Varför är diamanter så dyra?

FRÅN VAKNA!:S KORRESPONDENT I SPANIEN

IBLAND kan skönhet upptäckas. Andra gånger måste den skapas. En diamant måste emellertid både upptäckas och skapas.

Rådiamanter är utan tvivel vackra naturskapelser. Högt tryck och höga temperaturer under jordskorpan formar långsamt vanligt kol till hårda, genomskinliga kristaller. Men dessa sällsynta stenar är ofta svåra att upptäcka. Några av de största hålen som människor har gjort på jorden — utspridda i Australiens, Sibiriens och Sydafrikas landskap — har grävts i sökandet efter dessa dyrbara stenar. För att få upp några få diamanter som väger omkring sex gram måste man kanske bearbeta och sikta hundra ton berg eller grus!

När man väl har funnit en diamant, måste skickliga yrkesmän omsorgsfullt locka fram dess dolda skönhet innan den kan pryda en ring eller ett halsband.

All denna satsning och sakkunskap är naturligtvis inte billig. Men de flesta kvinnor — och män — anser att en diamant är värd den kostnaden, särskilt om den är en gåva till en äktenskapspartner eller en fästmö som ett bevis på bestående kärlek. Skönhet och romantik har gjort diamanten till den dyrbaraste kristallen på jorden.a

Ett besök i Antwerpen

Under ett besök i Antwerpen i Belgien, en stad vars välstånd i hög grad beror på diamanter, väcktes mitt intresse för dessa unika stenar. ”Vad är det egentligen”, undrade jag, ”som gör diamanten så tilltalande? Vad är hemligheten med skapandet av en diamant?”

För att få svar på dessa frågor talade jag med Dirk Loots, vars familj har arbetat i diamantbranschen i tre generationer. ”Vi kallar Antwerpen en diamants bästa vän”, förklarade han, ”eftersom staden är ett av världens viktigaste diamantcentra. Du har därför kommit till en idealisk plats för att upptäcka diamantsliparens hemligheter.”

Först visade han mig en handfull rådiamanter som han nyligen hade köpt. Även om de var värderade till motsvarande 2,5 miljoner kronor, såg de inte så imponerande ut vid första anblicken — snarare som en handfull glasbitar. Men en närmare granskning uppenbarade en inre briljans som avslöjade skönheten som diamantsliparen kunde få fram. Jag började förstå deras dragningskraft.

”När jag emellanåt ser en stor rådiamant, får jag en känsla av viss magi, nästan som ett känslomässigt engagemang”, medgav Dirk. ”Instinktivt vill jag köpa den stenen. Det påminner mig om Jesu liknelse om mannen som hittade en praktfull pärla, en pärla så fulländad att han var villig att sälja allt han hade för att kunna köpa den. Jag har aldrig gått så långt”, sade han med ett leende, ”men jag måste erkänna att en del fina stenar utövar en särskild dragningskraft, även på oss som ägnar vårt liv åt att köpa och sälja dem. Att göra en ädelsten av en oslipad sten är naturligtvis, hur imponerande den än är, inte utan problem.”

Slipning av en rådiamant

Jag hade hört att en ovärderlig sten kunde förstöras av en oförsiktig diamantslipare. Jag undrade om det hände ofta. ”Det är inte så sällan det inträffar”, erkände Dirk. ”Och det kan hända inte bara då stenen klyvs. Även den som polerar diamanten kan ibland komma åt en gletz, en inre defekt, och förstöra stenen. Vi granskar alltid stenen noggrant med hjälp av polariserat ljus som avslöjar defekta partier — men tyvärr är inget system hundraprocentigt säkert.

Även om en förstörd sten är vår värsta mardröm, är inte detta det enda problemet. Ibland blir stenens färg mörkare efter slipning och polering av fasetterna, och dess värde sjunker. Och man måste komma ihåg att vi ofta är tvungna att ta bort 60 procent eller mer av den oslipade stenen för att göra den till en förstklassig ädelsten.”

För mig verkade det som om en hel del pengar gick till spillo, innan jag förstod allt som är inbegripet i skapandet av en diamant. Dirk visade mig en stor hjärtformad diamant som nyligen blivit slipad och polerad. ”Ser du hur den gnistrar?” frågade han mig. ”’Elden’ inuti stenen är faktiskt inget annat än reflekterat ljus.

Vad hantverkaren måste göra är att slipa alla fasetterna på ett sådant sätt att ljuset fångas inuti stenen och sedan reflekteras tillbaka till iakttagaren. En del vanliga former, till exempel rund briljantslipning, ger stenen maximal briljans. Men även avvikande former, till exempel den här hjärtformen, syftar till att reflektera största möjliga mängd ljus. Att kunna uppnå sådan briljans är den viktigaste förmågan hos en diamantslipare. En välkänd diamanthandlare har faktiskt valt som sitt motto: ’Magin uppstår under bearbetningen.’”

”Hur avgör man vilken form diamanten skall få?” frågade jag Dirk. ”Vi börjar med att mycket noggrant granska den oslipade sten som vi har köpt”, sade han. ”Och jag vill betona ’noggrant’! Jag kommer ihåg en stor sten som vi granskade en hel månad, innan vi tog det avgörande beslutet beträffande hur den skulle klyvas och slipas. Ibland är det enklare på grund av att den oslipade stenen lämpar sig för att bli slipad till en särskild form. Målsättningen i varje enskilt fall är att avgöra vilken form som är den bästa för just den speciella stenen, så att vi förlorar så lite sten som möjligt. Men varje fasett som vi slipar — och en typisk diamant har mer än 50 fasetter — innebär en viktförlust.”

Dirk bad mig sedan att titta noggrant på en viss sten. ”Ser du orenheten där uppe till höger i stenen?” frågade han och räckte mig en lupp, en juvelerares förstoringsglas. Jag såg några få sicksacklinjer, liknande linjerna i en sprucken spegel, i ett hörn av ädelstenen. ”Sådana orenheter minskar i hög grad värdet på diamanten. Vi kan naturligtvis kapa bort den delen, men det skulle innebära att vi förlorar för mycket av stenen. Om defekten inte syns med blotta ögat, kan vi ändå få stenen såld till ett lägre pris.”

Jag var intresserad av att veta varför sådana små stenar är så dyrbara. Det är tydligen flera faktorer inbegripna.

”Talesättet ’en diamant är för evigt’ är — även om det är en reklamslogan — vanligtvis sant”, sade Dirk. ”Diamanter slits inte ut, och deras glans mattas inte av. De är sällsynta, även om de inte är lika sällsynta som de har varit, och de är vackra — det råder det inget tvivel om! Men den kanske viktigaste faktorn som bestämmer deras värde är den världsvida efterfrågan på diamanter. Den beror till stor del på reklamen.

Varför vill en kvinna ha en diamantring?” sade Dirk fundersamt. ”Hon förknippar troligen diamanter med kärlek och romantik. En diamant är något speciellt, något som ständigt uppskattas, något som påminner henne om en kärlek som förhoppningsvis skall bestå lika länge som diamanten. Den uppfattningen, eller mystiken som en del skulle uttrycka det, har på ett skickligt sätt hållits vid liv. Omkring 1.300.000.000 kronor användes under 1995 för att marknadsföra det här budskapet — ett budskap som får människor över hela världen att köpa diamanter.”

En diamants värde

”Jag antar att värdet på den färdiga ädelstenen är beroende av dess storlek”, sade jag. ”Det är inte riktigt så enkelt”, svarade Dirk. ”Diamanthandlare brukar säga att diamantens värde beror på fyra faktorer: slipning, karat, färg och klarhet. Var och en av dem påverkar skönheten — och därmed också värdet — av stenen.

Låt oss börja med slipningen. En bra slipning är ett konstverk, en skulptur i miniatyr, skulle man kunna säga. Ta en närmare titt på den hjärtformade diamanten som du beundrade. Den formen är inte lätt att uppnå, och den kräver att man offrar mer av den ursprungliga stenen än andra former. Lägg märke till hur alla fasetterna har placerats symmetriskt för att framhäva skönheten i ädelstenen. Vi brukar säga att den här speciella diamanten har en mycket fin slipning.

Det är förståeligt att du först blev imponerad av storleken, eftersom det här är en stor sten på 8 karat. En karat motsvarar två tiondels gram, så genom att helt enkelt väga stenen bestämmer vi karatvärdet. Fler karat innebär generellt sett en dyrare diamant, men värdet påverkas också av färg och klarhet.

Diamanter finns i alla former och färger, som du såg av vår uppsättning av oslipade stenar. Det första vi gör är att sortera dem efter färg. De färglösa är de mer värdefulla, även om det finns några få stenar som har vad vi kallar fantasikulör, till exempel rosa, blå eller röd, och betingar ett högre pris än de färglösa stenarna, eftersom de är extremt sällsynta.

Slutligen kvalitetsbedömer vi en sten efter dess klarhet. Om en sten klassificeras som felfri, innebär det att när man tittar in i stenen — även med en lupp — ser man inte några ofullkomligheter. En diamants slipning, klarhet och färg kan därför vara lika viktig som dess vikt i karat. År 1995, för att ta ett exempel, visade man på en utställning vad som kan vara den största diamant som någonsin slipats (546,67 karat). Men trots sin storlek — nästan lika stor som en golfboll — är detta inte världens dyrbaraste diamant, och det beror på dess sämre klarhet och dess gulbruna färg.”

Innan jag lämnade Antwerpen talade jag med Hans Wins, som i 50 år har varit engagerad i diamantindustrin. Jag ville ställa en sista fråga: ”Vad är det som gör en diamant så speciell?”

”Jag tycker inte att de små stenarna är så intressanta — de kan till och med vara maskinslipade”, svarade han. ”Men stora diamanter fascinerar mig. Varje sten är olik alla andra — en unik skapelse bestående av kol som pressats samman av vulkaniskt tryck under miljontals år. När du granskar stenen, kan du faktiskt se växtlinjerna — de påminner om de årsringar som man kan se på ett fällt träd. En erfaren handlare kan till och med säga dig från vilken gruva den kommer.

En diamantslipare granskar en sådan sten på samma sätt som en skulptör granskar ett marmorblock. Han ser redan för sin inre syn vad han kan skapa. I tankarna slipar och polerar han, och en storslagen ädelsten framträder. Jag vill gärna tro att diamanten, när den hamnar i sin slutliga infattning i en ring eller i ett halsband, skall ge sin ägare samma glädje.”

När man har hört och sett allt detta, förstår man varför det är värt besväret att framställa diamanter.

[Fotnot]

[Bilder på sidan 15]

Hjärtformad diamant på 8 karat (stenarna är inte i samma skala)

Päronformad slipning

Slipningen ”Kardinalens hatt”

Man bestämmer vikten i karat på oslipade stenar

Sortering av rådiamanter efter färg

Granskning av fasetterna för att avgöra om de behöver poleras mer