Ungdomar frågar:

Varför får min bror all uppmärksamhet?

”Det som irriterar mig är att när mina syskon uppför sig illa får de mycket uppmärksamhet — positiv och negativ. Men eftersom jag brukar lyda, ser de mig som något självklart.” — 18-åriga Kay.a

”Mina syskon får mer uppmärksamhet och blir bättre behandlade. Den lilla uppmärksamhet som jag får är oftast i form av förmaningar. Jag hade mått mycket bättre om jag vetat att de andra också fick förmaningar.” — 15-åriga Ruth.

”Jag upplever det som om mina äldre syskon får mer privilegier och uppmärksamhet.” — 13-årige Bill.

ÄNDA sedan den dag då vi föddes har vi alla varit i behov av att få uppmärksamhet från våra föräldrar. Och om du känner det som om du inte får din rättmätiga del, kan du förståeligt nog känna dig sårad och förbittrad. Särskilt om det verkar som om ditt syskon — det som är äldst, yngst, uppför sig väl eller kanske mest olydigt — har uppmärksamheten riktad på sig hela tiden. Du kanske rentav känner det som David gjorde när han skrev: ”Som en som är död och är borta ur hjärtat har jag blivit glömd; jag har blivit som ett skadat kärl.” — Psalm 31:12.

Det kan vara smärtsamt att se ett syskon få den uppmärksamhet som du själv skulle vilja ha. Men betyder det nödvändigtvis att du inte är älskad? Inte alls. Ibland får ungdomar extra uppmärksamhet därför att de har ovanliga förmågor eller är utåtriktade. Kenneth, som är 11 år, säger: ”Även om min lillebror, Arthur, bara går i tredje klass, spelar han i en orkester med femteklassare. Han är också duktig i idrott och matte. Han har faktiskt högsta betyg i alla ämnen i skolan. Ibland tror jag att andra tycker bättre om honom än om mig, men jag är inte svartsjuk på honom. Jo förresten, kanske lite grand.”

Sedan finns det ungdomar som tycks få största delen av sina föräldrars tid bara därför att de är äldst — eller yngst. Bibeln säger om den unge mannen Josef: ”Israel älskade Josef mer än alla sina andra söner, eftersom han var hans ålderdoms son.” (1 Moseboken 37:3, 4) Däremot kände 18-årige Todd det som om hans bror var favoriserad därför att han var äldst. Todd berättar: ”En gång ombads vi att ta med oss en favoritbild från det vi var små för att använda till ett projekt i skolan. Jag hittade bara några få bilder av mig själv, men jag fann desto fler bilder av min storebror. Det fick mig att undra varför.”

Det kan ofta vara så att ett syskon får extra uppmärksamhet därför att det har problem — problem som du kanske inte känner till. ”När jag var omkring 16 år gick min storebror igenom en svår period”, förklarar Cassandra, som nu är 22 år. ”Han var inte säker på om han verkligen ville tjäna Jehova, och mina föräldrar gav honom nästan all sin uppmärksamhet. På den tiden förstod jag inte varför. Det kändes som om de inte alls brydde sig om mig. Det fick mig att känna mig ledsen och utanför — och i viss mån arg.”

Varför föräldrar favoriserar

Men ibland kan föräldrar vara skyldiga till ren favorisering. En mamma erkände: ”Jag vet att min son, Paul, är smärtsamt medveten om hur stolta vi är över vår dotter. Han har sagt till oss rent ut: ’Du och pappa tittar alltid på varandra när Liz säger någonting.’ Först visste vi inte vad han talade om. Sedan insåg vi att vi ständigt utväxlade dessa ’är-hon-inte-fantastisk’-blickar. Sedan han gjort oss uppmärksamma på det har vi verkligen ansträngt oss att sluta med det.”

Men vad är anledningen till att föräldrar favoriserar? En orsak kan vara deras egen uppväxt. Om din mamma växte upp som yngsta barnet, kan hon lättare identifiera sig med sitt yngsta barn. Utan att vara medveten om det kan hon ha en benägenhet att ställa sig på det yngsta barnets sida. Eller också kan en förälder känna samhörighet med ett barn som har en liknande läggning eller som har samma intressen som föräldern. Begrunda vad Bibeln säger om Isak och Rebecka angående deras tvillingsöner, Jakob och Esau: ”Pojkarna blev större, och Esau blev en man som förstod sig på att jaga, en fältets man, men Jakob blev en klanderfri man, som bodde i tält. Och Isak hade Esau kär, eftersom det betydde villebråd i hans mun, medan Rebecka höll Jakob kär.” — 1 Moseboken 25:27, 28.

Vad bör du göra om dina föräldrar tycks favorisera något av dina syskon?b Du kan försöka tala med dina föräldrar om saken på ett lugnt sätt utan att låta anklagande. (Ordspråken 15:22) Genom att respektfullt lyssna till dem kan du vara i stånd att se saker och ting ur deras synvinkel. Det kan hjälpa dig att ta udden av din frustration. (Ordspråken 19:11) En tonårsflicka berättar: ”Det irriterade mig verkligen att min mamma drogs mer till min bror än till mig. När jag frågade henne varför, förklarade hon att eftersom han är så lik pappa, dras hon till honom. Och eftersom jag påminner mycket om henne, dras pappa till mig. Eftersom hon och jag är mycket lika, går vi varandra på nerverna. Och eftersom pappa och min bror är mycket lika, driver de varandra till vansinne. Sedan hon hade förklarat det på det här sättet kunde jag — även om jag inte gillade det — acceptera det.”

Olika behandling — orättvist?

Men varför kan föräldrar helt enkelt inte behandla alla sina barn exakt lika? Beth, som nu är 18 år, berättar: ”När jag var omkring 13 år, tyckte jag att min bror och jag borde bli behandlade lika — exakt lika. Men jag var den som hela tiden fick skäll, medan min bror hela tiden kom undan. Och han fick tillbringa mer tid tillsammans med pappa, då de jobbade med bilen. Det verkade så orättvist.”

Men olika behandling är inte nödvändigtvis orättvist. Tänk på hur Jesus Kristus behandlade sina apostlar. Bevisligen älskade han alla 12, ändå inbjöd han endast 3 av dem att bevittna vissa särskilda händelser, bland annat uppväckandet av Jairos’ dotter och förvandlingen (eller förklaringen). (Matteus 17:1; Markus 5:37) Dessutom stod aposteln Johannes honom särskilt nära. (Johannes 13:23; 19:26; 20:2; 21:7, 20) Blev de olika behandlade? Definitivt. Var det orättvist? Inte alls. För även om Jesus var särskilt dragen till vissa, ignorerade han inte de andra apostlarnas behov. — Markus 6:31–34.

På liknande sätt kan ett av dina syskon få särskild uppmärksamhet på grund av begåvning, personlighet eller behov. Detta kan helt naturligt vara smärtsamt att behöva bevittna. Men frågan är: Blir dina behov verkligen åsidosatta? När du behöver dina föräldrars råd, hjälp eller stöd, är de då redo att ställa upp för dig? Om de är det, kan du då verkligen säga att du är offer för orättvisa? Bibeln uppmuntrar oss att handla mot andra ”allt efter deras behov”. (Romarna 12:13) Eftersom du och dina syskon är individer med olika behov, är det helt enkelt inte möjligt för dina föräldrar att behandla er på samma sätt hela tiden.

Beth, som citerades tidigare, kom därför att inse att lika behandling inte alltid är rättvis och att rättvis behandling inte alltid är lika. Hon säger: ”Jag kom att inse att min bror och jag är två olika individer och att vi behöver behandlas olika. När jag ser tillbaka, kan jag inte förstå varför jag inte kunde inse det när jag var yngre. Jag gissar att det beror på hur man betraktar saker och ting i den åldern.”

Att lära sig visa urskillning

Ja, ”hur man betraktar saker och ting” påverkar mycket hur man reagerar i en viss situation. Likt färgade glasögon kan dina känslor färga det sätt varpå du betraktar saker och ting. Och det känslomässiga behovet av att få föräldrarnas uppmärksamhet och godkännande är starkt. Forskarna Stephen Bank och Michael Kahn konstaterar: ”Även om föräldrar var i stånd att uppfylla den omöjliga drömmen att behandla sina mycket olika barn rättvist, skulle vart och ett av barnen uppfatta föräldrarna som om de favoriserade något av de andra barnen.”

Begrunda återigen vad de tre ungdomarna sade, vilka citerades i början av artikeln. Deras situation verkar dyster, men faktum är: De är syskon! Ja, var och en av dem föreställer sig att de andra får mer uppmärksamhet och att han eller hon är den enda som ignoreras! Vår syn på saker och ting är alltså ofta i viss mån snedvriden. ”En man med urskillningsförmåga är kall till sin ande”, sägs det i Ordspråken 17:27. Att visa urskillning innebär att se realistiskt och objektivt på saker och ting, inte känslomässigt. Urskillning kan hjälpa dig att inse att även om dina föräldrar kanske inte behandlar dig och dina syskon helt lika, är de av hjärtat verkligen intresserade av alla sina barn! Att du inser det kan hjälpa dig att undvika att bli arg och bitter.

Men hur är det om det inte bara ser ut som om du inte får din rättmätiga del av uppmärksamheten, utan att det verkligen är så, vad kan du då göra? Det kommer att behandlas i ett kommande nummer av Vakna!

[Fotnoter]

[Bild på sidan 26]

Olika behandling kan tyckas vara orättvis