Jehovas vittnen får upprättelse av rysk domstol
JEHOVAS VITTNEN välkomnar rapporter om dem i nyhetsmedierna, när sådana rapporter är ansvarsfullt gjorda. Jehovas vittnen är dessutom villiga att publicera sanningsenliga upplysningar om sig själva och sina religiösa trosuppfattningar och sin verksamhet. Men när det trycks felaktiga eller lögnaktiga artiklar om Jehovas vittnen, vädjar de ibland till statliga myndigheter för att försvara sina religiösa och medborgerliga rättigheter. Låt oss se på ett färskt exempel.
Den 1 augusti 1997 publicerade Komsomolskaja Pravda, en populär rysk tidning, i en regional bilaga i Sankt Petersburg en artikel som gav en grovt felaktig bild av Jehovas vittnen. I artikeln med rubriken ”Sekt i Sankt Petersburg bygger tempel” påstod skribenten, Oleg Zasorin, att Jehovas vittnen vållar skada genom sina trosuppfattningar och att deras verksamhet strider mot den ryska konstitutionen. Angreppen bestod huvudsakligen av förvrängda påståenden om Jehovas vittnens på Bibeln grundade trosuppfattningar beträffande exempelvis blodtransfusioner och familjerelationer. Dessutom stämplade artikeln Jehovas vittnen som en ”sekt” och påstod att de, enligt somliga, är ”den farligaste av alla sekter”.
Det administrativa centret för den religiösa organisationen Jehovas vittnen i Ryssland vände sig till den ryska domstolen för tryckfrihetsmål med en begäran om att den skulle granska de uttalanden som gjorts i artikeln, vilka Jehovas vittnen betraktade som bedrägliga. Vid domstolens sammanträde den 12 februari 1998 var representanter för Jehovas vittnen närvarande och besvarade ett stort antal frågor som ställdes såväl av domstolens medlemmar som av journalister och advokater. För att pröva vad Jehovas vittnen i själva verket tror och lär granskade domstolens medlemmar noggrant litteratur som utgetts av Jehovas vittnen, i synnerhet boken Hemligheten med ett lyckligt familjeliv.
V. V. Borsjtjov, ledamot av den ryska duman, konstaterade att begreppet ”sekt” har helt och hållet negativa övertoner. Borsjtjov förklarade: ”[Att ta sig sådana] friheter och sätta etiketter är oerhört farligt. Det faktum att domstolen tog upp Jehovas vittnens stämningsansökan till övervägande är mycket viktigt. Denna flod av sådana starka känslor och förolämpningar riktade mot inregistrerade religiösa organisationer måste stoppas.”
Efter att ha tagit del av allt bevismaterial kom domstolen fram till att artikeln som publicerades i Komsomolskaja Pravda var olaglig och oetisk. Den fann också att artikeln var bemängd med felaktigheter och grundlösa påståenden. ”Skribenten framför inga specifika fakta. ... Tidningens skribent spred rykten som om de var tillförlitliga uppgifter och missbrukade journalisters rättigheter”, sade domstolen. I motsats till vad artikeln i tidningen nämnde kom domstolen fram till att Jehovas vittnen är laglydiga och att de lär sina medlemmar att leva i frid med släktingar och andra som inte delar deras religiösa trosuppfattningar.
En timme efter det att det sista vittnesmålet hade hörts avkunnade domstolen sitt beslut:
”1. Att erkänna att publiceringen av artikeln ’Sekt i Sankt Petersburg bygger tempel’ är ett brott mot kraven i artikel 4, 49 och 51 i Rysslands lag ’Rörande massmedierna’.
2. Att förorda att den ryska statliga kommittén som ansvarar för trycksaker granskar frågan om att utfärda en varning till redaktionsstyrelsen för tidningen Komsomolskaja Pravda.
3. Att utfärda en tillrättavisning till journalisten O. Zasorin.
4. Att förorda att redaktionsstyrelsen för tidningen Komsomolskaja Pravda framför en ursäkt för publiceringen av otillförlitlig information som grundlöst förnedrar Jehovas vittnens religiösa organisation.”
Domstolens beslut överensstämmer med den slutsats som religionsforskaren och filosofie kandidaten Sergej Ivanenko kom fram till. Efter att noggrant ha studerat Jehovas vittnens trosuppfattningar och varit tillsammans med dem skrev Ivanenko, som inte är ett Jehovas vittne, en artikel som fanns i numret för 20–26 februari 1997 av tidningen Moscow News.a Ivanenko sade: ”Jehovas vittnen särskils av deras orubbliga tro på att man måste leva i enlighet med Bibeln. ... För Jehovas vittnen är Bibeln konstitutionen, civillagen och det högsta uttrycket för sanning. ... Andra medborgare kan betrakta Jehovas vittnen som ett exempel i hängivenhet för Bibelns sanning och villighet att osjälviskt stå upp för sina trosuppfattningar.”
Domstolens beslut och Ivanenkos kommentarer bekräftar återigen att Jehovas vittnens kristna religion inte utgör något hot mot samhället, utan att den snarare är till nytta för alla människor med rättrådiga hjärtan. Jehovas vittnen förblir ”redo att komma med ett försvar inför var och en som av ... [dem] kräver ett skäl för det hopp som är i ... [dem], men [de] gör det med mildhet och djup respekt”. — 1 Petrus 3:15.
[Fotnoter]
a Det mesta av Ivanenkos artikel med rubriken ”Bör vi vara rädda för Jehovas vittnen?” återgavs, med tillåtelse, i Vakna! för 22 augusti 1997, sidorna 22–27.