Ungdomar frågar:
Varför måste jag vara så sjuk?
NÄR Jason var 13 år satte han upp som sitt mål att en dag tjäna vid Betel, Jehovas vittnens världshögkvarter i Brooklyn i New York. Han tillverkade en trälåda, och han kallade den ”Betellådan”. I den började han samla på saker som han trodde att han skulle behöva när han började tjäna vid Betel.
Men bara tre månader efter det att Jason hade fyllt 18 år fick han veta att han hade Crohns sjukdom — en svår och smärtsam tarmsjukdom. ”Jag blev förkrossad”, berättar han. ”Allt jag kunde göra var att ringa upp pappa på jobbet och gråta. Oavsett hur det skulle gå så förstod jag att mina förhoppningar om att komma till Betel hade grusats.”
Sjukdom är en av grundorsakerna till att ”hela skapelsen fortsätter att sucka tillsammans och lida smärta tillsammans ända till nu”. (Romarna 8:22) Bland de sjuka finns miljontals ungdomar. Många ungdomar blir så småningom bättre. Men andra får kämpa med sjukdomar som är kroniska eller, i vissa fall, livshotande. Ungdomar kan ofta lida av sådana sjukdomar som astma, diabetes, sicklecellssjukdomar, infektionssjukdomar, epilepsi, psykiska sjukdomar och cancer. Somliga ungdomar har flera sjukdomar samtidigt.
”Varför drabbas just jag?”
Sjukdomar skapar ofta mental och känslomässig stress — för att inte tala om fysisk utmattning. Om sjukdomen till exempel gör att man måste stanna hemma från skolan i flera månader, kommer man inte bara efter i undervisningen, utan man känner sig också socialt avskuren. När 12-årige Sunny inte kunde vara i skolan, eftersom han periodvis vistades på sjukhus, undrade han: ”Vad gör mina klasskamrater nu? Vad missar jag i dag?”
På liknande sätt kan den andliga tillväxten bli eftersatt, om man är så sjuk att man inte kan vara med vid kristna möten eller ens läsa Bibeln. I en sådan här situation behöver man extra känslomässigt och andligt stöd. Först kanske man vägrar att inse att man är sjuk. Sedan blir man kanske mycket arg, kanhända på sig själv, eftersom man tror att man skulle ha kunnat förhindra sjukdomen på något sätt. Det känns som om man i sin förtvivlan vill ropa ut: ”Varför har Gud låtit detta hända mig?” (Jämför Matteus 27:46.) Det är faktiskt normalt att uppleva någon form av nedstämdhet.
Dessutom kan en ung människa rentav tro att om hon anstränger sig särskilt, till exempel genom att uppföra sig väl, så kommer Gud att bota sjukdomen. Ett sådant tänkesätt kan leda till besvikelse, eftersom Gud inte har gett några löften om mirakulöst botande i våra dagar. — 1 Korinthierna 12:30; 13:8, 13.
Man kanske hade hoppats att aldrig behöva dö — att man skulle leva när Gud låter ”den stora vedermödan” bryta ut. (Uppenbarelseboken 7:14, 15; Johannes 11:26) Om det är så, kan beskedet om att man har en livshotande sjukdom ha kommit som en dubbel chock. Man kanske undrar om man har gjort något anstötligt i Jehovas ögon, eller också kanske man tror att Gud har utsatt en för ett särskilt trosprov. Hur som helst är detta inte rätta slutsatser. I Guds ord, Bibeln, sägs det: ”Med onda ting kan ... Gud inte prövas och prövar inte heller själv någon.” (Jakob 1:13) Sjukdom och död är olyckliga sidor av människans nuvarande tillstånd, och vi utsätts alla för ”tid och oförutsedd händelse”. — Predikaren 9:11.
Att ta itu med rädslan
Att man drabbas av en allvarlig sjukdom kan också leda till att man till en början känner djup rädsla. I boken How It Feels to Fight for Your Life återges de erfarenheter som 14 ungdomar med allvarliga sjukdomar har haft. Så till exempel var Anton, 10 år, rädd att han skulle dö under en svår astmaattack. Och Elizabeth, 16 år, som brottades med skelettcancer, var rädd för att gå och lägga sig och somna och aldrig mer vakna igen.
Men vissa ungdomar har ett annat slag av rädsla — de är rädda för att ingen vill gifta sig med dem eller att de längre fram i livet inte kommer att få friska barn. Andra ungdomar är rädda för att de kan överföra sjukdomen till andra familjemedlemmar, oavsett om sjukdomen är smittsam eller inte.
Även om en sjukdom har stabiliserat sig eller är på avtagande, kan rädslan åter dyka upp så fort det blir en vändning till det sämre. Om du någon gång har känt sådan rädsla, vet du att den är mycket påtaglig. Lyckligtvis förefaller sådana strömningar av negativa känslor avta med tiden. Sedan kan du börja bedöma dina omständigheter mer förnuftsmässigt.
Utmaningen i att vara sjuk
”När man är ung tror man att man kan göra allt man vill”, anmärker Jason, som nämndes tidigare. ”Men när man sedan plötsligt blir allvarligt sjuk skakar det om en. Det känns som om man har blivit gammal över en natt, eftersom man måste ta det försiktigt och skära ner på aktiviteter.” Ja, att ställas inför nya begränsningar är utmanande.
En annan stor utmaning, som Jason upplevde det, är när andra inte visar förståelse för ens tillstånd. Jason har vad som kan kallas en ”osynlig sjukdom”. Man kan inte se på honom vilka problem han har inne i kroppen. ”Min kropp tillgodogör sig inte maten som den borde”, förklarar Jason, ”så jag måste äta ofta, och jag äter mycket mer än många andra. Men jag är fortfarande smal. Ibland blir jag också så trött mitt på dagen att jag inte kan hålla ögonen öppna. Kommentarer från andra visar att de tror att jag är glupsk eller lat. De säger till exempel: ’Du vet att du kan göra bättre ifrån dig. Du försöker inte ens!’”
Jason har yngre syskon som inte alltid förstår varför han inte kan göra sådant som han gjorde förr, till exempel spela boll tillsammans med dem. ”Jag vet att om jag blir skadad”, säger Jason, ”kan det ta flera veckor innan jag blir frisk. De brukar jämföra mina smärtor med sina egna och säger: ’Han jämrar sig bara för att få uppmärksamhet.’ Den värsta smärta som de har upplevt har varit i stil med en stukad fot, så de kan helt enkelt inte sätta sig in i hur jag känner det.”
Om din sjukdom tycks lägga en börda på din familj, kanske du får kämpa med skuldkänslor. Dina föräldrar kan också känna skuld. ”Båda mina föräldrar tror att problemet beror på dem”, säger Jason. ”Barn anpassar sig oftast till en sjukdom sedan de har börjat acceptera den. Men för föräldrar är det svårare. Mina föräldrar ber mig ständigt om ursäkt. Jag måste hela tiden göra mitt bästa för att försöka lindra deras skuldkänslor.”
Läkarbesök — inget nöje
Ständiga besök hos läkare kan vara en källa till oro. De kan få en att känna sig liten och hjälplös. Att bara sitta i väntrummet och vänta på sin tur kan vara olidligt. ”Man känner sig ... så ensam, och man önskar att någon höll en sällskap”, säger Joseph, 14 år, som har hjärtproblem. Sorgligt nog får somliga ungdomar inte sådant stöd, inte ens av sina föräldrar.
Medicinska prover kan på liknande sätt framkalla oro. Uppriktigt sagt kan en del prover vara mycket obehagliga. Sedan måste man uthärda oroliga dagar eller veckor i väntan på resultaten. Men tänk på följande: Att genomgå ett medicinskt prov är inte detsamma som att göra ett prov i skolan; att man har ett medicinskt problem innebär inte att man på något sätt har misslyckats.
Ett prov kan i själva verket ge mycket värdefulla upplysningar. Det kan uppenbara att ens medicinska problem är lätt att bota. Och om det inte är det, kan provet visa vad man kan göra för att leva med sjukdomen. Och när allt kommer omkring kan det rentav visa att det inte är den sjukdom man misstänker. Så dra inte förhastade slutsatser när det gäller ditt tillstånd.
Att man oroar sig för mycket tröttar bara ut en. I Bibeln sägs det: ”Oro i en mans hjärta böjer ner det.” (Ordspråken 12:25) Gud inbjuder oss i stället att berätta för honom om våra bekymmer. Vi måste lita på att han bryr sig om oss och att han kommer att vägleda oss och ge av sin vishet, så att vi kan handskas med problemet på bästa sätt. — Psalm 41:3; Ordspråken 3:5, 6; Filipperna 4:6, 7; Jakob 1:5.
Vi kan vara glada över att vår Skapare, Jehova Gud, har gjort anordningar för en rättfärdig ny värld. Han kommer till och med att uppväcka dem som har dött och ge dem möjlighet att glädja sig åt den nya världen. I Bibeln blir vi försäkrade om att då kommer ”ingen som har sin boning där ... att säga: ’Jag är sjuk.’” — Jesaja 33:24.
Till dess måste du kanske uthärda en allvarlig sjukdom. Men det finns många praktiska saker som du kan företa dig för att göra det bästa möjliga av situationen. Vi kommer att behandla det i en kommande artikel.
[Bild på sidan 18]
Du kanske frågar: ”Varför har Gud låtit detta hända mig?”