Bibelns syn

Kommer en kosmisk katastrof att tillintetgöra vår värld?

DEN 12 mars 1998 spred tidningsrubriker, TV och Internet runt om på jorden den olycksbådande nyheten: ”Kilometerstor asteroid i en bana farligt nära jorden.” Vetenskapsmän och lekmän tävlade om att utvärdera den akuta faran. Astronomer kom snart fram till att risken för en kollision var lika med noll.

Mitt i virrvarret har en ny medvetenhet uppstått. ”Det mest anmärkningsvärda med falsklarmet, hur skrämmande det än var, kan vara att många människor inte betraktade det som någon större överraskning”, nämnde U.S.News & World Report. ”Tanken att vi på jorden bör spana efter fler sådana föremål — och planera att göra någonting åt dem — skulle ha varit besynnerlig för tio år sedan eller mer, men nu tror vetenskapsmän och även en del politiker att hotet, även om det är litet, är verkligt.”

Somliga astronomer tror att omkring 2.000 himlakroppar som är stora nog att orsaka en global katastrof rusar fram i banor som antingen korsar jordens omloppsbana eller kommer nära den. Forskare menar att även om en relativt liten sådan träffade jorden, skulle explosionen motsvara kraften av många atomvapen som detonerar på samma gång. Följderna av ett sådant nedslag skulle bli katastrofala för vår planet och dess invånare, människor och djur i lika grad.

Den åsikt som ofta förbises i sådana dystra förutsägelser och beräkningar är den som Skaparen av universum, Jehova Gud, har. (Psalm 8:3; Ordspråken 8:27) I Bibeln har han klart och tydligt tillkännagett sin vilja och sitt uppsåt beträffande jorden och människosläktet. Kommer han att tillåta att en kosmisk katastrof tillintetgör vår värld?

Ett universum under Guds herravälde

Eftersom Jehova är den allsmäktige Skaparen, är det förnuftigt att dra slutsatsen att han har förmågan att utöva fullständig kontroll över de krafter som styr himlakropparna. Den vise kung Salomo sade att Jehova har ”fast grundat himlarna med urskillning”. (Ordspråken 3:19) Profeten Jeremia sade att Gud är ”den som genom sitt förstånd har utspänt himlarna”. — Jeremia 51:15.

Jehova är upphovet till lagarna och krafterna bakom himlakropparnas rörelser — däribland stjärnor, planeter, kometer och asteroider. (Jesaja 40:26) Det verkar emellertid som om han låter stjärnorna och planeterna gå igenom sina naturliga cykler av födelse, liv och död i bildlig bemärkelse utan att han ständigt ingriper. Detta inbegriper en del fruktansvärda kollisioner mellan himlakroppar. Ett färskt exempel är kollisionen i juli 1994, då fragment av kometen Shoemaker-Levy 9 brakade in i planeten Jupiter.

Det finns geologiska bevis för att stora klippblock har kommit från yttre rymden och slagit ner på jorden före människans skapelse. Men kommer en sådan händelse någonsin att inträffa på vår befolkade planet? Vad skulle hända om exempelvis en 1,5 kilometer stor asteroid kolliderade med jorden? Astronomen Jack Hills förutspår att nedslaget skulle frigöra miljontals gånger mer energi än den bomb som utplånade Hiroshima. Om asteroiden slog ner i havet, skulle extrema havsvågor översvämma kusterna. ”Där städer tidigare fanns”, säger Hills, ”skulle det bara finnas gyttjiga strandremsor.” Det värsta scenariot förutspår det fullständiga utplånandet av mänskligheten. Hur passar denna domedagsförutsägelse ihop med Skaparens vilja beträffande jorden? Bibeln visar att den här planeten har en särskild plats i Jehovas uppsåt.

Jorden — skapad för ett syfte

Angående vår planet säger psalmisten följande: ”Vad himlarna angår, tillhör himlarna Jehova, men jorden har han gett åt människosönerna.” (Psalm 115:16) Jesaja beskriver Jehova som ”jordens Formare ... , den som fast grundade den, som inte skapade den rätt och slätt för ingenting, som formade den, ja till att bebos”. (Jesaja 45:18) Jorden är den arvedel Jehova har gett mänskligheten. Och eftersom vår Skapare har en evig framtid i beredskap åt gudfruktiga människor, kommer jorden alltid att vara deras eviga hem. Psalm 104:5 försäkrar oss: ”[Jehova] har grundat jorden på dess fasta platser; den kommer inte att bringas att vackla till obestämd tid, eller för evigt.”

Det är sant att Gud har tillåtit att en del stora katastrofer har inträffat på vår planet, vilket har lett till döden för många människor. En del av dessa katastrofer — till exempel krig, svältkatastrofer och epidemier — har helt eller delvis orsakats av människans girighet, dårskap och grymhet. (Predikaren 8:9) Andra — till exempel jordbävningar, vulkanutbrott, översvämningar och stormar — har orsakats av naturfenomen som människan inte till fullo förstår. I motsats till Guds ursprungliga uppsåt är människor inte längre fullkomliga; de är syndiga. Följden blir att vi inte, på det individuella planet, kan räkna med Guds beskydd mot så kallade naturkatastrofer.

Men Jehova har inte under några omständigheter tillåtit att människans existens på jorden blivit allvarligt hotad. Efter människans skapelse innehåller bekräftad historia inte någon incident med en naturkatastrof som har hotat hela mänsklighetens existens.a

Mänskligheten är garanterad att leva vidare

Från början av människans historia har vår Skapares uppsåt för människan varit att hon skulle ”uppfylla jorden och lägga den under [sig]”. (1 Moseboken 1:28; 9:1) Han har lovat att ”det är de rättfärdiga som kommer att besitta jorden, och de kommer att bo för evigt på den”. (Psalm 37:9, 11, 22, 29) Beträffande sina löften bekräftar Jehova: ”Mitt eget rådslut kommer att bestå, och allt som behagar mig kommer jag att göra.” — Jesaja 46:10; 55:11; Psalm 135:6.

Bibeln utesluter inte helt risken för att jorden drabbas av en katastrof i mindre skala av kosmiska orsaker. Men vi kan vara övertygade om att Jehova inte kommer att tillåta att någon kosmisk katastrof omintetgör hans uttryckliga uppsåt beträffande jorden och mänskligheten. Med Bibelns löften som grund kan vi vara säkra på att vår planet alltid kommer att förbli beboelig — ja, den kommer att vara mänsklighetens hem till obestämd tid! — Predikaren 1:4; 2 Petrus 3:13.

[Fotnoter]