Vad förorsakar informationsångest?

”INFORMATIONSÅNGEST förorsakas av den allt större klyftan mellan det vi förstår och det vi tror att vi borde förstå. Det är det djupa svalget mellan data och kunskap, och det uppstår när den information som når oss inte upplyser oss om det vi vill veta eller borde veta”, skriver Richard S. Wurman i sin bok Information Anxiety och tillägger: ”I långa tider visste inte människor hur lite de visste — de visste inte att det fanns så mycket som de inte visste något om. Men nu vet människor att det finns så mycket som de inte vet, och det skapar ångest.” Följden blir att de flesta av oss har en känsla av att vi borde veta mer än vi gör. Vi konfronteras dagligen med en mängd information, och vi snappar upp en del data, men ofta vet vi inte vad vi skall göra med dem. Samtidigt kanske vi tror att alla andra vet och förstår mycket mer än vi gör. Det är då vi drabbas av informationsångest!

David Shenk hävdar att störtfloden av information har blivit en förorening som ger upphov till ”datasmog”. Han förklarar: ”Datasmogen hämmar oss; den ger oss ingen ro och omöjliggör den kontemplation som vi så väl behöver. ... Den gör oss sönderstressade.”

Det är sant att för mycket information kan vara ångestskapande, men det kan också otillräcklig information och, i ännu högre grad, felaktig information. Det är ungefär som att känna sig ensam i ett rum fullt av människor. Som John Naisbitt uttrycker det i sin bok Megatrender: ”Vi håller på att dränkas av information samtidigt som vi är utsvultna på kunskap.”

Hur databrottsligheten kan påverka dig

En annan sak som kan vålla oro är flodvågen av databrott. Doktor Frederick B. Cohen skriver i sin bok Protection and Security on the Information Superhighway: ”FBI beräknar att databrott årligen kostar landet [USA] så mycket som 5 miljarder dollar. Och detta är, hur otroligt det än kan låta, bara toppen av isberget. Svagheter i informationssystemen har också utnyttjats för att få fördelar vid förhandlingar, förstöra människors rykte, vinna militära konflikter och till och med begå mord.” Till allt detta kommer den växande oron över att barn via datorn har tillgång till pornografiskt stoff — för att inte tala om intrånget i människors privatliv.

Samvetslösa datorentusiaster ställer till kalabalik genom att avsiktligt smitta ner hela system med ”datavirus”. Kriminella hackers tar sig på olaglig väg in i elektroniska system och skaffar sig tillträde till konfidentiell information och kan till och med lura till sig pengar på det sättet. Sådana förehavanden kan få förödande konsekvenser för tusentals datoranvändare. Databrott utgör ett hot mot såväl företag som statliga myndigheter.

Behovet av att vara välinformerad

Vi behöver naturligtvis alla vara välinformerade, men att vi har tillgång till enorma mängder information gör oss inte nödvändigtvis bildade i ordets egentliga mening, för mycket av det som ger sken av att vara information är i själva verket bara en massa fakta eller rådata utan anknytning till det praktiska livet. Somliga hävdar rentav att det inte är relevant att tala om en ”informationsexplosion”, utan snarare om en ”dataexplosion” eller, som vissa cyniker uttrycker det, en ”noninformationsexplosion”. Det är så ekonomianalytikern Hazel Henderson ser på saken: ”Informationen i sig själv gör inte människor upplysta. Vi kan inte själva avgöra vad som är felaktig information, vilseledande information eller propaganda i denna mediedominerade miljö. Fokuseringen på information har resulterat i ett överflöd av alltmer meningslösa mängder fragmenterade rådata i stället för ett sökande efter nya meningsfulla kunskapsmönster.”

Joseph J. Esposito, verkställande direktör för Encyclopædia Britannica Publishing Group, säger rent ut: ”Det mesta av IT-ålderns information är helt bortkastat; det är bara skräp. Informationsexplosion är en passande term — explosionen gör att vi inte kan höra ordentligt. Om vi inte kan höra något, kan vi inte veta något.” Orrin E. Klapp har ungefär samma syn på saken. Han säger: ”Jag misstänker att ingen egentligen vet hur mycket av den allmänna kommunikationen som är pseudoinformation, sådant som ger sig ut för att säga oss något men i själva verket inte gör det.”

Du kommer säkert ihåg att en stor del av den undervisning som du fick i skolan gick ut på att du skulle lära dig en massa fakta för att kunna klara skrivningarna. Många gånger pluggade du in dessa fakta strax före provet. Minns du till exempel hur du lärde dig långa rader med årtal på historielektionerna? Hur många av dessa årtal och händelser kommer du ihåg nu? Lärde dessa fakta dig att resonera och dra logiska slutsatser?

Är mer detsamma som bättre?

Om vi inte är försiktiga, kan en överdriven önskan att inhämta information kosta oss mycket i form av tid, sömn, hälsa och till och med pengar. För även om en större informationsmängd innebär större valmöjlighet, kan den också göra oss nervösa och få oss att undra om vi verkligen har kollat upp eller tagit del av all tillgänglig information. Doktor Hugh MacKay säger varnande: ”Information är i själva verket ingen väg till insikt. Informationen i sig själv sprider inget ljus över livets mening. Den har knappast något samband med förvärvandet av vishet. I likhet med andra ägodelar kan den tvärtom bli ett hinder för vishet. Vi kan veta för mycket, precis som vi kan äga för mycket.”

Ofta är det inte bara den stora mängden tillgänglig information som känns betungande, utan också problemet med att försöka omvandla informationen till något som är förståeligt, meningsfullt och verkligt upplysande. Som en källa uttrycker det: ”Vi skulle kunna liknas vid en törstig person som blivit dömd att dricka från en brandslang med hjälp av en fingerborg. Blotta mängden tillgänglig information och det sätt varpå den ofta levereras gör att större delen av den inte är till någon nytta för oss.” Hur mycket information vi personligen behöver är följaktligen inte främst en fråga om kvantitet, utan om kvalitet och användbarhet.

Dataöverföring

Ett annat uttryck som är vanligt förekommande i våra dagar är ”dataöverföring”, som innebär att överföra information på elektronisk väg. Men även om sådan överföring naturligtvis har sin givna plats, är det inte fråga om kommunicerande i ordets egentliga bemärkelse. Varför inte? Därför att vi har lättare att relatera till människor än till maskiner. Vid dataöverföring har vi ingen ögonkontakt och ser inte den andres ansiktsuttryck och kroppsspråk, som så ofta påverkar samtal och förmedlar känslor. När vi samtalar ansikte mot ansikte, tjänar dessa faktorer ofta till att förstärka och förtydliga de ord som används. Inga av dessa värdefulla hjälpmedel står till buds vid elektronisk överföring, inte ens vid användning av den allt populärare mobiltelefonen. Även när man talas vid ansikte mot ansikte, är det ibland svårt att förmedla exakt det man har i tankarna. Åhöraren kan uppfatta orden på sitt eget sätt och ge dem en oriktig innebörd. Hur mycket större måste då inte risken vara när man inte ser varandra!

Ett annat beklagligt faktum är att somliga använder så mycket tid framför dataskärmar och TV-apparater att familjemedlemmarna blir som främlingar för varandra fast de bor i samma hem.

Har du hört talas om teknofobi?

Ordet ”teknofobi” betyder helt enkelt ”fruktan för tekniken”, däribland bruket av datorer och liknande elektroniska apparater. Somliga menar att det är en av de vanligaste formerna av informationsångest. I en artikel i The Canberra Times, som baserade sig på ett pressmeddelande från nyhetsbyrån Associated Press, kunde man för en tid sedan läsa: ”Japanska chefer är rädda för datorer.” Beträffande verkställande direktören för ett stort japanskt företag sades det till exempel: ”[Han] har makt och prestige. Men sätt honom framför en dator, så blir han ett nervvrak.” Enligt en undersökning som omfattade 880 japanska företag är det bara 20 procent av de högre cheferna som kan använda en dator.

Teknofobin underblåses av sådana katastrofer som driftstoppet i staden New Yorks telesystem år 1991, som lamslog alla flygplatser i området i flera timmar. Och hur var det vid reaktorolyckan på Three Mile Island i USA år 1979? Det tog operatörerna flera ödesmättade timmar innan de förstod innebörden av de datorkontrollerade larmsignalerna.

Detta är bara några få exempel på hur IT-ålderns teknik på ett drastiskt sätt har påverkat mänskligheten. Doktor Frederick B. Cohen ställer följande tankeväckande frågor: ”Har du varit på banken nyligen? Om datorerna inte fungerade, fick du då ut några pengar? Och hur är det i snabbköpet? Skulle de kunna registrera dina inköp och ta betalt utan sina datorer?”

Du kanske känner igen dig själv i någon av följande situationer:

• Din nya videobandspelare har massor av knappar, och du vet inte vilka du skall trycka på när du skall spela in ett visst program. Antingen måste du generad be din nioårige brorson ställa in videon åt dig, eller också bestämmer du dig för att du egentligen inte vill se programmet.

• Du är i omedelbart behov av pengar och beger dig till närmaste bankomat, men plötsligt kommer du ihåg att förra gången du använde den blev du förvirrad och tryckte på fel knappar.

• Du är på ditt arbete och telefonen ringer. Men samtalet hade kopplats till dig av misstag och var egentligen till din chef, som har sitt kontor en trappa upp. Det finns ett enkelt sätt att koppla om samtalet, men du känner dig osäker och bestämmer dig för att låta växeltelefonisten göra omkopplingen.

• Instrumentpanelen i din nya bil ser ut som om den hörde hemma i cockpiten på ett modernt jetplan. Plötsligt börjar en röd lampa blinka, och du blir nervös, för du vet inte vad det betyder. Du måste titta efter i en krånglig instruktionsbok.

Detta är bara några få exempel på teknofobi. Vi kan vara övertygade om att det kommer att utvecklas ännu mer sofistikerade apparater, som tidigare generationer utan tvivel skulle ha betraktat som rena underverk. Varje ny modell som lanseras på marknaden kräver större sakkunskap för att kunna användas effektivt. Instruktionsböcker som experter skrivit på sin speciella jargonga upplevs ofta som skrämmande, eftersom det förutsätts att användaren förstår språket och besitter vissa kunskaper och färdigheter.

Informationsteoretikern Paul Kaufman sammanfattar situationen på följande sätt: ”Vårt samhälle har en syn på information som, även om den är fascinerande, i det långa loppet motverkar sitt eget syfte. ... En av orsakerna till detta är att för mycket uppmärksamhet har ägnats åt datorer och hårdvara och för lite åt de människor som använder sig av informationen för att försöka förstå världen och göra nyttiga saker för varandra. ... Problemet är inte att vi har så hög uppfattning om datorer, utan att vi har kommit att få en så låg uppfattning om människor.” Det verkar som om fixeringen vid den glamour som omger skapandet av raffinerade tekniska innovationer ofta får människor att oroa sig över vad som skall komma härnäst. Som Edward Mendelson uttrycker det: ”Teknologiska visionärer kan aldrig inse skillnaden mellan det möjliga och det önskvärda. Om man kan få en maskin att utföra en förbluffande komplicerad uppgift, då tror alltid visionären att uppgiften är värd att utföra.”

Det är detta ignorerande av den mänskliga sidan av tekniken som till stor del ligger bakom människors informationsångest.

Har produktiviteten verkligen ökat?

En kolumnist i tidningen The Australian, Paul Attewell, har försökt ta reda på hur mycket tid och pengar som har sparats genom användning av datorer de senaste åren. Här följer en del av hans intressanta kommentarer: ”Trots åratal av investeringar i datoranläggningar som är avsedda att ta hand om administrativa uppgifter och hålla nere kostnaderna har många universitet och högskolor funnit att deras administrativa personal fortsätter att växa. ... I årtionden har datortillverkarna bedyrat att den teknik som de sålde skulle resultera i en betydande ökning av produktiviteten och innebära att en given mängd administrativt arbete skulle kunna utföras av färre personer till mycket lägre kostnad. I stället har informationstekniken, som vi nu börjar inse, lett till en förskjutning av arbetsinsatserna: det är inte så att de gamla arbetsuppgifterna utförs av färre anställda, utan snarare att nya uppgifter utförs av en arbetsstyrka som är minst lika stor som tidigare. Ofta har det inte skett någon besparing alls. Ett exempel på denna förskjutning är att människor använder den moderna tekniken för att förbättra utseendet på dokumenten snarare än för att utföra pappersexercisen snabbare.”

Det verkar emellertid som om den nya informationstekniken, med potentiella faror för de kristna, är här för att stanna. Hur kan vi då undvika att drabbas av informationsångest — åtminstone i viss utsträckning? Vi får några praktiska förslag i nästa korta artikel.

[Fotnoter]

[Ruta på sidan 6]

En störtflod av skräpinformation

”Samhället blir, som vi alla har märkt, obevekligen allt krassare. Vi har bevittnat den nya trenden med skräpprogram i TV, hatpropaganda i radio, fräcka pratshowledare, skadeståndsprocesser och sensationsmakeri — filmerna blir alltmer sexuellt detaljerade och fyllda med våldsinslag. Reklamen är högljuddare, mer påträngande och ofta på gränsen till smaklös. ... Gudlösheten är i tilltagande, och anständigheten är i avtagande. ... Det som andra har kallat ’krisen på familjenormernas område’ har mer med informationsrevolutionen att göra än med Hollywoods bristande respekt för den traditionella familjemodellen.” — David Shenk: Data Smog—Surviving the Information Glut.

[Ruta på sidan 7]

Vishet på det gamla goda sättet

”Min son, om du tar emot mina ord och förvarar mina egna bud som en skatt hos dig, så att du med ditt öra ger akt på visheten, för att du må böja ditt hjärta till urskillningen; om du dessutom ropar på själva förståndet och du låter höra din röst för att kalla på själva urskillningen, om du fortsätter att söka därefter som efter silver och du fortsätter att leta därefter som efter gömda skatter, då kommer du att förstå fruktan för Jehova, och kunskap om Gud kommer du att finna. Ty det är Jehova som ger vishet; från hans mun kommer kunskap och urskillning. När visheten kommer in i ditt hjärta och själva kunskapen blir ljuvlig för din egen själ, är det tankeförmågan som kommer att hålla vakt över dig, urskillningen som kommer att skydda dig.” — Ordspråken 2:1–6, 10, 11.

[Bild på sidorna 8, 9]

Informationsexplosionen har jämförts med att försöka fylla en fingerborg med hjälp av en brandslang