En kamp som är dömd att misslyckas
”BROTTSLIGHETEN skulle kunna försvinna över en natt om alla var villiga att anstränga sig”, sade en före detta chef för Londonpolisen i en artikel i Liverpool Daily Post. Ja, om alla lydde lagen, skulle brottsligheten försvinna.
Men på de flesta håll är brottsligheten i stället i tilltagande. Ett uttalande som gjordes för tusentals år sedan är verkligen tillämpligt på vår tid: ”Jorden kom att fördärvas i den sanne Gudens ögon, och jorden blev uppfylld av våld.” (1 Moseboken 6:11) — Se rutan på motstående sida.
Det börjar i liten skala
Att man bryter mot lagen i små ting kan leda till att man längre fram begår större brott. En lärare som försökte inpränta detta i sina elever förklarade: ”Bankrånare börjar med att stjäla pennor i skolan.”
Vad händer ofta längre fram på arbetsplatserna? Människor stannar hemma från arbetet på grund av någon föregiven sjukdom och tar sedan emot sjukersättning som de inte är berättigade till. Sådan oärlighet är vanligare än man skulle kunna tro. I Tyskland, till exempel, infaller 6 procent av alla rapporterade sjukdagar på onsdagar, 10 procent på tisdagar och 16 procent på torsdagar, men så mycket som 31 procent infaller på måndagar och hela 37 procent på fredagar! Är människor verkligen sjukare på måndagar och fredagar, eller är detta helt enkelt en form av stöld?
Vilka är brottslingarna?
Brott som begås av vanliga människor får i regel inte samma återverkningar som de som begås av personer i ledarställning. I början av 1970-talet skakades USA av ett politiskt brott av sådan storleksordning att det namn som kom att förknippas med det till och med har blivit en del av det engelska språket.
Ordet ”watergate” betyder enligt Barnhart Dictionary of New English ”en skandal, i synnerhet en som inbegriper försök att dölja graverande fakta eller olagliga handlingar”.a Samma verk tillägger: ”Watergateaffären satte tydliga spår i 1970-talets språk. Ordet gav upphov till ett flertal språkliga nybildningar, och ändelsen -gate kom att användas i olika sammanhang för att beteckna skandal eller korruption.”
Sedan dess har ett otal liknande skandaler visat att brottsligheten är mycket utbredd, även bland personer som borde vara exemplariska i fråga om att upprätthålla lagen. I Japan har den politiska korruptionen blivit så omfattande att man i början av 1990-talet var tvungen att stifta nya lagar för att bekämpa den. År 1992 avgick Brasiliens president sedan han anklagats för tagande av mutor.
Är det inte uppenbart att oegentligheter som begås av personer i ansvarsställning, däribland föräldrar, lärare och poliser, uppmuntrar massorna att begå brottsliga handlingar?
Det räcker inte med goda föresatser
De flesta håller nog med om att de styrande vill utrota brottsligheten. Men som en pensionerad tjänsteman sade beträffande förhållandena i sitt hemland: ”Regeringen har inte gjort tillräckligt för att få rättvisans maskineri att fungera snabbt och effektivt. Vi har inte tillräckligt med domare, och de få som finns är därför överlastade med arbete. Poliskåren är underbemannad och dåligt utrustad. Poliser får ibland inte ens sin lön i tid, vilket gör att det kan vara mycket frestande för dem att ta emot mutor.”
Den italienska tidskriften La Civiltà Cattolica beklagar ”statens oförmåga att ta itu med den organiserade brottsligheten” och tillägger: ”Ordningsmakten och domstolarna gör säkert sitt bästa för att bekämpa brottsligheten, men det tycks inte påverka den organiserade brottsligheten det minsta — den blir tvärtom allt starkare och mäktigare.”
Myndigheternas goda föresatser räcker uppenbarligen inte. Anita Gradin, EU-kommissionär för invandrarfrågor samt rättsliga och inrikes frågor, gjorde för en tid sedan följande uttalande i tidningen The European: ”Vi behöver bättre och effektivare samarbetsmetoder i kampen mot narkotikasmuggling och narkotikalangning, människosmuggling och illegal invandring, organiserad brottslighet, bedrägerier och korruption.”
Hur intresserade är myndigheterna av att bekämpa brottsligheten?
Somliga har börjat ifrågasätta om myndigheterna verkligen är så intresserade av att bekämpa brottsligheten. En före detta polischef säger att alla, åtminstone offentligt, ”fördömer korruption och ekonomisk brottslighet”. Men han tillägger att alla inte har en uppriktig önskan att utrota brottslighet och korruption. Allt fler — däribland myndighetspersoner — betraktar uppenbarligen mutor, bedrägerier och stölder som fullt acceptabla vägar till framgång.
Det faktum att ”många som begår brott går fria från skuld”, som en tulltjänsteman uttryckte det, är utan tvivel en bidragande orsak till den ökade brottsligheten. En rysk tidning talar om ”den lätthet med vilken brottslingar slipper undan ostraffade” och tillägger: ”Detta tycks inspirera vanliga medborgare att begå de mest fasansfulla brott.” Detta är precis vad en bibelskribent fastslog för omkring 3.000 år sedan: ”Eftersom domen över en usel gärning inte har verkställts med hast, därför har människosönernas hjärta blivit helt inriktat i dem på att göra det som är uselt.” — Predikaren 8:11.
Det är ingen överdrift att säga att de styrande kämpar en hopplös kamp mot brottsligheten. Den tyska dagstidningen Rheinischer Merkur skriver: ”Allmänhetens oro på grund av det allt större antalet våldsbrott är djupt rotad och kan inte stillas vare sig med det gamla vanliga partipolitiska käbblet eller med statistik som tycks visa att situationen inte är så allvarlig som den kanske verkar.”
Men även om somliga påstår att situationen inte är så allvarlig som den verkar, är förhållandet snarare det motsatta. Trots detta finns det anledning till optimism. En ny världsordning utan brottslighet närmar sig med hast, och du kan själv få uppleva den. Nästa artikel visar hur vi kan vara så säkra på det.
[Fotnoter]
a Watergateaffären kallas så därför att det var ett inbrott i en byggnad med det namnet som gjorde att oegentligheterna blev allmänt kända. Skandalen ledde så småningom till att den amerikanske presidenten Richard Nixon blev tvungen att avgå och till att flera av hans närmaste rådgivare fängslades.
[Infälld text på sidan 6]
Många betraktar brott som ett fullt acceptabelt sätt att få framgång
[Ruta på sidan 5]
En jord som är uppfylld av våld
BRASILIEN: ”Som en reaktion mot den växande våldsvågen drog hundratusentals människor genom gatorna i de centrala delarna av staden [Rio de Janeiro] och uttryckte sin oro och ilska över brottsligheten som har förslavat deras stad.” — International Herald Tribune.
ENGLAND: ”Våldströskeln har blivit allt lägre, och brottslingar har allt lättare att tillgripa oprovocerat våld.” — The Independent.
FILIPPINERNA: ”Sex av tio familjer i Filippinerna säger att de inte känner sig trygga i sina hem eller på gatorna.” — Asiaweek.
IRLAND: ”Maffialiknande kriminella grupper har vunnit fotfäste i Dublins innerstad och i de fattiga västra förorterna. Ligorna är allt oftare tungt beväpnade.” — The Economist.
KINA: ”Gangstergängen gör comeback i Kina, och den grövre brottsligheten tycks vara utom all kontroll. ... Kinesiska experter säger att antalet gäng och ’hemliga sällskap’ växer snabbare än polisen hinner räkna dem.” — The New York Times.
MEXICO: ”Brottsligheten har ökat så snabbt på så kort tid att det ger anledning till stor oro.” — The Wall Street Journal.
NIGERIA: ”Familjen, kyrkorna, moskéerna, skolorna och föreningarna har svikit sin plikt att hindra ungdomar från att bli indragna i brottslighet, enligt en talesman för polisen, Frank Odita.” — Daily Champion.
RYSSLAND: ”Maffialiknande ligor har förvandlat en stad som på Sovjettiden var en av de säkraste i världen till en veritabel brottsmetropol. ... ’Under mina 17 år som patrullerande polisman’, säger polisinspektör Gennadij Grosjikov, ’har jag aldrig sett så mycket brott i Moskva, och inte heller har jag upplevt sådan brutalitet.’” — Time.
SYDAFRIKA: ”Ohämmat och praktiskt taget okontrollerat våld hotar allt och alla — och något radikalt måste göras.” — The Star.
TAIWAN: ”På Taiwan ... har ett allt större antal rån, överfall och mord börjat inträffa i samhället. ... Ja, brottsligheten är i tilltagande och överträffar i vissa fall västländernas.” — The New York Times.
TYSKLAND: ”Skillnaden mellan benägenheten att tillgripa våld och den utlösande faktorn har blivit allt mindre. Det är därför knappast förvånande att våld hör till ordningen för dagen.” — Rheinischer Merkur.
USA: ”USA är det mest våldspräglade landet i den industrialiserade världen. ... Inget annat industriland har ens tillnärmelsevis så hög brottslighet.” — Time.