Blick på världen

Oheligt vatten

En kirurg på Irland blev förbryllad när en 72-årig kvinna vid två tillfällen utvecklade en allvarlig ögoninfektion precis innan hon skulle genomgå en operation för grå starr. Vad orsakade infektionerna? ”Heligt” vatten från Lourdes som hon hade fuktat ansiktet med. ”Problemet är”, enligt Dublintidningen The Irish Times, ”att heligt vatten ofta är förorenat av farliga bakterier.” Risken är stor att kvinnan blivit blind av infektionen om operationen hade genomförts som planerat. The Irish Times fortsätter: ”Välsignelse dödar inte mikrober. Bestänkning med heligt vatten, som är menat att bota, kan faktiskt under vissa omständigheter orsaka livshotande infektioner.” Enligt rapporten kan välmenande vänner eller släktingar som stänker ”heligt” vatten på en när man ligger på sjukhus vara ”det största hotet mot ens överlevnad”.

Dilemmat med landminor

Under ”den världsomfattande kampanjen för att befria världen från landminor har man upptäckt att det målet är lika ouppnåeligt som själva minorna är oåtkomliga”, noterar tidningen The Wall Street Journal. ”Det existerar ingen lämplig utrustning som garanterar ett säkert borttagande av landminor.” Dagens soldater använder samma slags utrustning som man använde under andra världskriget — käppliknande sonder och metalldetektorer. Men de moderna minorna är mycket svårare att upptäcka, eftersom de till största delen består av plast och ligger nergrävda tillsammans med granatsplitter och annan bråte som utlöser många falsklarm. När metalldetektorn ger utslag, sticker minröjaren försiktigt en glasfiberkäpp snett ner i jorden. Målet är att finna minan genom att stöta emot dess sida. Om minan ligger snett och toppen stöts till, kommer den att explodera rakt i ansiktet på personen. Medan en mina ofta kostar under 30 kronor, kan det kosta över 6.000 kronor per styck att få bort dem. Mellan 1,5 och 2 miljoner minor placeras ut i marken varje år, och över 25.000 människor — av dem många barn — lemlästas eller dödas av minorna.

Barn kommer inte undan

”Barn började bli offer för vuxnas stridigheter när krigföringen blev total: bomber och missiler undantar inte någon viss åldersgrupp från sitt dödande”, fastslår Londontidningen The Economist. ”Inbördeskrig — den vanligaste krigsformen nu för tiden — ödelägger ofta hela länder. På en del platser måste hjälparbetare nu ägna lika mycket uppmärksamhet åt att avväpna barnsoldater som åt att tillhandahålla basföda. Varthelst hjälparbetarna kommer kan de vänta sig att finna barn bland flyktingarna, bland de skadade och bland de döda.” Fast alla påstår att de älskar barn, är det barnen som får lida mer än någonsin. Hjälparbetare beräknar att 24 miljoner barn under 18 års ålder var tvungna att fly på grund av krig förra året och att ungefär 2 miljoner har dödats under de 10 senaste åren. Ytterligare mellan fyra och fem miljoner har blivit invalidiserade. ”De psykologiska följderna kan man bara gissa sig till”, heter det i The Economist.

Kontrovers om celibat

Enligt en rapport i nyhetsbrevet ENI Bulletin ”förlorar romersk-katolska kyrkan många kvalificerade präster på grund av att man håller fast vid kravet på celibat för präster”. Vid den fjärde internationella kongressen för gifta präster, som hölls i Brasilia i Brasilien, rapporterades det att 100.000 romersk-katolska präster över hela världen har lämnat sitt ämbete och slutat leva i celibat. Enligt den före detta prästen Jorge Ponciano Ribeiro, nu professor vid ett universitet i Brasilia, lämnar var femte präst sitt ämbete för att gifta sig. Enbart Brasilien har 3.500 gifta präster. Ribeiro kommenterar: ”Celibat infördes för att undvika problem mellan kyrkan och prästernas arvingar, inte därför att Guds ord skulle kunna spridas bättre av sådana som inte har några sexuella relationer.”

Brottslighet bland elefanter

”Precis som barn behöver elefantungar fostran, om de skall växa upp till ansvarsfulla medlemmar av sitt samhälle”, sägs det i tidskriften New Scientist. ”Biologer säger att föräldralösa elefanthanar i viltreservatet Pilanesberg i Sydafrika har blivit vildsinta därför att de inte har uppfostrats av vuxna elefanter.” De vildsinta elefanterna har attackerat människor och med sina betar spetsat 19 vita noshörningar till döds under de tre senaste åren, och de har till och med försökt bilda par med noshörningar. Två människor dödades, däribland en professionell jägare som sändes ut för att skjuta en elefant som hade attackerat en grupp turister. I samtliga fall kom den vildsinta elefanten från en grupp unga elefanthanar som flyttats till reservatet från Kruger National Park, medan resten av hjorden dödats i syfte att hålla populationen nere. Även om ett antal faktorer orsakat att elefanterna blivit stressade, känner vetenskapsmän med sig att bristen på uppfostran och omvårdnad från äldre djur, vilket är vanligt i en elefantfamiljs normala liv, åtminstone delvis är orsaken till deras egensinniga uppförande. I fortsättningen kommer enbart hela elefantfamiljer att flyttas, så att de unga hanarna ”kan fortsätta att få den stränga uppfostran de behöver”, kommenterar artikeln.

Den första smitningsolyckan i rymden

Den första bestyrkta smitningsolyckan i rymden har inträffat över 700 kilometer ovanför jorden, rapporterar tidskriften New Scientist. En fransk satellit som kallas Cerise började snurra runt när en stabiliseringsbom förångades då den träffades av ett stycke av en tio år gammal Arianeraket som for fram i 50.000 kilometer i timmen på samma höjd. Risken för sådana kollisioner ökar år för år, eftersom skrot samlas i omloppsbanor runt jorden. Enligt vad man känner till finns det redan mer än 20.000 föremål som räknas som skrot kretsande kring jordklotet. Även om de delar som finns i låga omloppsbanor ofta förstörs genom naturliga processer, till exempel förändringar i atmosfären, kan de som är i höga omloppsbanor finnas kvar i tusentals år. När de kolliderar med andra föremål, slås de sönder till många mindre delar som kan genomborra en astronauts rymddräkt eller en rymdfarkosts skyddssköld. Till och med färgflagor kan utgöra en fara. För närvarande finns det omkring 4 oanvändbara satelliter i omloppsbana för varje användbar, och förbrukade raketer som har exploderat i sina banor står för omkring en fjärdedel av det kända rymdskrotet.

Svampar var först

”Många av mänsklighetens klipska idéer har visat sig vara naturens gamla knep”, fastslår The Washington Post. ”Ta fiberoptiken till exempel. År 1951 utvecklade vetenskapsmän fibrer av glas och glasliknande ämnen för att fånga upp ljuset och leda det runt hörn. Det har visat sig att djuphavssvampar i Rosshavet i Antarktis har gjort detta sedan urminnes tider.” På de enorma svamparna, som finns i vattnet ner till 30 meters djup, finns utstickande fiberpiggar som fångar upp ljuset och som kan vidarebefordra det, till och med runt en 90-graders krök, till alger som utnyttjar fotosyntesen och som bor i de inre delarna av svampens kropp. Försök har visat att ljus som kommer i sned vinkel också fångas upp, vilket tyder på att piggarna på svampens sidor också kan förse algerna med ljus.

Spelarna förlorar

”Kasinon fungerar på ett sätt som gör att ägarna omöjligen kan förlora pengar”, säger den brasilianske ekonomen Ricardo Gazel. ”Rent matematiskt är chansen att vinna på spel minimal.” Samtidigt som Gazel varnar för att det troligen blir fler spelmissbrukare, när det är lättare att få tillträde till kasinon, tillägger han: ”Det finns en illusorisk utsikt att tjäna pengar utan större ansträngning. Människor drömmer om att genom en lyckträff snabbt bli rika.” Vidare citeras Gazel av den brasilianska tidskriften Veja angående att kyrkan och regeringen saknar moralisk grund för att komma med kritik: ”Staten är den största spelinstitutionen i landet. Det finns sex olika slag av lotterier som de federala myndigheterna sköter, och därtill finns det delstatslotterier. Kyrkan kan inte kritisera legaliseringen av spelandet, eftersom den underblåser spelvanan genom basarer för att få in pengar till församlingarna. Vid dessa basarer finns alltid ett litet stånd vid vilket kyrkomedlemmarna förlorar pengar på vadhållning.” Enligt Gazel påstår experter att tvångsspelare som inte söker hjälp löper risk att hamna i fängelse, begå självmord eller bli galna.

Okända däggdjur

Det finns mer än 4.600 beskrivna arter av däggdjur, och det har varit en ganska utbredd uppfattning att inga fler skulle upptäckas. Åtskilligt har emellertid hänt på några årtionden — en rad nya arter och t.o.m. släkten har upptäckts. Genanalys leder ibland till att man kan registrera två eller fler arter i stället för en, och genomgångar av museisamlingar har avslöjat tidigare okända arter. Och fältarbete ger resultat. En biolog har upptäckt elva nya däggdjursarter i Filippinerna, och han menar att fler kommer att upptäckas och att antalet arter skulle kunna vara omkring 8.000. Men det är också sannolikt att många arter utrotas innan de blir upptäckta. Somliga lever nämligen inom ett litet område, och om detta exploateras, är risken stor att arten helt försvinner. — Metro, 22 november 1996.