skamlöst överdåd, i denna omfattning skall ni ge henne plåga och sorg”! I en tid då den stora massan lider och har det svårt var den ortodoxa kyrkan upptagen med ett extravagant, andligt tomt firande i stället för att vara vaken för att ge tröst och andlig hjälp.

Falska förhoppningar

I samband med firandet hölls flera symposier och konferenser. Man lade fram förslag till lösningar på de allvarliga problem som människor nu ställs inför. En resolution antogs, där man krävde att forskarna skulle handla skyndsamt för att lösa mänsklighetens problem. Guds kungarike nämndes inte en enda gång. I kontrast till detta framhåller Uppenbarelseboken, liksom Bibeln i övrigt, att Guds kungarike under Jesus Kristus är den enda lösningen på mänsklighetens alla problem. — Uppenbarelseboken 11:15–18; 12:10; 21:1–5.

Det är inte förvånande att kristenheten inte tar Bibelns hopp om Guds kungarike på allvar. En av munkarna från klostret på Patmos speglade den allmänna inställningen, när han öppet medgav: ”Vi anser inte Uppenbarelseboken vara en auktoritativ text. Den är en del av Bibeln som man inte läser i kyrkorna.” En teolog uttryckte liknande tankar: ”Det är farligt att förknippa Uppenbarelseboken med vår tids världshistoria som om dess text i detalj beskriver vad som kommer att hända. ... Detta är naivt och en mycket farlig tolkning.” Vilken djup andlig sömn!

De håller sig inte vakna

Det är således tydligt att kristenheten inte håller sig vaken. I stället för att rikta uppmärksamheten på Guds ord och löften var firandet på Patmos en tom och meningslös religiös ”nöjestillställning”. Tillståndet hos de så kallade kristna kyrkorna liknar i mycket tillståndet hos församlingen i Laodikeia, till vilken Jesus sade: ”Du säger: ’Jag är rik och har förvärvat rikedomar och behöver ingenting alls’, medan du inte vet att du är eländig och ömkansvärd och fattig och blind och naken.” — Uppenbarelseboken 3:17.

Det är intressant att notera att en ivrig anhängare av den ortodoxa kyrkan skrev till en tidning och beklagade sig över att ”de enda som fick ut något av detta” högtidlighållande var Jehovas vittnen. Varför ansåg han det? Han förklarade att uppenbarelsen till Johannes ”och Jehovas vittnens läromässiga ståndpunkt har en gemensam eskatologisk grundval”. Ja, det är sant att Jehovas vittnen ivrigt strävar efter att vara ”vaksamma” genom att vara vakna för hur Guds uppsåt går mot sin fullbordan. De är också angelägna om att hjälpa alla uppriktiga människor att hålla sig vakna, så att de kan ”bestå inför Människosonen”, Jesus Kristus. — Matteus 24:42; Lukas 21:36.

[Fotnot]

[Infälld text på sidan 20]

”Ett överdådigt spektakel” och ”en exempellös fest”

[Infälld text på sidan 21]

”Människor är trötta på ... patriarkernas välsignelser”

[Bildkälla på sidan 19]

Foto: Garo Nalbandian