Skönheten hos alpernas nationalparker
FRÅN VAKNA!:S KORRESPONDENT I FRANKRIKE
EN FORS med kristallklart vatten, det stilla suset av löv i vinden, en molnfri himmel, solljus som silar genom träden. Detta är de underbara vyer och ljud som möter oss, och vi vet att det är bara början på en magnifik dag. Var befinner vi oss? I nationalparken Écrins i Dauphiné-alperna i Frankrike.
Vid en av parkens entréer i Ailefroide vid skogsbrynet finns det skyltar som informerar om vad som är förbjudet i parken, till exempel camping och att göra upp eld. Vi uppmanas att ta eventuellt skräp med oss hem, och vi lägger märke till att hundar är förbjudna, eftersom de ofta skrämmer eller stör djurlivet i parken.
Syftet med nationalparker
Men vad är egentligen en nationalpark, och vad är dess syfte? Den första, Yellowstone National Park i staten Wyoming i USA, upprättades år 1872. Sedan dess har många nationalparker öppnats på varje kontinent. I Frankrike finns det sju, av vilka tre ligger i den alpina båge som sträcker sig från Frankrike till Österrike. Den första nationalparken i Europa avsattes år 1914 i kantonen Graubünden i Schweiz. Sedan öppnades Gran Paradiso-parken i Italien år 1922. Andra nationalparker i Alperna är Berchtesgaden i Tyskland, Hohe Tauern i Österrike, Stelvio i Italien och Triglav i Slovenien. Den första nationalparken i Frankrike var Vanoise, som upprättades år 1963.
Det främsta målet med nationalparker är att skydda den naturliga floran och faunan. Det bör också framhållas att det finns många andra parker som inte har status som nationalparker, men som ändå har precis samma mål. Bland dessa finns Vercors regionala park i Frankrike och Karwendelreservatet i Österrike. Nationalparker har dock en speciell status som ger vakterna där särskilda befogenheter. De har rätt att bötfälla dem som inte följer parkens regler. Att till exempel ta med en hund in i en park i Schweiz kan resultera i böter på ända upp till 2.000 kronor.
En del tycker kanske att detta är överdrivet. Men det finns grund för vissa förbud och böter. Tänk efter. Vid ett tillfälle i Mercantourparken i Havsalperna i sydöstra Frankrike fick vi syn på ett litet gemskid. Det såg ut att vara alldeles övergivet och helt hjälplöst. Vi rörde det inte, eftersom vi tänkte att lukten från oss kanske skulle hindra dess mor från att ta det tillbaka. Men tänk om vi hade haft en hund med oss! Den stackars gemsen skulle ha blivit skrämd, särskilt om hunden hade börjat skälla.
Betyder det här att vakterna bara är ett slags polismän i parken? Naturligtvis inte. En vakt som vi mötte i Mercantourparken visade oss var en gemshjord just hade passerat och lämnat spår i den nyfallna snön. Han pekade ut för oss avtrycken efter hovarna. Det hjälpte oss att inse att vaktens uppgift inte bara är att värna och skydda den naturliga balansen i parken, utan också att informera och undervisa.
Naturens rika menageri
När vi vandrar vidare, ser vi gemser som skuttar omkring på firnen (fälten av grovkornig snö) på en sluttning långt borta. Vi får också syn på två murmeldjur som lekfullt hoppar omkring på stenrasslänterna. Några av de här murmeldjuren är riktigt tama och kommer fram till vandrare i hopp om att få något gott att äta.
I en del alpina parker finns det hjordar av stenbockar. De flesta finner man i Gran Paradiso-parken i Italien, men det var spännande att också få se några i Mercantour. Denna sydliga alpina park har ett rikt djurliv. Muffloner, ett slags vildfår, strövar omkring fritt, och vargar har åter dykt upp de senaste åren. Men besökare behöver inte oroa sig, eftersom vargar sällan vågar sig nära vandringslederna och skyr människor. Förr strövade björnar omkring i de schweiziska alperna, men den sista som sågs där dödades år 1904. I Västeuropa kan man numera finna brunbjörnar i Pyrenéerna på gränsen mellan Frankrike och Spanien, i de kantabriska bergen i norra Spanien och i Abruzzis nationalpark i centrala Italien. Däremot kan man ibland höra en kronhjort råma i Schweiz’ nationalpark, där det finns många sådana.
Förutom de större djuren finns det många mindre djur till glädje för besökaren, till exempel hermeliner och olika harar som blir vita på vintern och därtill rävar, murmeldjur och ekorrar. Dessutom bebos dessa områden av myriader av insekter, bland andra magnifika fjärilar och flitiga myror. Fågelälskare behöver inte heller bli besvikna. Du kan få se en örn som svävar högt över ditt huvud eller också, i Schweiz’ nationalpark och i parkerna i Vanoise och Mercantour, lammgamen, som också kallas skäggam. Det är också ganska vanligt att höra det karakteristiska ljudet av en hackspett som med sin näbb hackar på en trädstam för att leta efter insekter. Många undrar hur dessa bergsinvånare överlever vintern i Alperna. De här djuren är väl anpassade till denna miljö, även om hårda betingelser gör att sjuka och gamla djur dör.
Den alpina floran
Även växterna är skyddade i parkerna. Följaktligen är det förbjudet att plocka blommorna, däribland de magnifika brandgula liljorna som kantar vår stig. Du kanske undrar varför. En del växter, som den berömda edelweissen, alpsippan, alprosen, bergklinten och en del gentianaarter, är sällsynta, och det är viktigt att skydda dem för att trygga deras överlevnad. Mångfalden av blommor är sannerligen imponerande.
Naturens skönhet är också uppenbar i träden som pryder parkerna. På hösten smyckas skogen av lärkträdens gyllene färgtoner. Cembratallen däremot tycks trotsa vinterns hårda grepp och utgör ett pålitligt matförråd åt den fågel som vanligen kallas nötkråka. Den här fågeln bär skörden av tallfrön i sin kräva och gräver sedan ner dem för framtida behov. På så sätt bidrar den till att sprida tallen till platser dit den annars inte skulle ha nått. Ja, vi skulle kunna använda hela dagen till att betrakta det vackra som omger oss. Men om vi skall nå stugan i bergen, måste vi vandra vidare.
Vi fortsätter vår vandring och kommer snart fram till en svårare stig. Gemsen tycks vänta på oss i skogen, och vi kan ta en del bilder. Men när vi kommer närmare, flyr dessa vackra skapelser, som tydligen är rädda för oss. Vi tänker på Guds underbara löfte som finns skrivet i Jesaja 11:6–9: ”Vargen kommer verkligen att bo en tid tillsammans med bagglammet, och tillsammans med killingen kommer rentav leoparden att lägga sig ner, och kalven och det manprydda unga lejonet och det välgödda djuret, alla tillsammans; och en liten pojke kommer att leda dem. Och kon och björnen, de kommer att beta; deras ungar kommer att lägga sig ner tillsammans. ... De kommer inte att göra skada eller vålla fördärv någonstans på hela mitt heliga berg.” Vi gläder oss över utsikten att hela jorden snart kommer att bli ett ofantligt parkliknande paradis, där människor och djur skall leva tillsammans utan fruktan.
[Bild på sidan 13]
En gems i de franska alperna
[Bild på sidan 14]
Ett försiktigt murmeldjur i nationalparken Vanoise i Frankrike
[Bilder på sidan 14]
En örn i nationalparken Mercantour i Frankrike
[Bild på sidan 15]
Gemser som klättrar i de franska alperna
[Bild på sidan 15]
En ung gems
[Bild på sidan 16]
Alpros
[Bild på sidan 16]
Silvertistel
[Bild på sidan 16]
Alpakleja
[Bild på sidan 16]
Stenbock
[Bild på sidan 17]
Brandgul lilja
[Bild på sidan 17]
Krollilja
[Bild på sidan 17]
Alpmartorn
[Bild på sidan 17]
Murmeldjur