”Luften är fri”!
”ÖNSKAN att flyga är lika gammal som människan själv”, konstaterade historikern Berthold Laufer i boken The Prehistory of Aviation. I forntida grekisk, egyptisk, assyrisk och österländsk mytologi förekommer många legender om kungar, gudar och hjältar som försökte tillägna sig förmågan att flyga. I så gott som samtliga fall rör det sig om män som försökte efterlikna fåglarnas flykt.
Från Kina kommer till exempel berättelsen om den vise och djärve kejsaren Shun, som sägs ha levt mer än 2.000 år före Jesu Kristi födelse. Enligt legenden var Shun instängd på taket till ett brinnande spannmålsmagasin och klädde sig då i fjädrar och undkom genom att flyga därifrån. Enligt en annan legend hoppade han från ett torn och använde sig då av två bredbrättade stråhattar, som gjorde att han sakta dalade ner mot marken.
Bland grekerna finner man den 3.000-åriga legenden om Daidalos, en stor konstnär och uppfinnare som tillverkade vingar av fjädrar, segelgarn och vax, för att han och hans son, Ikaros, skulle kunna fly från Kreta, där de hölls fångna. ”Vi skall färdas genom luften, ty luften är fri”, förklarade Daidalos. Till en början fungerade vingarna perfekt. Men Ikaros, som fascinerades av att kunna sväva genom luften, flög högre och högre tills hettan från solen smälte vaxet som höll samman vingarna. Pojken dödsstörtade i havet.
Sådana berättelser inspirerade uppfinnare och filosofer, som drömde om att kunna flyga som fåglarna. Redan på 200-talet v.t. experimenterade kineserna med drakar, och det visar att de förstod vissa aerodynamiska principer långt innan experiment av detta slag började utföras i Europa. På 1400-talet gjorde Giovanni da Fontana, en läkare i Venedig, försök med enkla raketer av trä och papper som sköts upp med hjälp av en krutladdning. Omkring år 1420 skrev da Fontana: ”Jag hyser inga som helst tvivel om att det är möjligt att på en människa fästa vingar som kan röras på konstlad väg och med vars hjälp hon kan stiga upp i luften och förflytta sig från plats till plats och bestiga torn och ta sig över vattendrag.”
I början av 1500-talet ritade Leonardo da Vinci, målare, skulptör och skicklig maskiningenjör, enkla skisser till helikoptrar och fallskärmar och även till glidflygplan med rörliga vingspetsar. Mycket tyder på att han byggde modeller av åtminstone en del av sina tilltänkta flygande maskiner. Leonardo da Vincis konstruktioner skulle emellertid inte ha fungerat i praktiken.
Från de två följande århundradena finns det många berättelser om oförskräckta män som band fast konstgjorda vingar vid kroppen och försökte flaxa som fåglar när de hoppade från höga klippor och torn. Dessa tidiga ”testpiloter” var ett modigt och äventyrslystet släkte — men deras flygförsök var fullständigt misslyckade.
Eldballonger och ”brännbar luft”
År 1783 spred sig nyheten om en häpnadsväckande aeronautisk bedrift som en löpeld över Paris och den franska landsbygden. Två bröder, Joseph-Michel och Jacques-Étienne Montgolfier, hade upptäckt att de kunde få små pappersballonger att stiga snabbt och säkert upp i luften genom att fylla dem med varm luft. Deras första stora eldballong, som den kallades, var tillverkad av papper och linne och fylldes med illaluktande rök från en stor eld. Den obemannade ballongen steg till en höjd av över 1.800 meter under premiärturen. Den 21 november 1783 medförde ballongen två passagerare — i folkmun kallade ”aeronauter” — på en 25 minuter lång färd över Paris. Lite senare samma år presenterade en annan uppfinnare, Jacques Charles, för första gången en ballong som var fylld med vätgas, eller ”brännbar luft”, som man då sade.
Allteftersom ballongtekniken förbättrades, började luftens vidder öppnas för äventyrslystna aeronauter. År 1784 hade man lyckats konstruera ballonger som kunde stiga till en höjd av över 3.400 meter. Bara ett år senare gjorde Jean-Pierre-François Blanchard en framgångsrik färd över Engelska kanalen i en vätgasballong som förde med sig världens första flygpost. År 1862 hade ballongfarare färdats kors och tvärs över Europa och USA och hade nått höjder på över 8.000 meter!
Dessa tidiga ballongfarare var emellertid fortfarande helt utlämnade åt nyckfulla vindar — det fanns inget sätt att bestämma vare sig hastigheten eller riktningen. Utvecklingen av bensin- och eldrivna luftskepp under senare delen av 1800-talet möjliggjorde navigering i ökad utsträckning, men de cylinderformade styrbara luftskeppen färdades mycket långsamt — hastigheten var vanligtvis mellan 10 och 30 kilometer i timmen. Det krävdes något mer om människan skulle kunna ”stiga upp i luften och förflytta sig från plats till plats”, som da Fontana hade förutsagt.
[Bild på sidan 4]
De mytiska flygpionjärerna Daidalos och Ikaros
[Bild på sidan 4]
Leonardo da Vinci
[Bildkälla]
Ur boken Leonardo da Vinci, 1898
[Bild på sidan 4]
Bröderna Montgolfier konstruerade den första varmluftsballong som tog passagerare