Hur farligt är det med tv?
Den 18 december 1997 visade tidningsrubriker att ett tecknat TV-program hade gjort många sjuka i Tokyo i Japan. Flera hundra fick föras till sjukhus. ”En del barn kräktes blod, andra fick epileptiska anfall eller svimmade”, heter det i tidningen The New York Times. ”Läkare och psykologer säger varnande att den här händelsen är en skrämmande påminnelse om hur känsliga barn kan vara för vissa av dagens TV-program.”
I New York-tidningen Daily News kunde man läsa: ”Japan greps av panik i går, då hundratals barn runt om i hela landet drabbades av krampryckningar och kollapser, sedan de sett ett tecknat TV-monster blixtra med sina röda ögon.
Nästan 600 barn och några vuxna fick föras till akuten på tisdagskvällen efter att ha sett ... en tecknad film på TV.” Några led av andningssvårigheter och fick läggas in på intensivvårdsavdelningar.
Yukiko Iwasaki, som är mor till en åttaåring, berättar: ”Jag blev chockad när jag såg min dotter förlora medvetandet. Hon började inte andas igen förrän jag dunkade henne i ryggen.”
Producenter av TV-program för barn kunde inte förklara hur en animeringsteknik, som enligt dem har använts ”hundratals gånger”, kan orsaka en så farlig och våldsam reaktion.
Somliga föräldrar är medvetna om de skadliga effekter TV-tittande har och övervakar noggrant TV-tittandet i hemmet. Några har till och med gjort sig av med TV-n. En förälder i Allen i Texas lade märke till att innan familjen skaffade undan TV-n ”hade barnen svårt att koncentrera sig längre stunder, var lättretliga, visade brist på samarbete och var alltid uttråkade”. Han fortsätter: ”I dag har nästan alla våra fem barn — som är i åldrarna 6 till 17 år — toppbetyg i skolan. Sedan de övergav TV-n, har de utvecklat en rad andra intressen, som idrott, läsning, konst, data osv.
Jag kommer särskilt ihåg något som hände för omkring två år sedan. Min son, som då var 9 år, var på fest hemma hos en kamrat, och han skulle sova över där, men han ringde och sade att han ville komma hem. ... När jag sedan hämtade honom, frågade jag varför han ville åka hem, och då sade han: ’Det var så tråkigt. Det enda de ville göra var att sitta och titta på TV!’”