Himmelsk prakt

Bland de mest magnifika objekten på himlen är de klotformiga stjärnhoparna. Var och en består av från tio tusen till flera hundra tusen stjärnor. Det finns omkring 100 kända klotformiga stjärnhopar i vår galax, Vintergatan.

I vår del av Vintergatan är det omkring fyra till fem ljusår mellan stjärnorna.a I en klotformig stjärnhop är stjärnorna tätt sammanpackade — medelavståndet är omkring ett tiondels ljusår.

Stjärnhopen på bilden är Omega Centauri. För blotta ögat verkar det vara en ensam stjärna. Men genom ett stort teleskop blir den en färgsprakande stjärnhop bestående av många stjärnor, omkring en miljon allt som allt. Omega Centauri syns bäst på södra halvklotet, även om den under vår- och sommarkvällar på lägre nordliga breddgrader kan observeras nära horisonten i söder.

Omega Centauris diameter är omkring 150 ljusår. Det skulle ta ungefär 150 år för ljuset att färdas från den nedre kanten av bilden till den övre! Man beräknar att avståndet från jorden till Omega Centauri är 17.000 ljusår.

I långa tider var Omega känd som en ensam stjärna. På 1600-talet benämnde den tyske amatörastronomen Johann Bayer den med den grekiska bokstaven omega (ω). Den engelske astronomen Edmond Halley var emellertid den som år 1677 först observerade den som en klotformig stjärnhop.

En av de stjärnhopar som är lättast att observera på norra halvklotet är M13 i stjärnbilden Herkules. Den består av omkring en miljon stjärnor och är ytterligare 4.000 ljusår längre bort från oss än Omega Centauri. Den verkar därför vara mindre.

Om du har möjlighet att titta på en klotformig stjärnhop genom ett ganska stort teleskop, bör du givetvis göra det. Det är en av de mest imponerande skapelser du kan se på natthimlen.

[Fotnoter]

[Bilder på sidan 31]

Omega Centauri

[Bildkälla]

National Optical Astronomy Observatories

[Bild på sidan 31]

M13

[Bildkälla]

Vintergatan och M13: Genom tillmötesgående från United States Naval Observatory