Miniatyrböckernas fascinerande värld
FRÅN VAKNA!:S KORRESPONDENT I STORBRITANNIEN
DET extrema är spännande — det högsta berget, den djupaste oceanen, den högsta byggnaden, den längsta tunneln — så vad sägs om den minsta boken? Miniatyrböcker är fascinerande! Miljoner sådana böcker — som behandlar alla tänkbara ämnen — har tryckts på minst 20 olika språk. Om du inte har utforskat miniatyrböckernas värld, föreslår vi att du nu tar en snabb titt.
Vad är definitionen på en miniatyrbok? Den allmänt vedertagna normen är att den inte får överstiga 75 millimeter, vare sig i höjd eller i bredd. Det måttet avser pärmen, men vissa samlare fäster sig enbart vid sidornas mått. Men varför då trycka miniatyrböcker?
Ett hantverk med många aspekter
I motsats till vad man kanske förväntar sig, är de flesta miniatyrböcker fullt läsliga. Man kan alltså utan större ansträngning bära med sig och använda almanackor, klassiker, romaner, teaterpjäser, ordböcker och heliga skrifter i miniatyrformat. Även om detta var ett av de främsta skälen till att man förr i tiden ägde sådana små böcker, är den moderne samlaren mer intresserad av en annan aspekt vad beträffar miniatyrböcker, nämligen skickligheten hos dem som tryckte och band in böckerna.
Boktryckarna har fått övervinna många tekniska problem för att kunna formge och tillverka typer som gör texten läsbar, med eller utan förstoringsglas. Som ett resultat av deras arbete har vi böcker som är mycket vackra. Tillverkare av papper och tryckfärg har också gjort bruk av sina färdigheter för att garantera att texten på de tryckta sidorna får den skärpa man vill ha.
När en bok har tryckts, binds den in; och inbundna miniatyrböcker kan vara utsökta arbeten. Hantverkarnas skicklighet visar sig tydligt i tillverkningen av de små pärmarna av bearbetat läder, guld- eller silverfiligran, sköldpaddsskal eller dekorerad emalj. Andra pärmar är gjorda av siden eller sammet, eller också är de dekorerade med pärlor och paljetter, och en del böcker ligger i fodral så att de är skyddade.
Gravörerna som gjorde illustrationerna till texterna skapade otroligt detaljerade bilder, som var bara någon eller några kvadratcentimeter stora! Ett exempel finns i den 368-sidiga boken Bryce’s Thumb English Dictionary, som trycktes på 1890-talet, nämligen ett porträtt av den engelske lexikografen dr Samuel Johnson; ett annat exempel är illustrationen på sidan mitt emot titelbladet i Shakespeares King Richard III, en bok som gavs ut 1909 och tillägnades den engelska skådespelerskan Ellen Terry.
Bibliothèque Portative du Voyageur, som utgavs i Paris, är ett miniatyrbibliotek som man tror att Napoleon Bonaparte hade med sig på sina fälttåg. Dess 49 band med franska klassiker förvaras i en skinnklädd låda, som när den är stängd ser ut som en bok i folioformat.
Tumbiblar
Tumbiblar består inte nödvändigtvis av hela Bibeln. En del innehåller bara ”Nya testamentet”. Andra består bara av bibliska berättelser i sammandrag eller hela Bibelns historia, förkortad till 7.000 ord. Sådana biblar var avsedda för barn och hade titlar som The Bible in Miniature, The History of the Holy Bible och The Child’s Bible.
Hur fick tumbibeln sitt namn? Den naturliga förklaringen är att en tumbibel inte är mycket större än överdelen på en tumme. Men boken Three Centuries of Thumb Bibles föreslår att uttrycket kan ha myntats efter det att den berömde amerikanske dvärgen Charles Stratton, bättre känd som general Tom Thumb (= tumme) besökt England. Något som stöder detta är att Tom Thumb var i England 1844 och att uttrycket ”tumbibel” tycks ha använts för första gången i London 1849.
Ovanliga biblar
Ett udda tillskott till de små biblarnas värld är The Finger New Testament, som trycktes någon gång vid sekelskiftet. Denna bibel är bara 3 centimeter bred och 9 centimeter hög — en fingerlängd — därav namnet. Men eftersom den är mer än 75 millimeter hög, är den, noga räknat, inte en miniatyrbok, även om den i allmänhet räknas till det slaget av biblar. Bokstäverna i den här lilla volymen är tryckta med 4 punkter (1,504 millimeter) stora typer och är väldigt tydliga, och många läser dem med lätthet utan att använda förstoringsglas.
En annan ovanlig bibel bär titeln The Illustrated Bible, och den innehåller dikten Railway to Heaven (Järnväg till himlen). Denna bok trycktes i över 50 år — under den brittiska järnvägens tidiga år. Författaren anspelade på järnvägen i sin två sidor långa dikt ”Att visa dig ett nytt spår”, och han visar att detta spår är ”Jesus Kristus, Jehovas Son”. Diktens avslutning lyder: ”Ge mig ditt hjärta, så lyder Guds ord. Skynda! Skynda! Gå på tåget ombord!”
Annorlunda är också boken My Morning Counsellor, från år 1900. I den finns en bibeltext för varje dag, och varje månad inleds med Guds namn i någon form. Så till exempel inleds februari med namnet ”Jehovah-Shalom”. Både den här boken och The Illustrated Bible, som nämndes tidigare, visar att Guds namn, Jehova, var i allmänt bruk i Storbritannien för hundra år sedan.
Den minsta?
Århundradena igenom har många gjort anspråk på att ha tryckt den minsta boken. Det första giltiga anspråket gjordes 1674, när boken Bloem-Hofje, av C. van Lange, trycktes med små typer. I boken Miniature Books heter det att den har ”en fingernagels storlek”, och den innehade rekordet i över 200 år.
En berömd utgåva av Dantes Divina Commedia trycktes med typstorleken 2 punkter (0,752 millimeter), och det ansågs vara den minsta storlek som någonsin använts — knappt läsbar för blotta ögat. Boken trycktes i Padua i Italien 1878. Det tog en månad att trycka 30 sidor, och det krävdes en ny sats för varje form. Trots detta trycktes 1.000 exemplar av boken.
Storleken på böcker fortsatte att minska. Three Blind Mice, en bok med barnramsor, gavs ut 1978 av Gleniffer Press i Paisley i Skottland och blev därmed ”den minsta boken i världen”. Den begränsade upplagan överträffades 1985 av samma tryckeri, som tryckte 85 exemplar av en annan bok med barnramsor, Old King Cole! Varje bok var 1 × 1 millimeter stor. Man vänder sidorna med hjälp av en nål!
Sådana små böcker, som av Louis Bondy beskrivs som ”knappt så stora som dammkorn”, är bevis på ett oändligt tålamod och hantverksskicklighet. Men man har med dessa böcker frångått det ursprungliga syftet med att trycka miniatyrböcker, nämligen att de skall vara läsbara och lätta att använda.
Man kan se fina samlingar av dessa härliga miniatyrböcker på museer, och många böcker är i privat ägo. Om du någon gång kommer in i miniatyrböckernas fascinerande värld, kom då ihåg att vara försiktig med dem. De är i sanning konstverk!
[Ruta/Bild på sidan 14]
Fotografisk förminskning
Den minsta version av ”Nya testamentet” som någonsin tryckts utgavs 1895 av David Bryce från Glasgow i Skottland. Denna bok är 1,9 × 1,6 centimeter och bara 0,8 centimeter tjock! Hur var det möjligt att trycka den? ”Den har ett utmärkt och tydligt tryck tack vare den fotografiska förminskningen”, förklarar Louis Bondy i boken Miniature Books. Med tanke på att fotografin ännu var i sin barndom för hundra år sedan, var detta en stor bedrift.
David Bryce tryckte också ett antal exemplar av hela tumbibeln genom att använda samma metod. För dem som har svårigheter att läsa den fina stilen finns ett litet förstoringsglas instoppat innanför pärmen. Detta gör det möjligt för den ihärdige att läsa boken.
Det är av intresse att metoden att trycka med fotografisk hjälp, något som gjorde det möjligt att trycka publikationer i mindre format, var till stor nytta för Jehovas vittnen under den förföljelse de utsattes för av nazisterna under andra världskriget och senare av kommunisterna. Illustrationen visar en bibelstudiehandbok som tryckts med den här metoden. Boken gömdes i en tändsticksask och smugglades in till Jehovas vittnen som satt i ett nazistiskt koncentrationsläger.
Den här boken får plats i en tändsticksask, och den smugglades in i ett koncentrationsläger
[Bild på sidan 13]
Även om miniatyrböckerna är små, är de läsbara
[Bild på sidan 15]
Ett bibliotek med miniatyrböcker