Aids — Hur sjukdomen kan bekämpas
FÖR närvarande finns det inget botemedel mot aids, och forskare tycks inte förvänta sig att hitta något inom den närmaste tiden. Även om det finns en del nya behandlingsmetoder som kan fördröja sjukdomsförloppet, är det långt bättre att försöka undvika att bli smittad över huvud taget. Men innan vi diskuterar preventiva åtgärder, skall vi se lite närmare på hur hiv-viruset sprids och hur det inte sprids.
Hiv sprids huvudsakligen på följande fyra sätt: 1) Genom bruk av infekterade sprutor eller nålar, 2) genom samlag (vaginalt, analt eller oralt) med en smittad person, 3) genom blodtransfusioner och blodprodukter (även om den risken har minskat i vissa industriländer, där blodet nu hiv-testas) och 4) genom hiv-smittade mödrar, som kan överföra smittan till sitt barn i samband med graviditet, förlossning eller amning.
Enligt U.S. Centers for Disease Control and Prevention (CDC) visar de senaste forskningsrönen att man 1) inte kan smittas av aids på samma sätt som man smittas av en förkylning eller influensa, 2) inte kan bli smittad genom att sitta bredvid en person som har aids eller genom att vidröra eller krama någon som är smittad, 3) inte kan få aids genom att äta mat som hanterats, tillagats eller serverats av en smittad person och 4) inte kan bli smittad via toaletter, telefoner, kläder eller matbestick. Enligt CDC kan viruset inte heller överföras av myggor eller andra insekter.
Vad man kan göra för att skydda sig
Hiv-viruset lurar i smittade personers blod. Om en smittad person får en injektion, kan en del virusbemängt blod stanna kvar på nålen eller i sprutan. Om någon annan får en injektion med samma spruta, kan viruset överföras till den personen. Dra dig aldrig för att fråga en läkare eller en sjuksköterska när du är osäker på om instrumenten är rena. Du har rätt att få veta det — det gäller ditt liv.
Hiv-viruset finns också i sädesvätskan och slidsekretet hos smittade personer. För att förebygga smitta rekommenderar därför CDC: ”Det enda säkra skyddet är avhållsamhet. Om du väljer att ha samlag, bör du vänta tills du befinner dig i ett varaktigt förhållande med ömsesidig trohet, till exempel äktenskap, med en osmittad partner.”
Lägg märke till att det är nödvändigt med ”ömsesidig trohet” för att skyddas mot aids. Om du är trogen men din partner inte är det, är du inte säker. Detta är ofta ett stort problem för kvinnor som lever i samhällen där de är helt dominerade av män i sexuellt och ekonomiskt avseende. I vissa länder får kvinnor inte ens tala om sex med män, än mindre resonera om säkrare sexvanor.
Alla kvinnor i sådana länder är emellertid inte helt maktlösa. En undersökning i ett västafrikanskt land visade att en del ekonomiskt oberoende kvinnor utan allvarligare konsekvenser kunde förvägra sina smittade män sexuellt umgänge. I New Jersey i USA har en del kvinnor nekat sina män sexuellt umgänge om dessa inte använder kondom. Om kondomer skall erbjuda något skydd mot hiv och andra sexuellt överförbara sjukdomar, måste de emellertid användas konsekvent och på rätt sätt.
Vilka bör låta testa sig?
Karen, som nämndes i den första artikeln, hade inte så stora möjligheter att skydda sig mot smitta. Hennes man blev hiv-smittad flera år innan de gifte sig, och när de gifte sig befann sig aidsepidemin och testmetoderna i ett tidigt stadium. Nu har emellertid hiv-tester blivit en rutinåtgärd i somliga länder. Innan man börjar sällskapa med någon, är det därför förståndigt att låta hiv-testa sig, om man inte är säker på sin hälsomässiga status. Karen ger rådet: ”Välj äktenskapspartner med urskillning. Ett felaktigt val kan stå dig dyrt — det kan till och med kosta dig livet.”
Ett hiv-test kan också vara ett skydd för den oskyldiga parten vid äktenskapsbrott. Eftersom en hiv-infektion ibland inte kan påvisas förrän ända upp till sex månader efter smittan, kan det bli nödvändigt med flera test. Om det sexuella umgänget återupptas (vilket visar att den oskyldiga parten har förlåtit äktenskapsbrytaren), kan mannen använda kondom som ett skydd mot smitta.
Hur upplysning kan vara till hjälp
Det är intressant att lägga märke till att även om Bibeln skrevs långt innan man hade upptäckt aids, är det ett verkligt skydd mot sjukdomen att leva efter dess principer. Bibeln fördömer till exempel sexuellt umgänge utanför äktenskapet, kräver trohet makarna emellan och säger att kristna bör gifta sig endast med sådana som också tillämpar Bibelns principer. (1 Korinthierna 7:39; Hebréerna 13:4) Den förbjuder också alla former av drogmissbruk och allt intag av blod, sådant som förorenar kroppen. — Apostlagärningarna 15:20; 2 Korinthierna 7:1.
Det är förståndigt att skaffa sig upplysningar om de faror och risker som kan vara förbundna med kontakter med hiv-positiva personer. Ju mer man vet om aids, desto lättare är det att skydda sig.
AIDS Action League förklarar: ”Aids kan i de flesta fall förebyggas. Till dess man hittar ett botemedel är upplysning det bästa och för närvarande det enda [samhälleliga] försvaret mot aids.” (Kursiverat av oss) Föräldrar bör följaktligen tala öppet med varandra och med sina barn om aids.
Vad finns det för behandlingsalternativ?
Allvarligare sjukdomssymtom uppträder vanligen inte förrän 6–10 år efter det att en person blivit hiv-smittad. Under dessa år rasar en kamp i den smittades kropp. Viruset förökar sig och dödar cellerna i immunförsvaret. Immunförsvaret slår tillbaka. Men så småningom produceras miljarder nya virus varje dag, och immunförsvaret blir övermannat.
Olika läkemedel har utvecklats för att hjälpa immunförsvaret, medel med komplicerade namn som identifieras med olika bokstavsbeteckningar — AZT, ddI och ddC. Somliga trodde att dessa läkemedel skulle medföra en dramatiskt förbättrad prognos och kanske till och med fullständigt botande, men dessa förhoppningar blev snart grusade. Medlen förlorar inte bara sin verkan efter en tid, utan de förorsakar också svåra biverkningar hos somliga personer — till exempel en kraftig minskning av antalet röda och vita blodkroppar, koagulationsrubbningar och nervskador i händer och fötter.
På senare tid har en ny typ av läkemedel introducerats: proteashämmare. Läkare rekommenderar i allmänhet att dessa används i kombination med två andra virushämmande medel. Undersökningar har visat att denna trippelterapi visserligen inte dödar viruset men gör att det upphör, eller nästan upphör, att föröka sig.
De nya kombinationsbehandlingarna har medfört en dramatisk förbättring av aidspatienters hälsa. Experter menar emellertid att det bästa resultatet uppnås om behandlingen sätts in i ett tidigt stadium, innan symtomen börjar visa sig. I sådana fall kan det vara möjligt att, kanske för all framtid, hindra infektionens progress till fullt utvecklad aids. Eftersom metoden är ny, återstår det att se hur länge behandlingen kan hålla tillbaka infektionen.
Kombinationsbehandling är dyr. I USA är den genomsnittliga kostnaden för tre virushämmande medel plus laboratorieprover 12.000 dollar (cirka 95.000 kronor) om året. Förutom att behandlingen kostar mycket pengar, måste patienten också göra många turer till kylskåpet, där medlen måste förvaras. Vissa tabletter skall tas två gånger om dagen och andra tre gånger om dagen. En del skall tas före maten, andra skall tas efter maten. Behandlingen kompliceras ytterligare när patienten dessutom måste äta mediciner för att bekämpa alla de andra infektioner som ofta drabbar personer med aids.
En annan fråga som bekymrar läkarna är vad som kan hända om patienten avbryter behandlingen. Viruset skulle då kunna föröka sig ohämmat, och de virus som har överlevt behandlingen kanske har blivit resistenta mot de läkemedel som patienten tidigare tog för att bekämpa infektionen. De läkemedelsresistenta stammarna av hiv skulle bli ännu svårare att behandla. Dessutom skulle dessa supervirus kunna överföras till andra människor.
Är vacciner lösningen?
En del aidsforskare menar att den enda möjligheten att hejda den globala aidsepidemin är ett säkert och effektivt vaccin. Effektiva vaccin mot gula febern, mässling, påssjuka och röda hund framställs av försvagat virus. När ett försvagat virus införs i kroppen, reagerar immunsystemet i normala fall inte bara genom att förgöra det, utan det bygger också upp ett försvar mot varje framtida invasion av det viruset.
Två experiment som nyligen gjorts på apor visar att problemet med hiv är att även försvagat virus kan bli dödsbringande. Vaccinet kan med andra ord förorsaka den sjukdom som det är avsett att förhindra.
Sökandet efter ett vaccin har varit frustrerande. Hiv-viruset har vid experiment visat sig vara helt opåverkat av dussintals preparat som skulle ha tagit kål på mindre livskraftiga virus. Dessutom muterar hiv-viruset, vilket ytterligare försvårar kampen. (För närvarande finns det minst tio olika stammar av hiv runt om i världen.) Något som också bidrar till problemet är att viruset direkt angriper just de celler i immunsystemet som vaccinet skall mönstra som försvarsstyrkor.
Ekonomiska faktorer spelar också en viktig roll i samband med utvecklandet av ett vaccin. Det har visat sig vara ett ”ljumt intresse från de privata industriföretagens sida”, konstaterade en talesman för International AIDS Vaccine Initiative i Washington. Bristen på intresse sades bottna i farhågor om att ett vaccin inte skulle vara särskilt inkomstbringande, eftersom det främst skulle komma att säljas i utvecklingsländerna.
Trots alla problem fortsätter forskare att pröva nya vägar i sökandet efter ett effektivt vaccin. För närvarande verkar det dock osannolikt att ett sådant skall kunna framställas inom den närmaste tiden. Och när man lyckats utveckla ett lovande vaccin, följer den mödosamma, dyrbara och riskabla uppgiften att pröva det på människor.
[Ruta på sidan 5]
Vilka blir hiv-smittade?
Världen över blir cirka 16.000 personer smittade varje dag. Det sägs att över 90 procent av dessa bor i utvecklingsländerna. Omkring 10 procent är barn under 15 år. Av de övriga är över 40 procent kvinnor, och över hälften är i åldern 15–24 år. — Världshälsoorganisationen och FN-programmet UNAIDS.
[Ruta på sidan 7]
Hur vet man vem som är smittad?
Man kan inte se på en person om han eller hon är hiv-smittad. Även om symtomfria smittbärare kan se friska ut, kan de överföra viruset till andra. Om en person säger att han inte är smittad, kan man då lita på att han inte är det? Inte alltid. Många som är hiv-smittade vet inte om det själva, och de som vet om det kanske vill hålla det hemligt eller kanske rentav ljuger. En amerikansk undersökning visade att 4 av 10 hiv-smittade personer inte talade om för sina sexualpartner att de var smittade.
[Ruta/Bild på sidan 6]
Sambandet mellan hiv och aids
Hiv står för ”humant immunbristvirus”, ett virus som långsamt förstör delar av kroppens immunförsvar. Aids är en förkortning av ”acquired immune deficiency syndrome”, förvärvat immunbristsyndrom. Det är det sista, livshotande stadiet av en hiv-infektion. Namnet anger att hiv försvagar immunsystemet och gör att patienten faller offer för infektioner som immunförsvaret annars skulle besegra.
[Bildkälla på sidan 6]
CDC, Atlanta, Ga., USA
[Bild på sidan 7]
Innan ett par bestämmer sig för att gifta sig kan det vara förståndigt att de låter hiv-testa sig