Bibelns syn

Bör barn själva välja religion?

FRÅN det ögonblick ett barn föds och fram till dess att det blir vuxet gör föräldrarna olika val åt det. En förståndig förälder vet samtidigt när det är lämpligt att vara flexibel och tar närhelst så är möjligt hänsyn till barnets önskningar.

Likväl kan det innebära en utmaning för föräldrar att veta hur stor frihet att välja själv som de skall ge ett barn. Samtidigt som det är sant att barn är i stånd att välja rätt och att de kan dra nytta av ett visst mått av oberoende, så är det också sant att de kan välja fel, och detta kan få mycket sorgliga följder. — 2 Kungaboken 2:23–25; Efesierna 6:1–3.

Barn väljer till exempel ofta att äta dålig mat, så kallad ”skräpmat”, hellre än hälsosam, näringsriktig mat. Varför det? Därför att de vid unga år inte är i stånd att själva göra bedömningar grundade på gott omdöme. Skulle det vara förståndigt av föräldrar att helt enkelt tillåta barnen att göra precis som de vill i den här saken, i hopp om att de med tiden kommer att välja näringsriktig, hälsosam mat? Nej, det skulle det inte vara. I själva verket måste föräldrar välja åt sina barn — med sina avkomlingars framtida bästa i tankarna.

Det är därför med rätta som föräldrar gör olika val åt sina barn när det gäller mat, klädsel, frisyr, ett vårdat yttre och moral. Men hur är det när det gäller religion? Bör föräldrar göra också det valet åt sina barn?

Valet

Somliga hävdar att föräldrar inte bör tvinga på barnen sin egen religiösa övertygelse. För över 160 år sedan förde faktiskt några som menade sig ha kristna trosuppfattningar fram tanken att ”barn inte bör undervisas i religion, eftersom det finns risk för att de får sina sinnen färgade av en viss trosriktning; i stället bör man låta barnen vara i fred till dess de är i stånd att göra ett eget val och gör det”.

Denna uppfattning är emellertid inte i överensstämmelse med Bibelns syn. I Bibeln betonas vikten av att redan från barnens födelse inplanta religiösa trosuppfattningar i dem. I Ordspråken 22:6 sägs det: ”Öva en pojke i enlighet med vägen för honom; inte ens när han blir gammal kommer han att vika av från den.”

Det hebreiska ord som översatts med ”pojke” omfattar åldern från barnets födelse fram till dess det är en ung man. När det gäller vikten av tidig inlärning sade dr Joseph M. Hunt vid University of Illinois i USA: ”Det är under de fyra eller fem första levnadsåren som ett barns utveckling är som snabbast och som mest utsatt för förändringar. ... Kanske ända till 20 procent av dess grundläggande förmågor har utvecklats före den första födelsedagen och hälften, kanhända, innan barnet blivit fyra.” Detta understryker bara Bibelns inspirerade råd att det är av avgörande betydelse att föräldrar ger vis och förståndig vägledning tidigt i sitt barns liv, att de övar det när det gäller Guds vägar. — 5 Moseboken 11:18–21.

Bibeln ger på ett framträdande sätt gudfruktiga föräldrar anvisningar om att de skall inplanta kärlek till Jehova i sina barn. I 5 Moseboken 6:5–7 sägs det: ”Du skall älska Jehova, din Gud, av allt ditt hjärta och all din själ och all din energi. Och dessa ord som jag ger dig befallning om i dag skall visa sig vara på ditt hjärta; och du skall inskärpa dem hos din son och tala om dem, när du sitter i ditt hus och när du går på vägen och när du lägger dig och när du stiger upp.” Det hebreiska verb som har översatts med ”inskärpa” förmedlar tanken på att vässa ett verktyg, som på en brynsten. Det räcker inte med att bara dra några få drag, utan det måste göras ihärdigt, om och om igen. The New English Bible återger det hebreiska verbet med ”upprepa”. Att ”inskärpa” syftar helt enkelt på att lämna ett bestående intryck. — Jämför Ordspråken 27:17.

Föräldrar som är sanna kristna bör därför ta allvarligt på förpliktelsen att inprägla sina religiösa övertygelser hos barnen. De kan inte med rätta avsäga sig detta ansvar genom att låta barnen välja själva. Detta bör inbegripa att föräldrar tar med sig ”de små barnen” till möten. Där kan föräldrarna sitta tillsammans med barnen och hjälpa dem att uppskatta den andliga nytta som en enad familj kan få genom att lyssna uppmärksamt på den bibliska undervisning som ges och genom att ta del i den. — 5 Moseboken 31:12, 13; Jesaja 48:17–19; 2 Timoteus 1:5; 3:15.

Det ansvar föräldrarna har

Att man bara säger till ett barn att äta någon viss mat därför att den är hälsosam och näringsrik betyder inte att barnet kommer att tycka om maten. En förståndig mor vet därför hur hon skall tillaga dessa livsnödvändiga födoämnen så smakligt som möjligt för att de skall tilltala barnets smak, och hon tillreder naturligtvis maten på ett sådant sätt att det stämmer överens med barnets förmåga att tillgodogöra sig och smälta den.

På liknande sätt kan ett barn till att börja med ”stegra sig” inför undervisning i frågor som har med religion att göra, och en förälder kanske märker att det inte ger något resultat att försöka resonera om saken. Men anvisningen i Bibeln är klar och tydlig — föräldrar måste göra sitt bästa för att öva sina barn från deras späda barndom. Förståndiga föräldrar gör därför undervisning i religionsfrågor till något behagligt genom att förmedla den på ett sätt som tilltalar barnet och som tar hänsyn till barnets förmåga att ta till sig den.

Kärleksfulla föräldrar är väl medvetna om förpliktelsen att dra försorg om de ting som är nödvändiga för sina barns liv, och i de flesta fall är det ingen som känner till barnens behov bättre än vad föräldrarna gör. I överensstämmelse med detta lägger Bibeln den främsta förpliktelsen att sörja för såväl fysiska som andliga behov på föräldrarnas axlar — i synnerhet på familjefadern. (Efesierna 6:4) Det är därför inte meningen att föräldrar skall dra sig undan sitt ansvar genom att försöka lämna över denna förpliktelse till någon annan. Även om barnen kan dra fördel av hjälp som andra kan erbjuda, så bör detta vara ett tillägg till, inte en ersättning för, den undervisning i religionsfrågor som de får från sina föräldrar. — 1 Timoteus 5:8.

Någon gång i livet avgör varje människa vilka religiösa uppfattningar, om alls några, hon kommer att ha och följa. Om kristna föräldrar tar ett personligt ansvar för att från sina barns tidiga ålder ge dem religiös undervisning, och om de använder den här tiden till att undervisa barnen om hur man kan dra förnuftiga slutsatser på grundval av sunda principer, då är det mycket troligt att barnen längre fram i livet gör det rätta valet. — 2 Krönikeboken 34:1, 2; Ordspråken 2:1–9.

[Bildkälla på sidan 26]

The Doré Bible Illustrations/Dover Publications, Inc.