Ungdomar frågar:

Varför måste jag leva utan mina föräldrar?

”Hur livet har varit utan mina föräldrar? Jag kan säga att det har varit mycket sorgligt av flera orsaker. Det är mycket svårt att växa upp utan sina föräldrars tillgivenhet och kärlek.” — Joaquín.

”De värsta dagarna var när föräldrarna skulle komma till skolan för att skriva under betygen. Då kände jag mig mycket ledsen och ensam. Det känns fortfarande så ibland.” — 16-åriga Abelina.

DET är en av vår tids tragedier att miljoner unga måste växa upp utan föräldrar. I Östeuropa har tusentals barn blivit föräldralösa på grund av krig. I Afrika har aidsepidemin orsakat liknande förödelse. En del barn har helt enkelt övergetts av sina föräldrar. Familjer har blivit åtskilda av krig eller naturkatastrofer.

Sådana situationer var vanliga också på Bibelns tid. Bibeln talar ofta om de föräldralösas svåra situation. (Psalm 94:6; Malaki 3:5) Krig och andra tragiska omständigheter splittrade familjer också på den tiden. Bibeln berättar om en ung flicka som rycktes från sina föräldrar när hon fördes bort av ett syriskt rövarband. — 2 Kungaboken 5:2.

Du är kanske en av de miljoner ungdomar som inte har några föräldrar. I så fall vet du precis hur plågsamt det kan vara. Varför har det drabbat dig?

Inte ditt fel

Händer det att du undrar om Gud straffar dig på något sätt? Eller känner du dig kanske arg på dina föräldrar för att de dog — som om de gjorde det med flit? Först och främst kan du vara helt säker på att Gud inte är arg på dig. Du kan också vara säker på att dina föräldrar inte medvetet valde att lämna dig. Döden är den tragiska verkligheten för oss ofullkomliga människor, och ibland drabbar den föräldrar när deras barn fortfarande är små. (Romarna 5:12; 6:23) Jesus Kristus själv fick tydligtvis uppleva att hans älskade fosterfar Josef dog, och det kan ju omöjligt ha berott på någon synd som Jesus hade begått.a

Tänk också på att vi lever i ”kritiska tider som är svåra att komma till rätta med”. (2 Timoteus 3:1–5) Våld, krig och brottslighet har urskillningslöst dödat miljoner människor i vårt århundrade. Andra har blivit offer för ”tid och oförutsedd händelse”, vilket kan hända vem som helst. (Predikaren 9:11) Hur plågsamt det än kan kännas, så var det helt enkelt inte ditt fel att dina föräldrar dog. I stället för att du plågar dig själv med förebråelser eller blir helt uppslukad av sorg är det bättre att du söker tröst i Guds löfte om uppståndelsen.b Jesus förutsade: ”Förundra er inte över detta, därför att den stund kommer, i vilken alla som är i minnesgravarna skall höra hans röst och komma ut.” (Johannes 5:28, 29) Abelina, som nämndes i början, säger: ”Min kärlek till Jehova och hoppet om uppståndelsen har varit till stor hjälp.”

Men hur är det om dina föräldrar fortfarande lever men har övergett dig? Gud kräver att föräldrar skall uppfostra och ta hand om sina barn. (Efesierna 6:4; 1 Timoteus 5:8) Sorgligt nog har vissa föräldrar visat en chockerande brist på ”naturlig tillgivenhet” för sina barn. (2 Timoteus 3:3) Andra barn har blivit övergivna som ett resultat av extrem fattigdom, drogmissbruk, att föräldrarna satts i fängelse eller alkoholism. Det finns onekligen också föräldrar som överger sina barn av ren själviskhet. Oavsett orsaken är det förödande att bli skild från sina föräldrar. Men det betyder inte att det är något fel på dig eller att du måste plåga dig själv med skuldkänslor. Det är ju faktiskt dina föräldrar som får stå till svars inför Gud för hur du har blivit behandlad. (Romarna 14:12) Om dina föräldrar har blivit tvungna att skiljas från dig på grund av omständigheter som de inte råder över, till exempel sjukdom eller en naturkatastrof — då är det förstås ingens fel! Även om det kan verka otroligt ibland, så finns det alltid hopp om att kunna återförenas. — Jämför 1 Moseboken 46:29–31.

En traumatisk upplevelse

Under tiden stöter du kanske på en mängd allvarliga problem. En undersökning kallad ”Barn i krig”, som gjorts av FN:s barnfond, visar: ”Ensamma barn är de mest sårbara — de som ... möter de svåraste hindren för överlevnad, saknar hjälp till normal utveckling och blir utsatta för övergrepp. Att bli skild från föräldrarna kan vara en av de mest traumatiska upplevelserna för barn.” Du kanske själv får kämpa med känslor av nedstämdhet och missräkning.

Tänk på Joaquín, som nämndes tidigare. Hans föräldrar separerade, och sedan övergav de honom och hans syskon. Han var då bara ett år, och han fick växa upp hos sina äldre systrar. Han förklarar: ”Jag brukade fråga varför vi inte hade föräldrar, som mina kamrater hade. Och när jag såg en far som lekte med sin son, önskade jag att han var min far.”

Att få hjälp

Hur svårt det än är att växa upp utan föräldrar, så betyder det inte att du kommer att bli misslyckad. Med hjälp och stöd kan du inte bara överleva, utan också lyckas bra. Det kanske kan vara svårt för dig att tro, särskilt om du är nedstämd och plågas av sorg. Men sådana känslor är normala, och de kommer inte att plåga dig för alltid. I Predikaren 7:2, 3 kan vi läsa: ”Bättre är det att gå till sorgehuset än att gå till gästabudshuset. ... Bättre är grämelse än skratt, ty genom ansiktets misshumör blir hjärtat bättre.” Ja, det är normalt och nyttigt att gråta och sörja när man har drabbats av en fruktansvärd tragedi. Att anförtro sig åt en förstående vän eller någon mogen medlem av församlingen och tala om den smärta man känner kan vara till hjälp.

Det är sant att det kan vara frestande att dra sig undan och isolera sig. Men Ordspråken 18:1 varnar: ”Den som isolerar sig kommer att söka sin egen själviska längtan; mot all praktisk vishet kommer han att bryta ut.” Det är bättre att söka hjälp från någon som är vänlig och förstående. I Ordspråken 12:25 sägs det: ”Oro i en mans hjärta böjer ner det, men ett gott ord får det att glädja sig.” För att få höra ett sådant ”gott ord” måste du berätta för någon om din ”oro”.

Vem kan du tala med? Sök hjälp inom den kristna församlingen. Jesus lovar att du där kan finna ”bröder och systrar och mödrar” som kommer att älska dig och bry sig om dig. (Markus 10:30) Joaquín berättar: ”Att jag umgicks med kristna bröder fick mig att se annorlunda på livet. Regelbundna mötesbesök ledde till att min kärlek till Jehova ökade och att jag fick en önskan att tjäna honom. Mogna bröder gav andlig hjälp och råd åt min familj. Nu är några av mina syskon i heltidstjänsten.”

Kom också ihåg att Jehova är ”en far för faderlösa pojkar”. (Psalm 68:5, 6) På Bibelns tid uppmanade Gud sitt folk att behandla föräldralösa barmhärtigt och rättvist. (5 Moseboken 24:19; Ordspråken 23:10, 11) Och han är lika intresserad av ungdomar som inte har några föräldrar i våra dagar. Så vänd dig till Gud i bön och var övertygad om att han bryr sig om dig och att han kommer att besvara dina böner. Kung David skrev: ”Ifall min egen far och min egen mor rentav övergav mig, ja då skulle Jehova själv uppta mig. Hoppas på Jehova; var modig och låt ditt hjärta vara starkt.” — Psalm 27:10, 14.

Det är ändå så att en ungdom som inte har några föräldrar ställs inför en mängd utmaningar i det dagliga livet. Var skall man bo? Hur skall man klara sig ekonomiskt? En kommande artikel kommer att behandla hur man framgångsrikt kan ta itu med några av dessa utmaningar.

[Fotnoter]

[Infälld text på sidan 24]

”Min kärlek till Jehova och hoppet om uppståndelsen har varit till stor hjälp”

[Bild på sidan 24]

Ibland kanske du fylls av en känsla av ensamhet

[Bilder på sidan 25]

I församlingen finns vänner som kan hjälpa och uppmuntra dig